söndag 16 augusti 2009

Så här blir skolan bättre av valfrihet

Om man vill förstå varför valfrihetsreformen i skolan (rätten att bestämma själv vart dina intjänade skolpengar ska gå) är så viktig så är en artiken i DN högst belysande.

I artikeln ondgör sig en chef över en skola att det är så svårt att planera och organisera utbudet när efterfrågan varierar. Det menar han inte? Ska han ha det lika besvärligt som vi andra som lever av att tillfredställa människors behov?

Att inte på förhand veta hur folk efterfrågar ens tjänster är visserligen svårt, men en bra sak och inget som ska undvikas. Tricket är ju att man minimerar otrogna kunder genom att leverera en hög och jämn kvalitet så att de inte vill byta.

Skolchefen verkar mest ondgöra sig över att den nya finansieringsmodellen inte stämmer överens med hans invanda sätt att planera och organisera produktionen på. Men det är ju precis det som är poängen! Hela hans invanda sätt med utbudsbudgetering och eleverna som ett statiskt intäktsunderlag han kan förlita sig på, har ju genererat en skola där utföraren får intäkten oberoende av kvaliteten på det utförda.

Det invanda systemet gav rektorn makt på elevernas bekostnad.

Men med ett fritt val får rektorn enbart makt över sin verksamhet så länge som verksamheten faller eleverna på läppen. Elevernas möjlighet att rösta med fötterna är det mest effektiva direktdemokratiska verktyget som finns, och kräver inte att eleverna eller föräldrarna tar plats i skolstyrelser eller själva lär sig att driva en skola.

Så vad vi ser, och som rektorn beklagar, är den välbehövliga detroniseringen av myndighetsutövaren, ämbetsmannen vars makt du inte kan rucka på ens i fria val. Ämbetsmannen tvingas bli affärsidkare som vi andra, vilket betyder att makten över den egna verksamheten blir högst beskuren på ett intressant sätt: så länge som vi driver en verksamhet som folk väljer, så är vår makt över verksamheten hög.

Men så snart som affärsidkaren slutar vara bra för människorna, så går människorna någon annanstans och affärsidkaren tvingas tänka om.

Det intressanta är, när man läser artikeln, är att det hela tiden är ett elevtapp som orsakar den gode rektorns planeringssvårigheter. Aldrig har han problem med den starka tillströmningen av nya elever. När jag råkar ut för sådant i arbetslivet börjar jag fundera på vad jag gör för fel. Det ska till en riktigt hårdför ämbetsman för att istället skylla på medborgarna och skälla på systemet som ger medborgarna rätt att välja bort ens myndighetsutövning.

Sedan får man hålla med rektorn att det finns systemfel i dagens skolfinansiering.

Jag tycker inte att den kommunala skolan ska tvingas ta emot elever utan skolpeng bara för att elevernas skola har gått i putten (om det är så, i artikeln verkar det vara så). Den som startar skola borde ha antingen någon sorts ansvarsförsäkring eller fonderade medel som täcker upp när man inte kan utföra sitt uppdrag.

Jag tycker att alla skolor ska ha exakt lika regelverk. Att se till att folk får den utbildning de har rätt till borde vara kommunens sak och inte eventuella kommunala skolors. Kommunen är en myndighet och ett samordnande medborgarstyrt organ för gemensamma angelägenheter. Skolan är en skola. Det är inte samma sak.

Men sammantaget driver varlfriheten i skolan bort den typ av tänkande som denna rektor företräder, och det är en bra sak. Inte ett problem. Vi medborgare tjänar ihop skolpengarna så att våra barn kan gå i skola. Vi medborgare vet vad som är en bra skola. Därför är det mest rätt och rättvist att vi medborgare får lov att bestämma.

Rektorn ska bara fixa god utbildning och se till att bli vald av oss. Om rektorns skola blir bortvald är det rektorn som är problemet, inte vi.

3 kommentarer:

  1. Andreas Bergh skriver om samma sak i UNT idag:

    http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=25-AV_ID=943330,00.html?from=Topicpage

    :-)

    SvaraRadera
  2. En skola är INTE ett företag och får absolut inte behandlas på ett sådant sätt. Det hela kommer in i ett skevt system där man inte längre fokuserar på utbildningen. Det är många som talar om att vissa skolor ger bra betyg, i skymundan kommer en viktigare fråga huruvida eleverna får RÄTT betyg eller inte. Driver man en skola som ett företag uppmanar man ju till att elever ges FEL betyg eftersom att skolans överlevnad är baserad att eleverna ges bra betyg istället för rätt betyg.

    Jag kan bara se att det hela leder till en ond cirkel där skolorna som behöver pengarna som mest undanhålls dem.

    SvaraRadera
  3. @kapten kalas: Betyg är en annan fråga som jag tänkte ta upp i en senare post.

    Men en skola är naturligtvis, precis som alla verksamheter som kräver samarbete, ett företag.

    Och precis som alla samarbeten och verksamheter kan den bedrivas mer eller mindre bra. Beroende på om ledningen organiserar verksamheten på ett bättre eller sämre sätt.

    Elevernas fria skolval styr bort resurser från de skolledningar som organiserar verksamheten sämre, och ger åt de ledningar som organiserar verksamheten bättre.

    Och ja, det blir en förstärkande cirkel där de som leder skolorna dåligt får mindre pengar att röra sig med. Om de inte skärper sig, eller lämnar ifrån sig ledningen, kommer deras skolor att haverera.

    Men den cirkeln är inte ond. Det är en god sak att man inte kompenserar dålig skolledning med mer resurser.

    Skolan är till för eleverna och inte för ledningen. Fördelningspolitik har vi för att elever ska få de bästa förutsättningarna, inte för att kompensera för skolledarnas skilda kompetens.

    Antingen fördelar vi pengar från välskötta till dåligt skötta skolor, vilket räddar den dåliga skolledningens ansikte; eller så låter vi eleverna styra pengarna till bra skolor, och då slås dåliga skolledningar ut.

    Det är pinsamt att höra en chef beklaga sig över att han inte förmår planera och driva en verksamhet där kundunderlaget inte är garanterad. Vanliga chefer klarar ju sånt, varför ska det fjäskas för skolchefer?

    SvaraRadera