Endast Linderborg på Aftonbladet vidhåller sitt försvar som går ut på Israel beter sig illa:
Den sensation som finns i artikeln är i så fall att det äntligen är någon som vågar prata om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna.
Så? Staten Israels agerande motiverar kritik utan faktakoll?
Johan Ingerö bemöter Linderborg, och påminner om att hennes agerande nu ligger i linje med hennes syn på journalistik och saklighet sådan den sett ut i tidigare fall. Att förvränga verkligheten tills den passar den egna ideologiska kartan.
Dessutom verkar det ju vara dumt att skjuta ihjäl folk vars organ man vill återanvända.
Vi kan alltså konstatera att det var extremt korkat av Aftonbladet att publicera artikeln.
Men det är en helt annan fråga om det var olagligt av dem att göra det. Cornelia Edvardsson uttalar sig som om det egentligen vore det, som om rätten att yttra sig inte vore oinskränkt utan tvärtom full med förbehåll.
Enbart prydligt pressetiska stycken av väl underbyggd kritik skulle då få lov att förekomma. Aftonslaskens billiga sensationsjournalistik skulle man alltså använda lagen och våldsmonopolet för att tysta?
Suck. Det är rätt att angripa Linderborg och Aftonbladet. Men inte med lagens medel. Utan i debatten. Pressetik finns för att värna tidningarna själva. Tidningar som följer pressetiken kommer som en följd av sitt etiska agerande att vinna läsarnas förtroende som pålitliga faktakällor. Tidningar som skiter i pressetiken blir bestraffade av folket, genom att tappa sin trovärdighet och bli betraktade som ett slags Ding, ding, ding värld.
Man behöver inte jaga Aftonbladet med anklagelser om hets mot folkgrupp. Lika lite som man behöver lusläsa Snurredemokraternas tidning SD-kuriren för att hitta anmälningsbara spår av rasism.
Man behöver debattera emot dem. Samhällets tvångsmakt ska inte användas för repression av åsiktsyttringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar