Om jag inte är felunderrättad så menar språknämnden att tillägget med "som vågar" begränsar/preciserar vilka av "dem" som faktiskt hör Framtiden till, och om det finns en sådan begränsning så ska det inte vara "dem" utan "de".
Man kan säga att i satsen "Framtiden tillhör X" så är objektet X lika med hela ordföljden "de som vågar". Och då böjs inte "de".
Anders Lotsson på Computer Sweden exemplifierar med
- "Kursen är för lärare, i synnerhet för de som undervisar på högstadiet."
- "Insatserna gynnar de som redan har lätt för sig."
Nåväl, så länge som politiken genomförs så spelar det kanske ingen roll...
Haha!
SvaraRaderaJag håller med Björklund - Mer batonger i skolan! (Eller vad det nu är de tycker...)
Det beror helt på hur man ser på konstruktionen av objektet. Man kan antingen se "de som vågar" som en orörbar enhet, och denna bildar objekt och böjs inte. Det andra sättet att se på det är att satsens objekt består av "de" som är själva objektet, och "som vågar" som är en bestämning till "de". Med det synsättet ska "de" böjas till "dem" och så hänger bestämningen med. För egen del tycker jag att det senare är det mest naturliga (och jag vill minnas att det också är vad jag fick lära mig i skolan), men formen med oböjt personligt verkar vara på stadig frammarsch sedan åtminstone ett par decennier. Jag vill nog hävda att båda sätten att skriva bör anses korrekta. Jag skulle även i Computer Swedens exempel avgjort välja objektsformen "dem".
SvaraRaderaFörutom den språkliga ambivalensen finns det naturligtvis även en politisk dubbelbotten.
SvaraRaderaÄr man frihetligt sinnad kan man se det som ett utslag av centerpartistisk antipaternalism, att vi på ett så radikalt och friskt sätt vågar utmana det av Språknämnden rekommenderade skrivsättet. Vi tror mer på individens förmåga att för sig själv avgöra vad som är korrekt språkbruk.
Betraktat ur vänsterperspektiv är det snarare en reaktionär återgång till äldre tiders batonggrammatik från de Ingemar Bergmanska Hets-läroverken som översvämmade det nazianstrukna Östermalm under det av centerpartister så omhuldade brunskjortade fyrtiotalet.
Det som egentligen stör mig med rubriken är att den betraktar de vågade individerna som objekt.
SvaraRaderaEtt frihetligt parti skulle naturligtvis använda subjektsformen. Jag anklagar härmed partistyrelsen för vänsteravvikelse och kräver att de utövar offentlig självkritik!