Lön för mödan

Om man vill erbjuda en bra vara eller tjänst, men minska tillgängligheten så att få personer får del av den; då ska man inte belöna folk för att leverera den. Eller ännu hellre: man ger leverantören en summa pengar först, och så säger man åt leverantören att själv bekosta leveranserna med den summa pengar de redan fått.

Är det någon som är förvånad över att t ex Arbetsförmedlingen eller sjukhusavdelningar fungerar på det sättet? Att de drivs med budgetmedel som tilldelas dem von oben, och av dessa medel ska de leverera viktiga välfärdstjänster. Visst inser vem som helst att en "kund", dvs en arbets- eller vårdsökande i det läget upplevs som ett hot och ett störningsmoment.

Visst förstår vem som helst att om den lokala mataffären drevs på samma sätt så att den sammanlagda matbudgeten för upptagningsområdets hushåll gavs till affärsinnehavaren en gång om året, så skulle kunden upplevas som ett hot och ett störningsmoment.

Det är därför som Centerpartister föreslår att Arbetsförmedlingen - precis som arbetsförmedlarna på bemanningsföretagen - ska få ersättning i den mån de faktiskt levererar några arbeten. Och i länder med bättre vårdtillgängliget än i Sverige gör man på det sättet även med vården.