måndag 3 augusti 2009

Höga skatter låga löner

Här är ett inlägg från en socialdemokrat som utomordentligt väl illustrerar ett av de största problemen med det socialdemokratiska högskattesamhället: att det är de fattigaste som drabbas hårdast av höga skatter.

Något som de tidiga socialisterna var väl medvetna om: "Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner." är inte hämtat från Adam Smith, men väl från Internationalen.

När socialismen prövades på andra ställen gjorde man misstaget att försöka socialisera industrin och befria människorna. Men när den socialiserade industrin havererade (som till exempel i Storbritannien under 70-talet om vi inte vill gå till Östeuropa) hamnade folk i bidragsberoende, antingen personligen, eller för att de industrier där de var anställda krävde stora statsbidrag för att gå runt. Statsbidrag som naturligt nog tog slut och tvingade fram ett slut på experimenten.

I Sverige (beskriver Göran Hägg i Välfärdsåren) gjorde Socialdemokraterna tvärtom: man befriade storföretagen, men socialiserade befolkningen. Genom att pålägga dem ett av de högsta skattetrycken i världen. För att ro iland med projektet att i en demokrati pålägga de lägst avlönade skatter på över hälften av deras inkomster gjorde man två saker.

För det första påstod man att man för världens högsta skatter också fick världens bästa välfärd. Något vi nu, med ett bättre informationsflöde, vet inte stämmer. I andra länder betalar man mindre men får mer.

För det andra, och det här är det listiga, utformades många av skatterna så att någon annan betalar in dem åt dig. Arbetsgivaravgifter låter som något som arbetsgivaren betalar, men det betalas direkt av ditt eget löneutrymme, alltså av de pengar som du själv tjänar in.

(Har du en bruttolön på 17000 så tjänar du i själva verket in ungefär 22000 och betalar lite mindre än 9000 i skatt, varav hälften är arbetsgivaravgifter och hälften är kommunal- och landstingsskatt).

De pengar du får ut i handen, alltså ungefär hälften av vad du tjänar in, kan sedan användas för att köpa livets nödtorft. Då kommer nästa fina påhitt: moms. Köper du en vara för 100 kr så är 20 kr skatt. Varans värde är 80 kr. Så om 5000 av vad du får ut i handen går till konsumtionsvaror, så går alltså 4000 till varorna och 1000 i skatt.

På ditt lönebesked syns i allmänhet bara att du tjänar 17000 och betalar 5000 i skatt. Att du i själva verket tjänat in 22000 och betalar 11000 i skatt framgår inte lika tydligt.

När alltså över hälften av vad du arbetat ihop tas ifrån dig, så säger det väl sig själv att du själv får ett högst begränsat handlingsutrymme? Hur är det med möjligheten att spara? Att själv prioritera? Att själv välja?

Dessutom, om du tror att du bara betalar 5000 varje månad i skatt, så är det lätt att tro att du själv vinner väldigt mycket på högskattesamhället. Det är lätt att tro att någon annan bekostar allting. Men det är du själv i väldigt hög grad. Jovisst finns det en fördelningsfaktor. Den som tjänar mer betalar mer. Men höginkomsttagarna, som betalar mycket mer, är få. Så i praktiken är det låg- och medelinkomsttagarna som själva bekostar det välfärdssystem de själva lever av.

Ibland i debatten låter som om det bara är pengar inbetalda i skatt som är nyttiga. Men så är det ju inte. De varor och tjänster som du av egen fri vilja köper är ju nyttiga. Du betalar för att få en vara eller tjänst som är mer värd för dig än för säljaren. Säljaren får pengar som är mer värda för henne eller honom än varan eller tjänsten. På så sätt, genom utbytet, uppstår ett nytt värde som inte fanns där innan. Både köparen och säljaren gör en vinst.

Det är den vinsten som både säljare och köpare lever av. Och det är av den vinsten som skatter och löner betalas.

Det är precis för denna saks skull som det är viktigt att komma bort från högskattesamhället. De höga skatterna berövar dig makt över ditt eget liv. Berövar dig möjligheter att göra andra människor rika utan att någon annan behöver bli fattig. Berövar dig valet. Gör dig livegen under första hälften av arbetsdagen, först under andra halvan tjänar du pengar åt dig själv.

Det är därför som skattefrågor inte främst är en fråga för rika knösar. Rika knösar har rätt mycket frihet kvar även efter skatteinbetalningen. Skattefrågor är en fråga främst för lågavlönade, och precis som den insiktsfulle socialdemokraten påpekade i sitt inlägg så borde en arbetarrörelse kämpa för låga skatter för de som inte tjänar så mycket.

3 kommentarer:

  1. Intressant koppling till moms och detta stycket: "Och det är av den vinsten som skatter och löner betalas."

    Det innebär alltså att en enskild vara (med normalmomssats) är värd MINST 25% MER för köparen än det är för säljaren. Annars hade inga momsbelagda transaktioner skett. Det visar på vilket mervärde handel egentligen kan skapa!

    SvaraRadera
  2. @Lake: precis! Det är det som måste lyftas fram i debatten: värdena vi själva genererar genom det fria utbytet är SKYHÖGA.

    (Och lönearbete är ju också en handel och ett fritt utbyte)

    När uppemot 60% av de värdena tas ifrån oss så syns inte det, och vi drabbas av dåligt självförtroende och tillit till att någon annan måste lösa problemen åt oss.

    SvaraRadera
  3. Om du dessutom beaktar marginaleffekterna och de s.k. punktskatterna i skattesystemet så stannar inte skattetrycket vid 60% utan snarare runt 80%. Av det du tjänar får du alltså själv behålla runt 20% [förutsatt att du tjänar över brytnivåerna i skattesystemet). Är det rimligt?

    SvaraRadera