Sex finkade journalistser

Och apropå onödiga ord: det hade inte behövts något ord som "pressfrihet" om inte några hade försökt hindra människor från att skriva vad de vill.

Eller "så kallad pressfrihet" som president Yahya Jammeh kallar den när han kastar sex journalister i fängelse och bötfäller dem.

Det finns två huvudlinjer när man vill förklara de afrikanska ländernas stora problem och vari det onda arvet efter kolonialismen egentligen består. "Externalismen" menar att det är det utländska inflytandet som sådant, nu precis som då, som är orsaken till problemen.

Frihandel med länder i afrika betraktas då som ett slags nykolonialism, istället för något som stärker afrikanska människor. Medan slutenhet och självhushållning ses som något positivt.

"Internalismen" menar snarare att arvet efter kolonialismen består i de koloniala maktstrukturerna som lever kvar i många afrikanska länder, trots att det gått uppemot 50 år sedan kolonialmakterna lämnade.

Kolonialismen var ju regeringsprojekt och inte individprojekt, de byggde på tvång och repression precis som dagens repressiva regimer, byråkratin och statsapparaten var då liksom nu de viktigaste medlen för att nå inflytande; inte pressen, opinionsbildningen och entreprenörskapet, som i fria länder.

Yahya Jammeh är bara en i raden av repressiva kungar. Att han har brunt skinn gör honom inte annorlunda än afrikas repressiva kungar med gulrosa skinn: Botha, Rhodes et cons.

I den mån det verkligen finns ett "white man's burden" består den i vad vi i den relativt fria världen väljer att göra eller inte göra idag. Idag fängslas medmänniskor, våra syskon, och vi gör rätt i att på alla sätt uppmärksamma detta och protestera.