Knasbetyg

I DN påtalar Magnus Henreksson och Jonas Vlachos hur betygskonkurrens mellan skolor skapar betygsinflation. Självklart. Om betyg dels är något jag sätter och samtidigt är något som antas säga något om mig själv, så kommer jag ha en tendens att sätta lite för höga betyg. Eftersom betygsglansen spiller över på mig själv kommer frestelsen att vara för stor.

Henreksson och Vlachos föreslår att man väljer någon av i princip två lösningar: Antingen centralt bestämda betyg genom nationell examination (nationella centralprov eller klassisk studentexamen eller liknande).

Eller det förslag som jag tycker är det självklara: "öppet erkänna att vi inte längre har ett system där avgångsbetygen är jämförbara"

För i verkligheten har vi aldrig haft ett sådant system. Närmast kom kanske det system jag är uppvuxen med, normalfördelad femgradig skala, men det systemet led av så många andra felaktigheter att det inte ska återinföras.

Den intressanta, och viktiga, konsekvensen av det sistnämnda alternativet är: "Därmed har den centrala betygsbaserade antagningen till högskolan förlorat sin legitimitet, och det naturliga blir att låta varje enskild högskola avgöra på vilka grunder studenter ska antas."

Att varje utbildning själv avgör vilka kraven på de intagna studenterna ska vara är självklart. Vem utom utbildaren själv kan avgöra vilka förkunskapskraven är? Vem utom utbildaren själv vet vem man vänder sig till?

Det viktigaste med en sådan reform vore att vi äntligen slog ihjäl den förkvävande och skadliga standardiseringen av utbildningsväsendet. Eftersom vi människor för det första är olika och för det andra vill gå olika livsvägar och har olika prioriteringar; så är det absurt att tvinga in denna blomstrande olikhet i en och samma mall.

Det finns inget som hindrar betygslösa och betygsfyllda skolor att existera sida vid sida. Det finns inget negativt med att olika skolor har olika sätt att ge eleverna återkoppling på sina resultat. Det finns inget som hindrar olika vidareutbildningar från att ha olika intagningskriterier.

De som mest har lidit av likriktningen är de som haft stora begåvningar som inte liknat de akademiker som bestämt om betygsystemen. Akademikerna har utformat skolan efter sina preferenser och med sig själva som mall. Vilket skapat utslagning av de med stora praktiska begåvningar t ex.

De befintliga betygssystemen har haft en kraftig bias för akademiska studier. Men de skolor som förbereder elever för akademiska studier borde kunna marknadsföra sig med hurpass väl akademierna sedan tagit emot deras elever. Precis som de skolor som förbereder eleverna för yrkeslivet borde kunna marknadsföra sig med hurpass väl yrkeslivet tagit emot eleverna.

Fria utbildningsval är alltså något större och viktigare än att välja gymnasium efter de som ger de "högsta" betygen. Högsta betyg handlar om att uppfylla en sorts mall. Men i livet finns tusen mallar, och tusen sätt att ordna sin egen försörjning. Fria utbildningsval handlar om stöd att finna sin egen väg till självförsörjning.