Apropå att högskattesamhället mest drabbar de lågavlönade. För några dagar sedan gick oppositionen i Stockholm ut med ett förslag att låta skattemedel bekosta fritidsaktiviteter i Stockholm. Att sänka inträdet för ett bad i en badanläggning från 20 kr till noll till exempel.
Utspelet fick i SvD vinkeln: "S vill ge stockholmare billigare sommarlov"
Som alltid är det groteskt problematiskt att använda ordet "ge" när det i själva verket gäller politikers omfördelande av våra egna pengar.
En kommentator skriver en alternativ formulering på artikeln:
"...lanserar oppositionen nu en satsning där man subventionerar lediga ungdomars strand- och badaktiviteter. Finansieringen ska ske via skatten, så satsningen betalas av de ungdomar som istället valt att sommarjobba.”
Transfereringssystem in action.
När jag sommarjobbade och såg på skattesatsen jag betalat in så kände jag mig stolt. Stolt över att ha bidragit till sjukvård för någon som behövde den, stolt över att ha gjort nytta både för mig själv och för andra.
Vissa av mina polare tyckte att jag kunde betala för videofilmen vi hyrde, eftersom jag hade jobb och inte de. Det tyckte jag var helt OK. Jag hade nog inte tyckt det var lika rätt om jag hade betalat deras inträde till simhallen också, om de gick och badade på dagen när jag sov efter att ha delat ut tidningar. Och det hade inte de tyckt heller.
tisdag 4 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar