Nu luftar Sanna Rayman sitt stöd för Rolf Hillegren. Utan att egentligen stödja honom med några argument, bara påtala att det i verkligheten finns nyanser. Som
Jag tycker att hon har fel. Jovisst finns det nyanser, och en massa fall där en massa faktorer är relevanta för hur brottet ska bedömas.
Men Rolf Hillegrens uttalande är anmärkningsvärt i och för sig, för att han vill göra åtskillnad genom att blanda in irrelevanta faktorer. Som t ex offrets agerande.
Ett "nej" är ett uttryck för en människas vilja, och våld består i att man kränker någons vilja. I våldtäktsfallet består alltså våldet av själva sexet.
Överfall, hot och andra exempel på ytterligare våld, UTÖVER det våld som det motvilliga sexet innebär, borde kunna lagföras i och för sig. Det är ju inte bara förbjudet att tilltvinga sig sex, det är även förbjudet att slåss.
Om det inte kan lagföras i och för sig, så borde det i alla fall vara en mycket försvårande omständighet.
När Hillegren försökte förklara vad han menade, så ville han göra åtskillnad beroende på om offret gjort motstånd eller ej.
Och det är ju fullt logiskt. Om man inte ser sex mot någons vilja som en våldshandling i och för sig, så ser man kanske inte en människas verbala "nej" som motstånd heller.
Konsekvensen blir ju ett brott där graden av brottslingens brott MINSKAR ju mer värnlös jag är. Om jag utsätts och inte vågar lyfta ett finger, så blir det en ordningsförseelse. Vågar jag slå tillbaks blir det våldtäkt.
Men brottslingens övergrepp är ju lika illa. Grundproblemet är att jag inte ville ha sex, men det struntade brottslingen i. Ett vänligt "nej" är allt motstånd jag ska behöva göra.
tisdag 18 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för länken Ola! Jag tyckte själv att Sannas artikel var klockren och sammanfattade precis mina känslor inför den storm Hillegrens uttalande orsakat.
SvaraRaderaDet har hänt många gånger i mitt äktenskap att min fru velat mysa lite och jag sagt nej. Jag har kanske jobbat vid datorn, velat kolla färdigt på Prison Break, varit trött eller helt enkelt inte haft lust. Ingen lust alls faktiskt. Hon har vid flera sådan tillfällen "kört ändå". Mitt sista ord har varit ett tydligt nej och hon har kört ändå. Precis så. Nästan alltid slutar det med att man kommer "in the mood for lovin" men ibland får man bara gilla läget.
Jag älskar min fru och vill att hon ska ha det bra. Jag har oftast inga problem med att ställa upp när jag egentligen inte vill. Men enligt din (och tydligen de flesta andra bloggares) definition är min fru en våldtäktskvinna och förtjänar minst två års fängelse. Juridiskt sett är det faktiskt så. Jag sa nej men hon körde på. Inga nyanser kan finnas efter att ordet nej har uttalats. Punkt.
Vilken värld lever ni egentligen i? Hur låter kommunikationen i era hem? "- Käraste, jag skulle uppskatta ett samlag nu. - Nej jag vill inte ha samlag med dig nu. - Okej jag respekterar det." Vem pratar så? När är samspelet mellan människor så enkel? Är det inte detta Hillegren är ute efter även om han uttryckte sig klumpigt?
Ytterst är det DU som definierar vad din fru är, för det är DU som sätter gränserna.
SvaraRaderaLagar ska fungera som en hjälp för en att freda sina gränser. Inget tvingar dig att ropa på polis, men om åklagarens normer blev lag, skulle du fråntas en viktig möjlighet.
För exakt vad ger din fru rätten att göra som hon gör med din kropp? Den rätten sitter i din vilja, i ditt självbestämmande. Om du inte tycker hennes agerande är problematiskt, då drar jag slutsatsen att ditt "nej" inte var så uppriktigt.
Men problemen uppstår för de personer där "nej":et var uppriktigt.