Min bristande pedagogiska förmåga

(S)-bloggaren Björn Sundin tycker inte att det är en tidningsanka att "Moderaterna i hemlighet vill sänka folks löner".

Björn Sundin är helt på det klara med att det handlar om reservationslönerna, alltså vid vilka lönenivåer folk är beredda att ta ett jobb. Men han tror att om reservationslönerna sänks, så pressas hela lönebilden hos alla löntagare nedåt:

För den som undrar är reservationslönen den lägsta lön som en arbetslös kan tänka sig att acceptera ett jobb för. När reservationslönen sjunker innebär det kort sagt att lönerna pressas neråt. Punkt. Slut.

Det som borde stått istället för "Punkt" och "Slut" är Björn Sundins förklaring till hur någon annans lön plötsligt kan sjunka bara för att jag går in och säger mig vara villig att arbeta för en viss ersättning.

Rimligheten i den ersättning jag kräver bestäms ju i första hand av värdet av det arbete jag levererar, inte vad andra människor råkar begära för helt andra arbeten.

Den som har högre lön än jag har ju inte sin högre lön tack vare att vi kommit överens om att skapa en konstlad brist på arbetskraft för att hålla uppe lönerna. Den som har högre lön än jag har ju den på grund av sin förmåga att skapa ett högre värde än jag! Våra arbeten är inte utbytbara! Vi är inte utbytbara med varandra.

Och det där är ett generalfel många gör i sina ekonomiska resonemang: resonemangen blir bara giltiga i helt overkliga situationer. Till exempel fantasin att det skulle råda ett obegränsat överflöd av utbytbar och tillgänglig arbetskraft som får lönerna att rasa mot noll (om inte den fackliga solidariteten håller lönerna uppe i en nivå långt över det låga jämviktsläget).

Men att lägre tröskellöner innebär att allas löner pressas nedåt, det är som sagt ett faktum som enligt Björn Sundin inte behöver bevisas eller diskuteras. Punkt. Slut. Den som försöker sig på att förklara sambanden på något annat sätt låtsas alltså bara: "Apelsineld” låtsas försöka vara tålmodig pedagog i sitt inlägg, skriver han.

Det är ju ett bevis om något på att jag kanske inte nått hela vägen fram. Om jag har missat något viktigt samband som ger Björn Sundin rätt, så skulle jag vara tacksam för korrigering. I väntan på det försöker jag istället korrigera vad jag menar är Sundins missuppfattning vad gäller Moderaternas motiv. I kommentarsfältet, svarar jag:

Att det är ett problem att det finns för få lågt avlönade arbeten är ju faktiskt precis vad moderaterna säger, tydligt och klart.

Men det man blev anklagad för var ju att man ville sänka lönerna för folk. Och det är det ju faktiskt inte fråga om.

Att det skapas en sektor för lägre betalda arbeten betyder inte att övriga löner sjunker. Det betyder att många fler av de som idag står utanför arbetsmarknaden kan komma in på arbetsmarknaden. Om du inte förmår producera för mer än vad den faktiska minimilönen är, så får du inget jobb. Den faktiska minimilönen stänger ute dig.

Att minimilöner, antingen lagstadgade eller via kollektivavtal, inte höjer folks lön utan enbart hyfsar till statistiken genom att knuffa ut övriga i arbetslöshet kan man lätt förstå om man gör tankeexperimentet att man istället höjer minimilönen till 30 000 eller ännu högre. Vad händer med dem som tjänar mindre: blir de genom ett trollslag rikare, eller blir de arbetslösa?