Det har säkert med deras rätt så vaga analys att göra: man är väldigt inklusiv och vill samarbeta med alla möjliga revolutionära grupperingar, och då är ju en alltför precis analys av läget bara ett hinder. Till exempel kan många av dem tänka sig ett mer sociologiskt klassbegrepp baserat på bred intersektionell syn på makt och förtryck, snarare än den strikt gammelmarxistiska uppdelningen mellan de som äger produktionsmedel och de som inte gör det.
Och de är ju såpass emot våld att de önskar en revolution som först sökt folkflertalets mandat.
Nå, den vaga analysen visar sig gång på gång i detta obegripliga totalförnekande av ekonomiska realiteter. Eller: det är inte ens fråga om förnekande. Man verkar inte se! Jag citerar från Arbetarperspektiv:
Jag hörde i Ekot i morse att tyska IG Metall går med på att skära ner arbetstid och lön - i utbyte mot andelar i bolaget.
Om det är tillräckligt mycket andelar för att kunna pressa tillbaka lönerna och förhindra nedläggning/flytt av fabriken sen så kanske det inte är helt dåligt.
Tror Arbetarperspektiv verkligen att man med tillräckligt många ägarandelar kan kontrollera flytt, nedläggning och löner?
Ägarandelar ger dig mandatet att besluta om sådant, men absolut inte makten. Makten får du inte av ägande, utan av de pengar kunderna av egen fri vilja har gett dig. Varenda krona av arbetarens lön betalas av en nöjd kund. Om det inte finns tillräckligt många nöjda kunder, så finns det inget utrymme för lönerna att öka. Oavsett vad ägaren vill.
På samma sätt gäller det alla övriga produktionsförhållanden, som t ex var fabriken ligger eller om den alls finns kvar: om kunderna betalar tillräckligt mycket så finns utrymmet. Annars finns det inte. Då spelar det ingen roll om du så skulle vara ensamägare till fabriken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar