lördag 15 augusti 2009

Rättspraxis och felslut

En artikel i SvD har en glädjande nyhet och en idiotisk kommentar signerad åklagare Rolf Hillegran.

Den glädjande nyheten är att man stramar till beviskraven vad gäller våldtäktsbrott. Det har hänt att människor dömts mot sitt nekande, utan annan bevisning än en annan människas vittnesmål. Något sådant är förstås inte värdigt en rättsstat. Står blott ord mot ord, utan annan bevisning, ska man hellre fria än fälla.

Ja, det innebär att en och annan skurk går fri. Men motsatsen innebär att en och annan icke-skurk döms. Och det är värre att en ickeskurk döms, än att en skurk går fri.

Kriminalkommisarie Gustafsson på polisen i Malmö påpekar visserligen att detta kommer att göra det ytterst svårt att beivra vad som menas vara den vanligaste formen av våldtäkt, den i hemmet där förövare och offer känner varandra och är sammanboende (och, får man anta, brukar ligga med varandra i vanliga fall).

Dessa fall kommer att bli jättesvåra att bevisa, vilket betyder att en del förövare kommer att gå fria. Men hellre det än att icke-förövare fälls.

Den idiotiska kommentaren då? Jo, lyssna på vad Rolf Hillegran säger:


– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.


Han har rätt i att det inte är värt två år i finkan om kvinnan säger att hon inte har lust idag och mannen "kör ändå" ("kör" ?? Är kvinnor i Hillegrans värld någon sorts bilar?)

I mina ögon är det värt uppemot fem till sju år. Det är ingen skillnad mot en överfallsvåldtäkt. Ett nej är ett nej är ett nej. Vilken del av ordet "nej", eller "egen vilja", eller "samtycke" eller "lust" är det som förövaren, och för den delen Rolf, inte begriper?

Möjligen kan man hävda att det ska bedömas hårdare eftersom personer som lever tillsammans kan antas ha en grundläggande tillit till varandra som gör dem mer värnlösa mot övergrepp de kan begå mot varandra. Risken är ju stor att kvinnan i Roffes exempel avstår från våld i självförsvar, vilket hon har rätt att till, eller avstår från att skrika på hjälp, ellker avstår från att polisanmäla.

Men jag avstår från att hävda något annat än att Rolf hade riktigt riktigt skitstor otur när han tänkte den där dagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar