Två olika slags normer

Läser Anders Johansson Heinös avhandling "Hur mycket mångfald tål demokratin". Ett ambitiöst försök att bena upp motsättningar mellan mångkulturalism och liberal demokrati, som jag blev nyfiken på här.

Jag slås av hur han använder begreppet "norm" lite oförsiktigt. Om jag förstår honom rätt så formulerar han mångkulturalismens demokratiska problem ungefär så här: Å ena sidan bekänner vi oss till multikulturalism och omfamnar olikhet. Men då tvingas vi också omfamna sådana kulturer som i sig själva avvisar olikhet.

Resultatet blir ett försök att jämka samman motstridiga normsystem, och det mångkulturella projektet havererar eftersom den demokratiska samhället kräver åtminstone ett minimum av gemensamma normer.

I princip måste man naturligtvis ge honom rätt. Men behöver problemet vara så stort som han (och för den delen SD) gör gällande? Räcker det inte med att man delar upp normerna i den gamla vanliga uppdelningen mellan positiva och negativa rättigheter?

En positiv rättighet är en rättighet som kräver att man tvingar omgivningen att handla på ett visst sätt. Men en negativ rättighet är en rättighet som enbart kräver att omgivningen låter bli att handla.

Rätt till mat innebär att omgivningen är skyldig att arbeta för att ge mig mat. Rätt till yttrandefrihet kräver enbart att omgivningen låter bli att bestraffa mig för mina yttranden.

Positiva rättigheter är alltid problematiska, eftersom de med nödvändighet involverar alla andra. Negativa rättigheter är alltid fullständigt problemfria eftersom de inte behöver involvera någon enda människa utöver rättighetsinnehavaren.

På samma sätt blir ju alla normer som pålägger andra människor vissa handlingar problematiska, men de normer som bara rör dig själv blir fullständigt problemfria. Det är så stor skillnad mellan dem att det är svårt att benämna dem bägge med samma ord: "normer".

Om mångkultur är ett mål (och det tycker jag att det är, inte på grund av invandring utan på grund av de stora olikheterna som finns mellan alla oss infödda göteborgare), så kräver det ingenting annat än att alla respekterar all olikhet och låter bli att tvinga andra.

Det finns inga normsystem som kolliderar så länge som de enbart tillämpas av fri vilja. Burka och monogami och Pride-parad och vegetarianism och avhållsamhet får plats.

(Ja, jag vet att det finns ett stort aber här, som gör det problematiskt men den diskussionen spar jag till en annan bloggpost)