Constant war has been the normal state of affairs. In the 64 years since the end of WWII, we have started and fought far more wars and invaded and bombed more countries than any other nation in the world - not even counting the numerous wars fought by our clients and proxies. Those are just facts. History will have no choice but to view the U.S. - particularly in its late imperial stages - as a war-fighting state.
"Oceanien har alltid varit i krig med Eurasien" sade Storebror i boken 1984. Eftersom krig är så onormalt kan vi kalla det för ett undantagstillstånd, och motivera alla sorters ingrepp i friheten: kontroll av medborgarna, misstänksamhet mot utlänningar, statsstyrd produktionsapparat, värnplikt, ransonering, övergrepp på "fiendens" civilbefolkning; eller bara det faktum att man skjuter andra människor, även om dessa råkar vara soldater.
Med ett ständigt krig kommer ett ständigt undantagstillstånd vilket innebär ständiga kränkningar. Och mycket riktigt har de mest groteska kränkningarna av friheten i USA alltid skett i krigets namn: McCarthys häxjakt på kommunister, inblandningen i Korea, kärnvapenupprustningen, övergreppen på Vietnam, styrandet och ställandet i Afrika och Latinamerika, kontrollagarna gentemot sida egna medborgare i skuggan av 11:e septemper, Guantanamo.
Kriget gör det möjligt för statsapparaten i världens största demokrati att bete sig litegrann som en diktatur. Och visst, syftet med kränkningarna har alltid varit gott: kommunismen är en fruktansvärd förtryckar- och utsugarideologi, Sovjet utgjorde ett konkret hot mot människorna i Europa, Vietnams kommunistiska regering - som vann vietnamkriget - har hållit Vietnams folk i ett fruktansvärt förtyck ända fram till våra dagar (jämför med Sydkorea för att se vad som hade kunnat vara om USA hade vunnit kriget), de diktatorer man stödde i tredje världen var inte alltid värre än de diktatorer som annars hade vunnit, osv osv.
USA har alltid fått oproportionerligt mycket skit för sitt agerande. Jämför t ex McCarthys härjningar under några år på 50-talet, med de konstanta utrensningarna av oliktänkande i Sovjet eller Kina. I USA är tydligen de demokratiska mekanismerna tillräckligt svaga för att en McCarthy ska uppstå, men tillräckligt starka för att han ska tvingas bort utan att ställa till för stor skada. I Sovjet var McCarthys agerande norm under nästan 70 år, och hade vapenmakt och fångläger till sitt förfogande.
(Och apropå fångläger: skäll för all del på Guantanamo, men det är inte direkt det värsta fånglägret som finns på Kuba, det är bara det enda som drivs av USA...)
Men skäll förtjänar man. USA:s agerande under 1900-talet och de första tio åren på 2000-talet bevisar tesen: ett starkt lagstöd för individuella rättigheter hindrar statsmakternas övergrepp, men med hjälp av kriget som verktyg och ursäkt försöker statsmakten begå alla upptänkliga övergrepp i expansionen av sin egen makt.
Det är dags för både USA och alla andra att återgå till friheten och avsluta krigen. Som artikeln avslutas:
Se även James Madison, Political Observations, 1795:
Av alla fiender till sann frihet är kanske kriget det som är mest värt att frukta, eftersom det förstör och smittar alla andra friheter. Krig är anledningen till arméer; och från dem kommer skuldsättning och skatter; och arméer, skulder och skatter är kända verktyg för att få de många att domineras av de få... Inget land kan bevara sin frihet under ett ständigt krig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar