Jag måste längta lite

Usch. Det har blivit alldeles för mycket gnäll från mig på sistone. Gnäll på hal Östrosretorik, dumma kvällsblaskor, och verklighetsfrånvända ekonomiska antaganden. Jag måste längta lite. Koncentrerat.

Jag längtar efter att lagarna ska skydda vår integritet. Gärna intrång när det är välgrundade brottsmisstankar, men det måste vara en rättssäker domstolsprocess som ger polisen (inte militär eller regering) rätt att just där och då avlyssna just den och den, enbart på riktiga grunder.

Jag längtar efter att människor välkomnas in i landet. För ni behövs. Ni ska inte behöva åka utomlands och söka uppehållstillstånd. Kom hit bara! Vi ordnar ett skattekonto så att ni kan ta anställning och skatta för er och försörja er och få oss alla att växa. Visst kastar vi ut rena skurkar, men att vilja bo i Sverige är inget brott.

Jag längtar efter att alla ska betros att betala in sina egna skatter. Jag längtar efter ett skattefritt medborgarbuffertkonto där man kan peta undan pengar upp till ett antal prisbasbelopp att ha när hälsan eller arbetsmarknaden viker. Jag längtar efter olika sjukförsäkringar att välja mellan, och olika vårdgivare, och utbildnings- och omsorgscheckar att fritt välja utbildare och omsörjare för.

Jag längtar efter att den valfriheten ska vara till för alla. Inte enbart för de rika och starka. Med skatter och stöd ska alla ges möjlighet att välja. På så sätt försäkras vi mot omständigheter vi inte rår för.

Jag längtar efter att alla som inte får arbeta ska få lov att arbeta. Att alla som inte kan arbeta ska få stöd att göra så gott de kan utan att leva ett fattigt liv. Men också att alla ska slippa betala för dem som inte vill arbeta.

Jag längtar efter att alla som vill byta varor och tjänster med varandra ska få göra det, oavsett var på jorden de befinner sig. Vi behöver inte politiker som sitter i frihandelsrundor. Vi behöver politiker som slutar besluta om tullar. De fixar inte frihandel åt oss, lika lite som mobbare i skolan fixar lugn och ro åt sina offer de dagar de väljer att inte slå. Låt bli att mobba oss och våra handelsprojekt bara! Kliv åt sidan! Det är vår värld!

Och jag längtar efter den dag då pengarna inte behöver valsa in i statskassan och sen ut till folket igen, eller ens behöva vända i landstingskassan. Våra kommuner är såpass stora att majoriteten som råder sig själva utan problem kan täcka upp för det fåtal som behöver extrastöd. Ja, vi behöver skatter för våra gemensamma angelägenheter, men varje skatt är ett tecken på politikermisslyckande. I ett sunt samhälle kan den övervägande majoriteten försörja sig själva. Även sin egen sjukförsäkring.

Och självklart längtar jag då också efter att vi, vuxna människor i kommunerna, ska betros att ta hand om våra egna kommunala angelägenheter. Vi behöver inga landsomfattande regler för vad man kan kräva av varje kommun. Det är väl bättre att vi får göra på det sätt just VI i den här kommunen tycker? Annars blir det ingen riktig möjlighet att göra skillnad, och politik ÄR att göra skillnad.

Jag längtar.