Ander Nilsson tittar i den engelska socialdemokratiska idédebatten och hittar en möjlig väg framåt för svensk socialdemokrati.
Han skriver om varför (S) måste erkänna liberalismens viktiga roll i idébildningen: Det handlar om liberalismens vilja att skapa förbättringar för människorna idag, inte att vänta till morgondagens utopi.
Och, skulle jag vilja tillägga, liberalismens förmåga att skapa förbättringar för människorna idag, utan att behöva vänta på morgondagens utopi.
Liberalism handlar om insikten att folk själva kan skapa förbättringar. Om vi bara slutar hindra dem.
torsdag 17 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej, tack för tipset :), det behöver understrykas i dessa dagar då tom ledande programmakare inom mitt parti förnekar eller skyggar med vänsterhanden och skyndar sig förbi det faktum att socialdemokratin har hämtat en del väldigt grundlägggande värderingar ur liberalismen och med respekt för den också lyckats förena den med vårt kollektiva folkrörelsearbete. Det visar ju att de här värderingarna r svåra att stänga inne i partipolitiska fållor, ja tom ideologiska fållor. De är alltför grundläggande mänskliga för det.
SvaraRaderaÖverens med det du skriver för.
Ja, dig brukar jag tipsa om titt som tätt.
SvaraRaderaMen det är som du säger: det finns grundläggande mänskliga preferenser som partifållor inte förmår stänga ute.
Trygghet i både oss själva OCH i det gemensamma OCH rätt och möjlighet att göra sina egna livsval så länge man inte skadar andra; de verkar vara rätt vanliga önskemål.
Det är inte alltid som dessa mål, trygghet och frihet, kan kombineras. Det verkar som om de politiska skiljelinjerna går runt två frågor:
för det första frågan i vad mån tryggheten i det gemensamma ska vara tvingande för medborgare i en viss stat;
och för det andra vilka livsval som faktiskt skadar andra (och därmed blir en gemensam angelägenhet) och vilka som inte gör det.
Där tycker jag ju Cruddas har en poäng när han hävdar att ingen frihet kan överleva utan jämlikhet, dvs utan att männskor ses OCH behandlas som lika värda så är fruheten en chimär. Jag skulle ju kunna jämföra med min syn på marknadr. Jag försvarar marknaden, men marknaden fungerar dåligt, ja den kan var rent av skadlig om den inte befolkas av likvärdiga parter. Arbetsmarknaden i Sverige är ett bra exempel, två jämnstarka parter har länge hävdat sin rätt att själva fatta de avgörande beslutetn och hållit staten kort. Det har inte varit smärtfritt eller utan konflikt, men det kan inte heller vara målet. Jämlikheten på den marknaden är dock ett mål. Den skulle inte fungera bra med ett svagt fack, eller ett svagt svensk näringsliv för den delen.
SvaraRaderaSå för min del så är jämlikheten den avgörande faktorn, alla människors lika värde. Och där återstår ett Augiasstall för oss att städa ur.