Ett klargörande angående vinst

Skillnaden mellan socialdemokrater som inte har problem med att skattepengar går till vinstdrivande verksamheter (som Laakso, Feldt och Nilsson) och de som har problem med just detta, verkar ibland vara rent kunskapsmässiga snarare än ideologiska.

Ola Möller säger rent ut att han inte förstår hur vinst till en privatperson kan vara en så effektiv användning av skattemedel som möjligt. Heder åt honom.

Bengt Silfverstrand säger det inte rent ut, men visar med all tydlighet att han inte begriper. Notera hur han säger att friskoleföretagen får pengarna "till skänks" av skattebetalarna. Jo jo. Gåvor minsann!

Resonemangen som Carin Jämtin, Björn Andersson m fl för är inte helt glasklara, men verkar bygga på ungefär samma vaga uppfattningar runt vinst och prestation och arbete och kapital.

OK, låt oss slå fast en sak: om en typ av verksamhet har en fast kostnad K, så är varje vinst för den kapitalist som driver verksamheten alltid lika med förlust för den som betalar. Om kostnaden är K, men köparen betalar K plus vinst, så blir köparen lurad på vinsten. Köparen skulle egentligen bara behöva betala K, men kapitalisten avtvingar köparen även en vinst.

Om det finns olika leverantörer så försvinner just det här problemet. Då är det bara att istället gå till den leverantör som bara tar ut kostnaden K, så kan kapitalisten sitta där och mögla utan någon som köper.

Om det inte finns olika leverantörer utöver kapitalisten, så kan man få även detta problem att försvinna. För om kostnaden alltid är K, oavsett vem som utför, så är det ju bara för köparen, t ex skattebetalarna, att utföra verksamheten själv. Skapa en kommunal skola som utför utbildning till kostnaden K, så slipper vi ju kapitalisterna helt.

Problemet är bara att i verkligheten finns ingen kostnad K.

Det finns en uppsjö av sätt att bedriva en verksamhet, t ex en skola, på. Det är kombinationen av organisatörernas duglighet, lärarnas duglighet, inköparnas duglighet, löner och incitamentstrukturer, närvaron av uthålligt kapital, lokalernas pris och prestanda mm mm som skapar den helt unika kostnaden för just den specifika skolan. Individerna gör hela skillnaden. En massa olika kostnader K.

Att organisera produktionen, t ex utbildning, det är ägarnas uppgift. Om ägarna gör detta av vinstintresse eller av ren altruism spelar ingen roll: det är i alla hänseenden deras duglighet att organisera produktionen som avgör kostnaderna.

Vinstmarginalerna på företag ligger normalt på någonstans mellan 5 och 15 procent. Är du en altruistisk organisation, t ex en icke vinstdrivande stiftelse, så har du alltså något lägre krav på dig för att kunna konkurrera med vinstdrivande verksamheter. Men inte mer än att dessa måste vara mellan 5 och 15 procent mer effektiva än du för att kunna konkurrera.

Det är dugligheten och enbart dugligheten som spelar roll. Om ägarna lyfter vinst eller inte spelar ingen roll för verksamhetens kvalitet. Om det är som vissa säger att icke vinstdrivande organisationer alltid är mer prisvärda, då kommer ju de vinstdrivna organisationerna inte att kunna konkurrera om skattebetalarnas gunst.

Om det är så att en duglig utbildningsordnare visst är prisvärd trots sitt vinstuttag, så är det ju heller inget problem.

För vinsten i sammanhanget vi ska fokusera på är ju inte den vinst som anordnaren möjligen kan ta ut. Den viktiga vinsten är ju den utbildning som skattebetalarna får i utbyte för sina pengar. Det viktigaste för skattebetalarna är ju att vi av utbildarna får ett större värde i form av utbildning än det värde vi lämnar ifrån oss i form av pengar.

Vinsten för utbildarna är å sin sida att de får ett större värde i form av pengar än det värde de lämnar ifrån sig i form av utbildning. Men det är ju en värdering som vi skattebetalare inte behöver lägga oss i. Det är ju en värdering som bara de enskilda utbildarna kan göra.

Blev det klarare nu, Ola Möller?

---

(UPPDATERING! Enligt Bengt Silfverstrand far vi vinstkramare vilse. Skälet? Jo, vård och omsorg finansieras med skattemedel, sådana ska inte gå till vinster. Han verkar fortfarande tro på kostnad K kontra kostnad K plus vinst.

Han kan inte förstå att vinsten är lön för smart organiserad produktion. Månne av brist på erfarenhet av just sådan?