Krämarstyrd minsann!

Jag vill verkligen verkligen inte hacka på en enskild individ. Men däremot finns det uppfattningar som får vansinniga konsekvenser om de omsätts i politisk praktik. Dessa uppfattningar, särskilt om de beror på rena sakfel, måste man gå emot.

Bengt Silfverstrand har mage att kalla den välfärdsproduktion som företagare utför för "krämarstyrd skattefinansierad verksamhet".

"Krämarstyrd". Endast någon som aldrig i hela sitt liv tvingats lyssna, kämpa, för att kunna anpassa sig och sitt utbud efter det som kunderna kräver och deras skiftande behov, kan inbilla sig att en företagare styr sin verksamhet. Annat än att styra på precis det sätt som kunderna vill förstås: billigare, bättre, mer av allt.

Var och en som tvingats kämpa för att få kunder, och tvingats kämpa för att få behålla dem, vet in på bara skinnet, att man är livegen under kundernas krav. Eftersom det är kunderna som betalar kalaset.

Om det är en rik knös som betalar, så blir företagaren knösens lydiga tjänare. Om det skattebetalarna som betalar (i klump är de landets rikaste knös), så blir företagen skattebetalarnas lydiga tjänare. Något som borde göra Bengt Silfverstrand nöjd om det är skattebetalarna han ömmar för.

(Till skillnad från i landstingsvårdköerna, där det är skattebetalaren som är vårdgivarens lydiga tjänare).

"Intresset ljuger aldrig" parafraserar han Marx. Det stämmer när man betraktar Silfverstrand. Intresset av att misstänkliggöra de som dagligen behöver kämpa för sin överlevnad. Föraktet för välfärdsföretagarnas slit genom att försöka inbilla folk att de lever en drönartillvaro på skattebetalarnas bekostnad.

Frågan är vem som lever drönartillvaro på skattebetalarnas bekostnad?