Oxfordmanifestet

Moderaterna har partistämma och har tryckt undan alla ideologiska överväganden från debatten och blivit högersossar med makten som självändamål.

Kristdemokraterna letar efter att formulera en snäll och ofarlig konservativism. Folkpartiet försöker formulera vilka krav en statsmakt kan ställa på individerna. Centern har tappat bort den lilla människans rätt att freda sig mot statsmaktens nyfikenhet och klåfingrighet.

I motståndarlägret är Socialdemokraterna fast i en ideologisk brottningsmatch mellan lightmarxister och socialsocialliberaler, Vänsterpartiet står bredvid och hejar på lightmarxisterna, medan Miljöpartiet är fast i det omöjliga försöket att kombinera individuell livsstilsfrihet med repressiv ekonomisk ofrihet och totalitarianism "för miljöns skull".

Samtliga har snurrat in sig i diverse identitetspolitiska överväganden och berättelser som inte riktigt går ihop inbördes. Identitetspolitiken har istället tagits över av de tappra gallerna Sverigedemokraterna med deras dröm om en etniskt homogen Erlander-välfärdsstat, en dröm och en berättelse som de hoppas ska kunna delas av tillräckligt många lättlurade svenskar.

Oxfordmanifestet formulerades 1947 som ett slags försök att skapa någon sorts samsyn kring vad frihet för människor borde innebära. Ett upprop till alla som delar dess värderingar att arbeta för dem.

Läs och fundera över var du själv står. Du har ett år kvar till valet. Ett år på dig att fundera vad som är viktigt.