Och apropå takten i befolkningsökningen

Möter i ett kommentarsfält till en luddig artikel den gamla tanken att den globala takten i befolkningsökningen inte är hållbar.

Det där är en urgammal tanke, som folk ivrigt förfäktade redan när vi bara var två miljarder. Men den lider av minst två stora tankefel. Och brist på ett par mindre insikter.

För det första: Vad som är en hållbar befolkning kan aldrig avgöras globalt. Varje område på jorden har helt olika förutsättningar för mänskligt liv. På vissa ställen är det öken, på andra ställen glaciärer och på en rätt stor del av jordytan är det hav. Självklart kan inte befolkningen vara speciellt stor just där.

Men i Sverige med flera kvadratkilometer per invånare skulle vi kunna vara fler, många fler. Liksom på flera andra ställen på jorden.

För det andra: bestäms takten i befolkningsökningen av vad som faktiskt är hållbart. Det är självreglerande. Hade det varit ohållbart med nuvarande befolkning, så hade vi aldrig haft nuvarande befolkning.

Tvärtom utgör befolkningen i sig beviset för att jorden förmår föda precis den mängd människor som vi är. I samma stund som jorden inte förmår föda det antalet, så minskar antalet, ner till den nivå jorden förmår föda.

Däremot finns det lokalt väldigt dåliga förutsättningar för liv. På de ställena lever folk i armod, och dör i påfallande hög grad, särskilt när de är små. En barnadödlighet man kompenserar genom att skaffa fler barn. En grym verklighet.

Men det är för det första lokala, t ex nationella och regionala förhållanden. Som alltså inte blir bättre av att folk på andra ställen på jorden blir färre, eller sämre av att folk på andra ställen på jorden blir fler.

För det andra är det förhållanden som kan åtgärdas, genom att man angriper de nationella och regionala förhållanden som skapar och permanentar misären. Åtgärder som får till följd att även dessa ställen förmår föda sin befolkning. Utan att befolkningsökningen på jorden behöver begränsas på något sätt.

Och dessutom är det så att befolkningsökningen trappar av, helt naturligt, i de miljöer där en hög andel av barnen växer upp och kan skaffa familj och försörja den. Vilket gör att miljöer som har potential att föda fler, automatiskt får färre att behöva föda.

Med andra ord: pilla inte på självreglerande system. Spekulera inte i hur många människor jordklotet som helhet orkar bära. Koncentrera dig istället på att se till att människor på alla jordens bebodda platser har det bra.