Hjärtlös välvilja

Erik Laakso och Veronica Palm bemöter Timbroartikeln i DN på ungefär samma sätt: rekreation är viktigt!

Och det är sant. Det är viktigt med badhus.

Det blir ännu mer medialt sant om man ställer de välvilliga Erik och Veronica mot den välfriserade, kostymförsedde och skevt leende Thomas Idergard i DN (varför måste alltid Timbroiter på bild se ut som om de äter arbetarnas barn till frukost?)

Men det ändrar inte faktum: det finns fortfarande inga extrapengar man kan trolla fram som inte måste tas någon annanstans ifrån. Och: befolkningen i en kommun har själva både makt, mandat, och befogenhet att besluta om både hur mycket skatter som ska drivas IN och hur mycket som ska betalas UT, liksom till VAD pengarna ska gå.

Det är en ekonomisk verklighet som för övrigt inte har ett smack med höger eller vänster att göra. Det var kristdemokrater som senast gnällde om ökade statsbidrag. Av undersökningen som Timbroartikeln bygger på, så framgår det att en av de största skurkarna är högerledda Helsingborg som av 126 569 invånares pengar spenderar uppemot 65 miljoner på kultur och fritid samtidigt som skolan i Helsingborg är en av landets sämsta enligt Lärarförbundet.

Men man kan se saker från den ljusa sidan också: socialdemokratiskt styrda Smedjebacken lyckas med konststycket att mitt i glesbygden både upprätthålla en god kommunal service, och satsa på skola och näringsliv, och satsa på kultur och fritid, och efter vad jag förstår även gå med överskott.

(Som belöning för överskottet fråntas Smedjebacken sitt överskott som genom det kommunala utjämningssystemet hamnar hos underskottskommunerna i undersökningen).

Det handlar alltså inte om höger eller vänster (även om det finns gott om vänsterledda misskötta kommuner runt om i landet), utan om huruvida man som kommuninvånare har valt kloka och sparsamma företrädare till kommunhuset. En avfolkningskommun med svagt skatteunderlag kan upprätthålla fantastisk service, medan en kommun med välmående invånare, som ligger mitt i ett svenskt kommunikationsnav, kan ha en av landets sämsta skolor.

Invändningarna från t ex Erik Laakso att det handlar om investeringar som ändå skulle gjorts, och att man måste skilja på investeringsbudget och driftsbudget, de håller inte. Exemplen från de lyckade kommunerna visar att det faktiskt går att budgetera och prioritera olika bra så att man även har råd med tillräckligt god kultur och fritid, både investering och sedan drift.

Så det är därför jag kallar Erik Laaksos och Veronica Palms välvilja för hjärtlös. På ytan är den ren och skär godhet, men i slutändan handlar det ju om att ta pengar som människor i välskötta kommuner tjänat ihop. Även lågavlönade människors pengar. Pengar som de hade tänkt använda till skola, omsorg, kultur, fritid, socialt stöd mm mm.

Eller så ser inte Veronica Palm och Erik Laakso de ekonomiska sammanhangen. Men i så fall är deras välvilja hjärnlös istället. Bra tänkt är det i alla fall inte.

(Och gentemot argumentet att de ökade statsbidragen borde utgå som ett slags ersättning för kommunernas ökade kostnader som pålagts dem av staten, vill jag bara säga detta, se de sista två styckena).