Den skyhöga efterfrågan

Jag har varit inne på det här tidigare, ibland i lite raljerande ton, och därför tror folk att jag skojar.

Men jag skojar inte. Efterfrågan ÄR skyhög (och den stiger), eftersom folk normalt faktiskt blir rikare av att konsumera.

Detta trots vikande efterfrågan och fattigdom.

Hur hänger det ihop?

Jo, tänk på vad ekonomi är. Ekonomi är en samhällsvetenskap. Alltså i grund och botten en studie i mänskligt beteende. En väldigt existensiell och politisk samhällsvetenskap, eftersom det handlar om hur människor prioriterar och faktiskt väljer mellan alternativ när det råder brist på viktiga saker.

Samtidigt en väldigt naturvetenskapligt färgad samhällsvetenskap, eftersom behoven, vad som i verkligheten är viktigt, i så hög grad präglas av människans biologiska behov: mat, vatten, luft, mediciner, vänskap, kärlek, intryck, uttryck osv.

Men också en tekniskt färgad samhällsvetenskap eftersom utbudet, vilka behov som faktiskt är möjliga att möta med dessa begränsade resurser, är beroende av våra innovationer. Som i sin tur är beroende av våra naturvetenskapliga villkor.

Så på ett sätt är vår valfrihet fängslad i vår biologi. Vi är slavar under naturlagarna. Men samtidigt fria: med hjälp av innovationer kan vi lyfta oss upp ur det fängelset, upp till positioner där vi verkligen kan välja, och välja utan att behöva offra något grundläggande skydd mot hoten mot vår överlevnad.

Genom att betrakta hur människor faktiskt väljer kan vi konstatera att det är en allmänmänsklig egenskap att försöka fly det biologiska slaveri som gör oss plågade, sjuka, svältande och döda.

På samma sätt kan man se att det är en allmänmänsklig erfarenhet att vilja vara i en position där vi kan välja utan att behöva offra grundläggande skydd. (Och med "allmänänsklig" menar jag inte 100% av alla individer men väl 95%-99%).

Så vi har en oförändrat hög efterfrågan på allt som gör oss rikare, lyckligare, mättare, mer skyddade och så vidare.

Den i särklass viktigaste innovationen för att kunna möta denna efterfrågan är möjligheten att byta frukten av våra ansträngningar med varandra. För att jag ska kunna bli en bra husbyggare, och uppfinna nya sätt att täta springor, mer rationella sätt att använda material osv; så måste jag få lov att slippa det tidsödande arbetet med att så vete, skörda, tröska, mala och baka.

Så om bonden fixar säd, mjölnaren mal mjöl, bagaren bakar bröd, och byggaren bygger hus, och så byter vi allesammans frukterna av vårt slit med varandra, så kommer vi alla bli rikare. Eftersom bonden specialiserar och kan göra säd åt alla, mjölnaren får vara koncenterad på sin kvarn, och bagaren kan lika gärna baka flera limpor när ugnen ändå är tänd.

Genom helt frivilligt utbyte åstadkommer vi denna rikedom utan att vi behöver arbeta mer. Med riktigt hög grad av frivilligt utbyte blir vi så rika att vi kan sätta folk på skolbänken i flera år och forska fram mediciner och datorer och nya produktionssätt, vilket möjliggör ännu högre grad av arbetsdelning och smart resursutnyttjande. Arbetsdelning, specialisering och innovation.

Denna grundläggande efterfrågan efter saker som gör oss rika försvinner inte. Särskilt inte i en värld som innehåller fler människor, samtidigt som dessa människor blir rikare, mättare och friskare. I en sådan värld finns tvärtom alla möjligheter att arbetsdela ännu effektivare och bli ännu rikare.

Det som däremot är i konstant kris, konstant nedgång, är den specifika efterfrågan på dagens produktion. Dagens produktion är alltid anpassad för att möta behoven i dagens samhälle. Men dagens samhälle förvandlar sig till morgondagens varje sekund. Dagens produktion behöver alltså ställa om sig varje sekund.

Omställningar kan vara smärtsamma. Det finns trögheter inbyggda i systemet. Särskilt om man under en lång period lånat konstgjort billiga pengar för att köpa frukten av dagens produktion. Då har produktionsapparaten gjorts statisk och svårföränderlig.

Så den som talar om en konstant efterfrågekris har alltså delvis rätt. Men den som påstår att det handlar om en permanent nedgång i den totala efterfrågan från jordens människor har helt fel.

Hur skulle den kunna minska när vi blir fler samtidigt som våra behov inte är förändrade i grunden? Hur skulle det plötsligt kunna uppstå ett lägre behov av specialisering och arbetsdelning, när våra möjligheter att möta människans oförändrade behov hela tiden ökar ju bättre vi blir på att specialisera oss och innovera?

Den totala efterfrågan på smarta grejer är ständigt stigande. Den specifika efterfrågan på dagens produktion är ständigt sjunkande. Alltså: sök hela tiden nyga möjligheter att ge folk vad de behöver, och var inte rädd för att den produktion du åstadkommer idag inte kommer att efterfrågas i morgon. Det är helt naturligt och något som i slutändan gör dig rikare.