Till myndigheterna går man med åsikter om myndighetsutövningen, men har man åsikter om vad som publiceras går man lämpligen till tidningen. Om man inte på allvar menar att myndigheterna borde gripa in mot vad medborgarna yttrar i skrift eller tal, men då har man problem med sin egen demokratisyn.
Lågvattenmärket hittills är uttalandet om att Sveriges handlande nu påminner om bristen på agerande under andra världskriget.
Under andra världskriget samarbetade svenska myndigheter med nazisterna. Det var uselt. Men det var ju något som myndigheterna hade ansvar för. Men när blev det, i ett fritt land, myndigheternas uppgift att ta ansvar för vad som trycks i tidningarna?
Är det något som Sverige kan kritiseras för under andra världskriget var det snarare att myndigheterna började ta ansvar för vad tidningarna skrev. Kritik mot främmande makt fick inte förekomma minsann. Det myndighetsutövandet är värt att kritisera, och det är obegripligt att Israel, med tanke på hur motståndet mot nazismen bedrevs hos svenska journalister, angriper pressfriheten.
Ett citat från Torgny Segerstedt:
Friheten kan obestridligen missbrukas och blir missbrukad. Den innehåller emellertid just i sin egenskap av frihet botemedlen mot sin urartning. Den fria kritikrätten, offentligheten över vad som händer och sker och den rättskänsla som är tillfinnandes hos ett sunt folk, motverka förfallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar