Att det står si och så till med svenska skolelevers resultat vet vi. Även att det med tiden blivit lite sämre.
För vissa finns det bara en entydig lösning: FÖRSTATLIGA! När mamma staten återfår huvudmannaskapet, då försvinner friskolorna, utbildningen blir billigare, bättre och mer jämlik. Och - får man förmoda - elevernas kunskaper och färdigheter blir bättre.
Eller inte.
Enligt de verktyg vi har för internationella jämförelser (TIMSS och PISA) så ligger Sveriges prestationer genomgående under länder där skolan präglas av valfrihet, som t ex Nederländerna där fritt skolval är det normala och inte bara vanligt för en ekonomiskt eller kulturellt stark elit.
Tvärs emot den gode Silfverstrands tro, alltså.
Eller "Sveriges" prestationer förresten... Det var ett rysligt ordval av mig.
Utbildningens syfte är ju inte att stärka nationen. Det är inte statens eller nationens egenintresse som ska styra skolan. Utbildningens syfte är att hjälpa varje enskild elev att bli stark nog att kunna förverkliga sina egna livsprojekt.
Utbildning är i första hand en individuell nyttighet. Att vi finansierar utbildningen åt våra barn genom att vi solidariskt lägger skolavgifterna i en gemensam pott, beror ju på att vi vill att barn från hem som inte har råd med avgifterna inte ska hindras från att uppnå sin egen individuella potential.
Vi finansierar inte utbildningen gemensamt för att vi betraktar barnen som verktyg för att förverkliga våra kollektiva drömmar.
Det är därför som enhetlig ideologiproduktion inom skolans väggar är en styggelse. Det är därför statligt utbilningsmonopol är så djupt orättfärdigt, när staten tar ifrån oss våra egna pengar som vi vill betala till en skola vi själva har valt, och istället ger dem till den skola som staten utser åt oss.
Det är därför som statskramande skolargumentation är så förtryckande, även när den kläds i fina ord om solidaritet. Att solidariskt betala varandras utbildning och garantera allas rätt att välja skola, det är soldiaritet! Att tvinga alla till samma ställe är det inte.
Ytterst handlar det om skillnaden mellan att vara undersåte: att tvingas betala en överhet för att låta den överheten besluta om sådant man i själva verket klarar att besluta alldeles själv, tack så mycket; eller att vara medborgare i ett samhälle där man tar ansvar för sig själv och för varandra, och inte släpper ifrån sig mer makt än vad som krävs för att alla ska ha det bra.
HAX skriver mycket bra om den skillnaden, i "Konsten att kuva ett folk".
UPPDATERING Även Major Björklund är inne på ett förstatligande av skolan. Detta folkpartistiska oskick att vilja ordna in folket och lyfta beslut till statlig nivå! Även om FP faktiskt i de flesta frågor värnar individen, så är det ett många gånger paternalistiskt värnande. Som t ex att man vill förbjuda familjer att självmant fördela föräldraförsäkringsdagarna inom sig. Som t ex att man snurrat till det med litterär kanon och språkkrav och jag vet inte allt. Ge er!
lördag 26 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar