Jag gillar skatt. På riktigt. Jag gillar att betala in pengar som jag själv tjänat ihop, för att den som inte kan tjäna ihop lika mycket ska få tillgång till bra saker.
Jag gillar skatt så mycket att en hel del personer undrar om jag inte är nån sorts smygsosse egentligen.
Men i lördagsintervjun med Mona Sahlin står det klart att jag inte är någon slags socialdemokrat alls. Inte ens smyg- alltså.
För vad säger människan?
Borgarna i regeringen ska tydligen ha "slösat bort 80 miljarder i skattesänkningar".
Eh, va? Hur kan man slösa bort pengar som man inte har? Det låter som att först fanns där 80 miljarder av statens pengar, och sen hux flux kom dedär borgarna och TOG pengarna och gav till en massa rika människor!
Men statskassan äger inte pengarna till att börja med. Pengarna du tjänar har du faktiskt tjänat ihop själv. Sedan kan du beskattas (med lite mer än 56% om du är låginkomsttagare), men inte förrän du själv tjänat ihop pengarna.
Vad det handlar om är att du nuförtiden har börjat få behålla lite lite mer av din lön. Men på Sahlin i lördags lät det som om pengarna du tjänat ihop först och främst tillhör statskassan, och att låta dig få behålla mer av vad du själv tjänat ihop, det är att slösa.
Jo, pyttsan!
söndag 31 maj 2009
Centeruppropet.se tillbaks
Centeruppropet.se, den sajt som vill verka för att centerpolitiker återigen börjar kämpa för medborgarrätt och personlig integritet, och sluta kämpa emot, har återöppnat.
Nytt för nu är en integritetscertifiering av politiker. Politiker kan få bli integritetscertifierade om de vill se till att:
Detta har bland andra mitt val till EU-parlamentet: Abir Al-Sahlani, gjort. Respekt!
(Finns det någon i Sveriges Riksdag eller andra beslutande församlingar som inte håller med?)
Nytt för nu är en integritetscertifiering av politiker. Politiker kan få bli integritetscertifierade om de vill se till att:
- Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
- Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
- Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
- Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.
Detta har bland andra mitt val till EU-parlamentet: Abir Al-Sahlani, gjort. Respekt!
(Finns det någon i Sveriges Riksdag eller andra beslutande församlingar som inte håller med?)
Upphovsrätt
HAX har bra tankar angående upphovsrätt.
I korthet: den som vill hävda ekonomisk upphovsrätt (monopol på mångfaldigandet) a la idag får aktivt ansöka om den, och sedan aktivt upprätthålla monopolet genom förlängningsansökningar.
Helt logiskt. Monopol på mångfaldigande är ett monopol som omvärlden tillerkänner skaparen av ett verk. Omvärlden väljer att avstå att göra bruk av sin frihet att mångfaldiga. Klart att upphovsrättsinnehavaren måste be sin omgivning om att den ska avstå från den friheten.
Och: den moraliska upphovsrätten, att tillerkännas som skapare av ett verk, den gäller evigt.
Hax tycker att den moraliska upphovsrätten ska upprätthållas genom att Creative Commons-licensen ges ett starkare lagligt stöd. Jag vet inte. Creative Commons bygger på att det finns ett automatisk monopol på mångfaldigande, som en upphovsman genom att CC-licensiera delvis kan bortse ifrån.
Jag tycker inte att lagboken ska favorisera olika licensieringsmodeller framför andra. Det räcker om lagen förbjuder andra att ta åt sig äran av ens verk, och kräver att ansökningsförfarande för att få och behålla mångfaldigandemonopolet.
I korthet: den som vill hävda ekonomisk upphovsrätt (monopol på mångfaldigandet) a la idag får aktivt ansöka om den, och sedan aktivt upprätthålla monopolet genom förlängningsansökningar.
Helt logiskt. Monopol på mångfaldigande är ett monopol som omvärlden tillerkänner skaparen av ett verk. Omvärlden väljer att avstå att göra bruk av sin frihet att mångfaldiga. Klart att upphovsrättsinnehavaren måste be sin omgivning om att den ska avstå från den friheten.
Och: den moraliska upphovsrätten, att tillerkännas som skapare av ett verk, den gäller evigt.
Hax tycker att den moraliska upphovsrätten ska upprätthållas genom att Creative Commons-licensen ges ett starkare lagligt stöd. Jag vet inte. Creative Commons bygger på att det finns ett automatisk monopol på mångfaldigande, som en upphovsman genom att CC-licensiera delvis kan bortse ifrån.
Jag tycker inte att lagboken ska favorisera olika licensieringsmodeller framför andra. Det räcker om lagen förbjuder andra att ta åt sig äran av ens verk, och kräver att ansökningsförfarande för att få och behålla mångfaldigandemonopolet.
torsdag 28 maj 2009
Sverigehegelianerna
Pust. Nu har jag tagit mig igenom SD:s program (undanträngt från nätet av dess europapolitiska plattform), läst en massa diskussionsforum, och försökt mig på att förstå både deras tankegods, drivkraft, historia och mål.
Jag kan väl börja med att konstatera det jag hela tiden misstänkt (men ändå hållit öppet som möjlighet): Nej, SD är inte ett parti för mig.
Det är till och med så här: SD är inte ett parti för någon som är det minsta liberal. Det är inte riktigt lika illa som med de tyska nazisterna. För dessa gäller nämligen att på alla punkter (utom möjligen punkt 9) tycker liberalerna precis tvärtom.
För SD gäller att bara en del av punkterna är raka motsatsen till vad jag och andra liberaler tycker. Men det är å andra sidan i oerhört viktiga och grundläggande delar.
För det ska slås fast på en gång: SD är inte ett rasistisk parti. Inte direkt ett främlingsfientligt parti heller (men där är det mer glidande). Däremot delar man samma ideologiska grund som det sena artonhundratalets rasism, samma tankemiljö som nazismen kom ur. I SD har man ett tänkande, till exempel idén om ett "folk" eller "nation" som någonting större än en samling individer, som möjliggör rasismen. Till exempel:
Detta synsätt, med den lilla påhittade kategorin "Det svenska folket", gör till exempel att jag, som är svensk i generationer, kan samtidigt vara en latmask och ta åt mig äran av tidigare svenskars arbete. Medan som asfalten jag går på betalas av den hårt arbetande och högt skattade pizzabagaren Mustafa.
Det verkar, för den som fuskat lite i filosofi, helt enkelt som om det gamla spöket Hegel har vaknat till igen. Måste varje generation ha sina hegelianer?
Så, min kritiska granskning av SD, som jag utlovade för hundra år sedan, blir alltså en exposé av nyhegelianismen.
Vem kunde ana?
Jag kan väl börja med att konstatera det jag hela tiden misstänkt (men ändå hållit öppet som möjlighet): Nej, SD är inte ett parti för mig.
Det är till och med så här: SD är inte ett parti för någon som är det minsta liberal. Det är inte riktigt lika illa som med de tyska nazisterna. För dessa gäller nämligen att på alla punkter (utom möjligen punkt 9) tycker liberalerna precis tvärtom.
För SD gäller att bara en del av punkterna är raka motsatsen till vad jag och andra liberaler tycker. Men det är å andra sidan i oerhört viktiga och grundläggande delar.
För det ska slås fast på en gång: SD är inte ett rasistisk parti. Inte direkt ett främlingsfientligt parti heller (men där är det mer glidande). Däremot delar man samma ideologiska grund som det sena artonhundratalets rasism, samma tankemiljö som nazismen kom ur. I SD har man ett tänkande, till exempel idén om ett "folk" eller "nation" som någonting större än en samling individer, som möjliggör rasismen. Till exempel:
Det svenska folket har genom hårt arbete, gott politiskt omdöme och sunt förnuft skapat en välmående, fredlig och demokratisk nation.
Detta synsätt, med den lilla påhittade kategorin "Det svenska folket", gör till exempel att jag, som är svensk i generationer, kan samtidigt vara en latmask och ta åt mig äran av tidigare svenskars arbete. Medan som asfalten jag går på betalas av den hårt arbetande och högt skattade pizzabagaren Mustafa.
Det verkar, för den som fuskat lite i filosofi, helt enkelt som om det gamla spöket Hegel har vaknat till igen. Måste varje generation ha sina hegelianer?
Så, min kritiska granskning av SD, som jag utlovade för hundra år sedan, blir alltså en exposé av nyhegelianismen.
Vem kunde ana?
onsdag 27 maj 2009
Myggbitna kameler
Bland kommentarerna till Katrine Kielos Tobleroneartikel finns följande:
Det stämmer på sitt sätt. Totalitära krafter är i rörelse och det är viktigt att vi bekämpar dem. Man kan säga att SD är kamelen och Tobleroneaffären är mygg. Men då förstår man inte hur dessa saker hänger ihop.
När makten missbrukas blir folk arga på den etablerade makten och vänder sig någon annanstans. Mycket skit har SD sagt och gjort, men det är inte SD:s fel att förtroendet för ledande företrädare för (S) och LO och andra etablerade makthavare störtdyker.
Missbruka din ställning och förse dig och din familj på andras bekostnad, samtidigt som du i din retorik fördömer (och i din politik straffbeskattar) dem som ärligt tjänat ihop sina blöjor och Mauritiusresor själva... inte ett förtroendeskapande framgångsrecept direkt.
(Och när fackförbundet SEKO kritiserar LO för att ha en småkorrupt ledning så gör man det från en facklig konferens på Azorerna. Som en läsarkommentar skrev: "Jag är ju ingen expert på fackligt arbete. Men kan någon berätta för mig varför det verkar som en så stor del av det fackliga arbetet måste utföras i varma länder med sandstränder.")
SD försöker gå till val på ett slags Erlander-socialdemokrati. Ett homogent folk i ett gryende välfärdssamhälle. Man till och med citerar Erlander där Erlander ser svenskarnas homogenitet som en styrka. Det lockar tillräckligt många, och den gamla folk- och arbetarrörelsen gör just nu inte många knop för att locka tillbaks dem.
Idag anser jag att Monas toberone eller Reinfelts svarta barnflicka är helt ointressant . Det som är av intresse i detta EUval är högerextrema partiers frammarch i Europa inkl. SD...
Det stämmer på sitt sätt. Totalitära krafter är i rörelse och det är viktigt att vi bekämpar dem. Man kan säga att SD är kamelen och Tobleroneaffären är mygg. Men då förstår man inte hur dessa saker hänger ihop.
När makten missbrukas blir folk arga på den etablerade makten och vänder sig någon annanstans. Mycket skit har SD sagt och gjort, men det är inte SD:s fel att förtroendet för ledande företrädare för (S) och LO och andra etablerade makthavare störtdyker.
Missbruka din ställning och förse dig och din familj på andras bekostnad, samtidigt som du i din retorik fördömer (och i din politik straffbeskattar) dem som ärligt tjänat ihop sina blöjor och Mauritiusresor själva... inte ett förtroendeskapande framgångsrecept direkt.
(Och när fackförbundet SEKO kritiserar LO för att ha en småkorrupt ledning så gör man det från en facklig konferens på Azorerna. Som en läsarkommentar skrev: "Jag är ju ingen expert på fackligt arbete. Men kan någon berätta för mig varför det verkar som en så stor del av det fackliga arbetet måste utföras i varma länder med sandstränder.")
SD försöker gå till val på ett slags Erlander-socialdemokrati. Ett homogent folk i ett gryende välfärdssamhälle. Man till och med citerar Erlander där Erlander ser svenskarnas homogenitet som en styrka. Det lockar tillräckligt många, och den gamla folk- och arbetarrörelsen gör just nu inte många knop för att locka tillbaks dem.
Inte så många Tobleronisar
Under större delen av 90-talet arbetade jag som vårdbiträde i hemtjänsten. För nominellt 11900 kr i månaden. Vilket i verkligheten innebar att jag tjänade ihop ungefär 15 300, av vilka ungefär 7000 gick till skatter i form av sociala avgifter och kommunalskatt. Jag köpte varor för ungefär 5000 i månaden vilket betydde att jag konsumerade för 4000 och betalade en tusenlapp i moms och punktskatter.
Lite mer än 8000 Varje månad i skatter alltså. Eller nittiosex tusen på ett år. På en vårdbiträdeslön.
Ungefär då briserade "Tobleroneskandalen". Mona Sahlin fastnade med fingrarna i syltburken för att ha köpt typ två Toblerone, blöjor och cigg.
Enligt den historieskrivning som många, nu senast Katrine Kielos, vill göra gällande. Skämta bort det. Oh, vilken storm i ett vattenglas! Meh, bara två Toblerone! Typ...
I verkligheten handlade det om mer än så. Kontantuttag på statens kort, obetalda skatter, p-böter till kronofogden, svart arbetskraft, obetalda tv-avgifter, semester som belastar skattebetalarna mm mm.
"Det är häftigt att betala skatt", sade Mona. Dvs, det var häftigt att du och jag betalade skatt så att Mona kunde försnilla dem.
Den socialdemokratiska fördelningsretoriken ska, enligt varenda valaffisch som finns, ta från de rika och ge till de fattiga. I verkligheten precis tvärtom. Ta från folket och ge till dess härskare.
Lite mer än 8000 Varje månad i skatter alltså. Eller nittiosex tusen på ett år. På en vårdbiträdeslön.
Ungefär då briserade "Tobleroneskandalen". Mona Sahlin fastnade med fingrarna i syltburken för att ha köpt typ två Toblerone, blöjor och cigg.
Enligt den historieskrivning som många, nu senast Katrine Kielos, vill göra gällande. Skämta bort det. Oh, vilken storm i ett vattenglas! Meh, bara två Toblerone! Typ...
I verkligheten handlade det om mer än så. Kontantuttag på statens kort, obetalda skatter, p-böter till kronofogden, svart arbetskraft, obetalda tv-avgifter, semester som belastar skattebetalarna mm mm.
"Det är häftigt att betala skatt", sade Mona. Dvs, det var häftigt att du och jag betalade skatt så att Mona kunde försnilla dem.
Den socialdemokratiska fördelningsretoriken ska, enligt varenda valaffisch som finns, ta från de rika och ge till de fattiga. I verkligheten precis tvärtom. Ta från folket och ge till dess härskare.
tisdag 26 maj 2009
Miljö versus politik
Mycket bra inlägg av HAX som sammanfattar det hela:
Ju mer politisk styrning, desto mer miljöförstöring; ju mer ekonomisk frihet, desto mindre miljöförstöring. Se på omvärlden. Och nej, svagt ägarskydd som tillåter att vissa bedriver rovdrift på andras bekostnad är inte stor ekonomisk frihet.
Ägande ger långsiktighet: de mest skövlade områdena har de svagaste ägarskydden. Som t ex Brasiliansk regnskog eller världshaven. Men det som folk äger behandlar de försiktigt.
Politiker styrs av trender, som hindrar dem från att ta itu med konkreta hot här och nu: stigande havsnivåer (som inte steg), smältande is (som är tjockare och större än på länge), och stigande temperatur (vars stigning har mattats av och aldrig varit onormal) påstås bero på mänskligt utsläpp av koldioxid (vilket inte är speciellt troligt eller bevisat).
Ett förmodat och inte särskilt troligt hot, där det är högst osäkert om de föreslagna åtgärderna hjälper. Detta står på den politiska dagordningen.
Samtidigt DÖR folk på grund av för lite elektricitet och industrialisering. Vilket i sin tur beror på för lite lagstyre, för lite demokrati, för lite skydd av folks frihet och för mycket maktfullkomlighet, korruption och diktatur.
Vilket BORDE stå på dagordningen?
Industrialisering och tillväxt minskar resursslöseriet. För att en stenåldersfamilj ska få en varm köttbulle i magen åtgår det mycket mer energi och släpps ut mycket mer av allt (inte minst sotpartiklar) än för en familj i ett industrialiserat land. Vilkens livsstil är mest hållbar för jorden?
Ju mer politisk styrning, desto mer miljöförstöring; ju mer ekonomisk frihet, desto mindre miljöförstöring. Se på omvärlden. Och nej, svagt ägarskydd som tillåter att vissa bedriver rovdrift på andras bekostnad är inte stor ekonomisk frihet.
Ägande ger långsiktighet: de mest skövlade områdena har de svagaste ägarskydden. Som t ex Brasiliansk regnskog eller världshaven. Men det som folk äger behandlar de försiktigt.
Politiker styrs av trender, som hindrar dem från att ta itu med konkreta hot här och nu: stigande havsnivåer (som inte steg), smältande is (som är tjockare och större än på länge), och stigande temperatur (vars stigning har mattats av och aldrig varit onormal) påstås bero på mänskligt utsläpp av koldioxid (vilket inte är speciellt troligt eller bevisat).
Ett förmodat och inte särskilt troligt hot, där det är högst osäkert om de föreslagna åtgärderna hjälper. Detta står på den politiska dagordningen.
Samtidigt DÖR folk på grund av för lite elektricitet och industrialisering. Vilket i sin tur beror på för lite lagstyre, för lite demokrati, för lite skydd av folks frihet och för mycket maktfullkomlighet, korruption och diktatur.
Vilket BORDE stå på dagordningen?
Industrialisering och tillväxt minskar resursslöseriet. För att en stenåldersfamilj ska få en varm köttbulle i magen åtgår det mycket mer energi och släpps ut mycket mer av allt (inte minst sotpartiklar) än för en familj i ett industrialiserat land. Vilkens livsstil är mest hållbar för jorden?
G(l)öm inte grundproblemen
Nej, kanske kan inte Wanja Lundby-Wedin sitta kvar som LO-ordförande.
Makens kombo av pension och lön, lägenhetsfiffel, höga löner och ersättningar, hemliga löner och ersättningar...
Nog sticker det i ögonen på en rörelse som bekämpar höga löner om de inte är "solidariska", som tror att priskontroll för lägenheter fördelar lägenheterna mer "rättvist", som vill ha öppenhet och inflytande över chefernas löner.
Men tänk efter, kära rörelse, varför skulle hon inte kunna sitta kvar? Är det inte smartare att ni istället tar och anpassar er politik efter verkligheten?
Det är ju trots allt inte fel med höga löner, så länge som avtalen ingås frivilligt. Ingen fattig blir drabbad.
Det är inte fel att avhjälpa en konstlad bostadsbrist (priskontroll leder till brist) genom att hyresvärdar får lov att ta ut den hyra som hyresgästerna faktiskt vill betala, utan fiffel.
Det är inte ens fel att anställa sin make, om man har avtalsfrihet.
Är det inte smartare att släppa de kvarvarande resterna av den vanvettiga marxistiska "analysen" som lett fram till denna konstiga politik?
En politik som till och med rörelsens högsta företrädare i sina handlingar förkastar.
Makens kombo av pension och lön, lägenhetsfiffel, höga löner och ersättningar, hemliga löner och ersättningar...
Nog sticker det i ögonen på en rörelse som bekämpar höga löner om de inte är "solidariska", som tror att priskontroll för lägenheter fördelar lägenheterna mer "rättvist", som vill ha öppenhet och inflytande över chefernas löner.
Men tänk efter, kära rörelse, varför skulle hon inte kunna sitta kvar? Är det inte smartare att ni istället tar och anpassar er politik efter verkligheten?
Det är ju trots allt inte fel med höga löner, så länge som avtalen ingås frivilligt. Ingen fattig blir drabbad.
Det är inte fel att avhjälpa en konstlad bostadsbrist (priskontroll leder till brist) genom att hyresvärdar får lov att ta ut den hyra som hyresgästerna faktiskt vill betala, utan fiffel.
Det är inte ens fel att anställa sin make, om man har avtalsfrihet.
Är det inte smartare att släppa de kvarvarande resterna av den vanvettiga marxistiska "analysen" som lett fram till denna konstiga politik?
En politik som till och med rörelsens högsta företrädare i sina handlingar förkastar.
måndag 25 maj 2009
Var rädda. Var MYCKET rädda. Agera.
Frankrike ökar övervakningstakten.
Vad sägs om det: statliga virusprogram på folks datorer. En självklar nödvändighet för att stoppa barnsexhandeln och terrornätverken.
(Släng på orden " för att stoppa barnsexhandeln och terrornätverken" efter varje övervakningsförslag för att få dem att låta mindre hemska.)
Vad sägs om det: statliga virusprogram på folks datorer. En självklar nödvändighet för att stoppa barnsexhandeln och terrornätverken.
(Släng på orden " för att stoppa barnsexhandeln och terrornätverken" efter varje övervakningsförslag för att få dem att låta mindre hemska.)
Övervakning i öst och väst
För er som tror att det är en överdriven och obefogad rädsla för övervakning som jag och andra hyser: läs detta!
En liten beskrivning av det östtyska systemet med "Husbok". Tvingande dokumentation om vem som besökte vem. Fullt jämförbart med tvingande dokumentation om vem som mäjlar vem, eller vem som ringer vem, eller vem som surfar vart.
En liten påminnelse om att det inte var jättejättelängesen (80-talet) och inte jättelångt bort (Tyskland) heller.
(1984 var jag femton. Glad över att det som hände i Tyskland på 40-talet var långt borta och aldrig skulle bända igen. Glad över att boken 1984 aldrig blev verklighet. Ähum.)
Det gällde ju bara de andras liv.
Igår de andra. I morgon vi. Stoppa övervakningssamhället. Nu.
(Tack HAX för allt slit!)
En liten beskrivning av det östtyska systemet med "Husbok". Tvingande dokumentation om vem som besökte vem. Fullt jämförbart med tvingande dokumentation om vem som mäjlar vem, eller vem som ringer vem, eller vem som surfar vart.
En liten påminnelse om att det inte var jättejättelängesen (80-talet) och inte jättelångt bort (Tyskland) heller.
(1984 var jag femton. Glad över att det som hände i Tyskland på 40-talet var långt borta och aldrig skulle bända igen. Glad över att boken 1984 aldrig blev verklighet. Ähum.)
Det gällde ju bara de andras liv.
Igår de andra. I morgon vi. Stoppa övervakningssamhället. Nu.
(Tack HAX för allt slit!)
söndag 24 maj 2009
Våld som politisk metod
Milde tid!
Någon attackerar en valarbetare, börjar slå honom, och har mage att kalla sitt offer "fascist"!
Förövaren kom ur kretsen runt... info14? Nationell samling? Ung patriot?
Nä.
"Nätverket mot rasism", av alla grupper.
Eh... Våld som politisk metod är att sympatisera med tanken att det är den som slår hårdast som har rätt. Det, kära alla våldsamma "anti-fascister", ÄR fascism.
Visst, fortsätt ni att slåss och försök gärna skrämma oss demokrater till tystnad, men spring för all del hem först och byt om till den bruna eller svarta skjorta ni, av ert agerande att döma, helst av allt vill bära.
Någon attackerar en valarbetare, börjar slå honom, och har mage att kalla sitt offer "fascist"!
Förövaren kom ur kretsen runt... info14? Nationell samling? Ung patriot?
Nä.
"Nätverket mot rasism", av alla grupper.
Eh... Våld som politisk metod är att sympatisera med tanken att det är den som slår hårdast som har rätt. Det, kära alla våldsamma "anti-fascister", ÄR fascism.
Visst, fortsätt ni att slåss och försök gärna skrämma oss demokrater till tystnad, men spring för all del hem först och byt om till den bruna eller svarta skjorta ni, av ert agerande att döma, helst av allt vill bära.
fredag 22 maj 2009
Vilken del av ordet yttrandefrihet förstår inte DN?
På DN-Opinion skriver DN själva: Håll rasismen kort.
Bakgrunden är följande: Utrikespolitiska studentföreningen vid Linköpings universitet ville debattera yttrandefrihet. Därför bjöd man in galenpannan och rasisten Ahmed Rahmi, en man som faktiskt blivit fälld i Sverige för sina yttrandens skull.
DN skriver:
Fine. Detta vet vi. Men sedan fortsätter DN:
Meh... Kära DN, det är ju precis den gränsdragningen man ville debattera!
Det finns ingen för evigt dragen skiljelinje mellan hets mot folkgrupp och rasistisk propaganda. Den skiljelinjen är dragen politiskt, och den kan dras om igen.
Och det finns definitivt inte något i rasismen som automatiskt diskvalificerar den från att höras.
Rasister är elaka, korkade, och har sakligt sett fel. Men att tysta en åsikt har aldrig aldrig aldrig lyckats. Det är alltid kontraproduktivt att med lagen försöka tysta en opinion. För: People convinced against their will, have the same opinion still.
Det är enbart öppen debatt som kan bekämpa rasismen. Och i en debatt måste alla sidor komma till tals.
Jag tycker det var ett lysande drag att bjuda in drägget Ahmed Rahmi. För yttrandefrihet handlar inte om rätten att säga snälla saker som vi alla är överens om. Yttrandefrihet handlar om dräggens rätt att ge uttryck för vad de tycker är riktigt. Och vår rätt att säga emot dem.
Bakgrunden är följande: Utrikespolitiska studentföreningen vid Linköpings universitet ville debattera yttrandefrihet. Därför bjöd man in galenpannan och rasisten Ahmed Rahmi, en man som faktiskt blivit fälld i Sverige för sina yttrandens skull.
DN skriver:
Rami har fungerat som en länk mellan extremhögern och radikala islamister.
1990 dömdes han av Svea hovrätt till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp. Tio år senare dömdes han till böter av en fransk domstol för spridande av antisemitisk propaganda.
Ramis verksamhet har inte upphört.
Fine. Detta vet vi. Men sedan fortsätter DN:
Det är tydligt att det även på svenska universitet finns en anmärkningsvärd okunskap om skiljelinjerna mellan rasistisk propaganda, yttrandefrihet och hets mot folkgrupp.
Meh... Kära DN, det är ju precis den gränsdragningen man ville debattera!
Det finns ingen för evigt dragen skiljelinje mellan hets mot folkgrupp och rasistisk propaganda. Den skiljelinjen är dragen politiskt, och den kan dras om igen.
Och det finns definitivt inte något i rasismen som automatiskt diskvalificerar den från att höras.
Rasister är elaka, korkade, och har sakligt sett fel. Men att tysta en åsikt har aldrig aldrig aldrig lyckats. Det är alltid kontraproduktivt att med lagen försöka tysta en opinion. För: People convinced against their will, have the same opinion still.
Det är enbart öppen debatt som kan bekämpa rasismen. Och i en debatt måste alla sidor komma till tals.
Jag tycker det var ett lysande drag att bjuda in drägget Ahmed Rahmi. För yttrandefrihet handlar inte om rätten att säga snälla saker som vi alla är överens om. Yttrandefrihet handlar om dräggens rätt att ge uttryck för vad de tycker är riktigt. Och vår rätt att säga emot dem.
...och jag tänker faktiskt på barnen!
"Tänk på barnen!"-argumentet används ibland som stöd för integritetskränkande lagstiftning. Det är ju inte möjligheten att avslöja politiska dissidenter man för fram som skäl, utan möjligheten att avslöja barnpornografer.
Eller att den lagrade samtalstrafiken minsann lyckades fälla Arboga-mördaren, så därför måste vi börja lagra all samtalstrafik!
Men jag tänker på barnen. Ska de växa upp till ett samhälle där varje digitalt steg de tar lagras och övervakas av myndigheterna? Eller ska de få växa upp till fria medborgare?
Ett exempel på hur ökat skydd av de små liven faktiskt minskar skyddet.
Det är vi som röstar nu, som avgör framtiden för dem.
Eller att den lagrade samtalstrafiken minsann lyckades fälla Arboga-mördaren, så därför måste vi börja lagra all samtalstrafik!
Men jag tänker på barnen. Ska de växa upp till ett samhälle där varje digitalt steg de tar lagras och övervakas av myndigheterna? Eller ska de få växa upp till fria medborgare?
Ett exempel på hur ökat skydd av de små liven faktiskt minskar skyddet.
Det är vi som röstar nu, som avgör framtiden för dem.
torsdag 21 maj 2009
Integritetsfrågorna måste bli en valfråga
Läs Maria Abrahamssons klockrena analys.
Genom att inte sitta i regeringsställning kan (S) för närvarande sola sig i glansen av att inte ha drivit igenom FRA-lagen. Men nu kommer teledatalagringsdirektivet, den gamla Bodströmidén. Ska man inte drabbas av sina gamla spöken från förr måste man faktiskt ha drivit ut dem.
Det är ingen större skillnad i dessa frågor mellan (S) och (M) (S/M ?). Bägge partierna är stora statskramare och har i uttalande efter uttalande visat att de inte alls ser några större problem med att staten bereds mer och mer tillgång till folks privatliv. De ser bara fördelar, ur en välvillig brottsbekämpande kontrollapparats synvinkel.
I integritetsfrågorna finns all kompetens och tradition hos de andra partierna. S/M klarar inte av integritetsfrågorna. (MP), (V), (C) och kanske (FP) gör. I den ordningen.
De större drar tyvärr medlöpare från de mindre partierna med sig, som vi såg i FRA-debaclet. I synnerhet många från (C) och (FP), trots dessa partiers liberala program! Skäms! Man ska inte vara sämre på att hantera folks integritet än (V)!
Genom att inte sitta i regeringsställning kan (S) för närvarande sola sig i glansen av att inte ha drivit igenom FRA-lagen. Men nu kommer teledatalagringsdirektivet, den gamla Bodströmidén. Ska man inte drabbas av sina gamla spöken från förr måste man faktiskt ha drivit ut dem.
Det är ingen större skillnad i dessa frågor mellan (S) och (M) (S/M ?). Bägge partierna är stora statskramare och har i uttalande efter uttalande visat att de inte alls ser några större problem med att staten bereds mer och mer tillgång till folks privatliv. De ser bara fördelar, ur en välvillig brottsbekämpande kontrollapparats synvinkel.
I integritetsfrågorna finns all kompetens och tradition hos de andra partierna. S/M klarar inte av integritetsfrågorna. (MP), (V), (C) och kanske (FP) gör. I den ordningen.
De större drar tyvärr medlöpare från de mindre partierna med sig, som vi såg i FRA-debaclet. I synnerhet många från (C) och (FP), trots dessa partiers liberala program! Skäms! Man ska inte vara sämre på att hantera folks integritet än (V)!
EU behövs för att... eh.. rädda miljön?
Om vi ska prata om miljöproblem så finns det få saker som politikerna hittat på som ens kommer i närheten av den skada EU:s jordbrukspolitik åsamkar.
...skriver "Skeptikern på Klimatbluffen"
Håller med. Till det kan läggas flyttkarusellen Bryssel-Strasbourg och flygmilen i EUs tjänst.
Skeptikern, liksom jag, vill också lägga ner hela EU, riva alla tullmurar, sparka alla EU-parlamentariker och på så sätt frigöra över alla hundratals miljarder kronor som EU tar från medborgarna och slösar bort VARJE ÅR.
...skriver "Skeptikern på Klimatbluffen"
Håller med. Till det kan läggas flyttkarusellen Bryssel-Strasbourg och flygmilen i EUs tjänst.
Skeptikern, liksom jag, vill också lägga ner hela EU, riva alla tullmurar, sparka alla EU-parlamentariker och på så sätt frigöra över alla hundratals miljarder kronor som EU tar från medborgarna och slösar bort VARJE ÅR.
Ähum... Även moderaterna är emot CAP
Märkligaste valaffischen hittills: Marita Ulvskog är emot CAP (EU:s vanvettiga jordbrukspolitik), medan ordföranden i Moderaternas partigrupp i EU-parlamentet Joseph Daul (EPP-ED) är för.
Alltså, en röst på moderaterna är en röst för CAP, medan en röst på (S) är en röst emot?
Skulle inte tro det.
1) Moderaterna, liksom alla svenska partier i EU-parlamentet är emot CAP.
2) PES, alltså Socialdemokraternas partigrupp i EU-parlamentet, är för CAP.
Ingen större skillnad alltså. Men nu kommer det roliga:
3) Moderaternas och Socialdemokraternas grupper i EU-parlamentet samarbetar i en stor koalition.
Vilket inte är så konstigt. De är bägge för Euron, för Lissabonfördraget, för CAP, för mer överstatlighet, låt vara att EPP-ED driver det klassiska rättsstatsprojektet något tydligare och åtminstone försöker driva närhetsprincipen.
Så låt oss inte bli lurade av svenska affischer. Se till hur parlamentarikerna arbetar istället!
Den liberala gruppen i parlamentet då? Den där (C) och (FP) ingår? Tja, se efter själva. Tja, något mer av decentralisering, medborgarrätt, avreglering och sänkta hinder mot omvärlden utanför EU. Hade gott kunnat vara mer så.
Och en minskning av jordbruksstödet förstås.
Alltså, en röst på moderaterna är en röst för CAP, medan en röst på (S) är en röst emot?
Skulle inte tro det.
1) Moderaterna, liksom alla svenska partier i EU-parlamentet är emot CAP.
2) PES, alltså Socialdemokraternas partigrupp i EU-parlamentet, är för CAP.
Ingen större skillnad alltså. Men nu kommer det roliga:
3) Moderaternas och Socialdemokraternas grupper i EU-parlamentet samarbetar i en stor koalition.
Vilket inte är så konstigt. De är bägge för Euron, för Lissabonfördraget, för CAP, för mer överstatlighet, låt vara att EPP-ED driver det klassiska rättsstatsprojektet något tydligare och åtminstone försöker driva närhetsprincipen.
Så låt oss inte bli lurade av svenska affischer. Se till hur parlamentarikerna arbetar istället!
Den liberala gruppen i parlamentet då? Den där (C) och (FP) ingår? Tja, se efter själva. Tja, något mer av decentralisering, medborgarrätt, avreglering och sänkta hinder mot omvärlden utanför EU. Hade gott kunnat vara mer så.
Och en minskning av jordbruksstödet förstås.
Blott Swärje Swenska Saabar haver
Ilskan över att dina och mina ihoparbetade pengar inte används för att göda ett olönsamt bilföretag är på sina ställen stor.
Jag och andra tänker på den märkliga nationella vinkeln. Typ: Volvo och Saab ska bli svenska företag igen, och liknande tankegångar. Svenska företag? Om jag och ägarna bägge skulle råka vara svenskar, så betyder det väl ingenting för mig, eller hur? Jag äger ju inte Saab.
Varför nöja sig med att ägarna ska vara svenska? Självklart måste de vara baserade i Trollhättan!
Eller... räcker det om de bor i Västra Götaland? Eller åtminstone någonstans i Europa? Eller att de är människor på jordklotet?
Om Saab skulle vara ett framgångsrikt bilföretag ägt av svenskar (ett "svenskt" bilföretag) så medför inte det att andra svenska automatiskt är på något sätt framgångsrika. Man kan inte sola sig i glansen av andras framgångar. Framgång känner andra gränser än de nationella.
Nationsgränser är förhandlingsbara och godtyckliga. Framgång vilar däremot på reella individuella prestationer. Vad du gör är vad du får.
Jag och andra tänker på den märkliga nationella vinkeln. Typ: Volvo och Saab ska bli svenska företag igen, och liknande tankegångar. Svenska företag? Om jag och ägarna bägge skulle råka vara svenskar, så betyder det väl ingenting för mig, eller hur? Jag äger ju inte Saab.
Varför nöja sig med att ägarna ska vara svenska? Självklart måste de vara baserade i Trollhättan!
Eller... räcker det om de bor i Västra Götaland? Eller åtminstone någonstans i Europa? Eller att de är människor på jordklotet?
Om Saab skulle vara ett framgångsrikt bilföretag ägt av svenskar (ett "svenskt" bilföretag) så medför inte det att andra svenska automatiskt är på något sätt framgångsrika. Man kan inte sola sig i glansen av andras framgångar. Framgång känner andra gränser än de nationella.
Nationsgränser är förhandlingsbara och godtyckliga. Framgång vilar däremot på reella individuella prestationer. Vad du gör är vad du får.
måndag 18 maj 2009
Hellre invandrare än utvandrare
Att folk vill flytta till ett land för att bo där är enormt smickrande för det landet. Särskilt ett glesbefolkat litet land som Sverige behöver varenda medborgare vi kan få tag i.
Öppna upp. Gör det enkelt att få uppehålls- och arbetstillstånd. Eller: inte ska man väl behöva ha tillstånd för att få lov att arbeta? Ett enkelt skattekonto räcker väl?
Mises Daily skriver om problemet med den minskade invandringen till USA.
Öppna upp. Gör det enkelt att få uppehålls- och arbetstillstånd. Eller: inte ska man väl behöva ha tillstånd för att få lov att arbeta? Ett enkelt skattekonto räcker väl?
Mises Daily skriver om problemet med den minskade invandringen till USA.
Att göra skillnad
Die Volkspartei vill att staten ska ta tillbaks ansvaret för skolan.
Det tycker jag inte är någon bra idé. Skolan är bland det viktigaste verktyg en ung människa har för att skapa sig en bra framtid. Därför måste den vara en angelägenhet för i första hand eleverna, i andra hand elevernas föräldrar och så vidare. Inte ligga i händerna på statspolitikerna, det samhällsskikt som befinner sig längst bort från sina väljare. Beslut ska fattas så lokalt som möjligt.
Finansieringen av skolan får gärna vara kollektiv. Jag har inget emot att vara med att bekosta andras utbildning, eller att andra bekostar min och mina barns. Av var och en efter förmåga.
Och tilldelningen av skolpeng får gärna vara behovsstyrd. Har man behov av extra insatser ska man få en extra skolslant. Åt var och en efter behov.
Men man måste få lov att söka den skola man vill! Ingen vet bättre än den enskilda eleven vad som passar. Människor är olika. Vi tänker på olika sätt. Har olika psykosociala behov. Och ingen känner sina individuella behov bättre än individen.
Naturligtvis ska den utbildning vi bekostar gemensamt uppfylla vissa kvalitetskrav, som vi gemensamt kommer överens om. Återigen: vi vet själva vilka de kraven är. Vi vill inte sponsra dumheter.
En kommun torde vara en tillräckligt stor enhet för att med skattemedel täcka upp för skolpengen. Varför ska våra pengar valsa runt ytterligare ett varv på statlig nivå? Beslut ska fattas så lokalt som möjligt.
Och eftersom vi själva vet att skilja mellan goda utbildningar och dåliga, så räcker det om vi på kommunal nivå ackrediterar de utbildningar som finns. Vi kan anställa eller hyra in skolinspektörer som kvalitetssäkrar åt oss: "Ni får ackreditering, ni får inte ackreditering, ni behöver komplettera med det här för att få behålla ackrediteringen..." Precis som all annan kvalitetssäkring.
Skolan är inte tillräckligt likriktad över hela landet, enligt FP. Nähä? Och? Hela idén med att ha en kommun är att man kan göra skillnad. Om vi i vår kommun bestämmer oss för att göra så här, och man i en annan kommun gör på ett annat sätt, då blir det ju på olika sätt. Då kan ju olika människor göra på olika sätt, och se och inspireras av varandra. Göra skillnad.
Det tycker jag inte är någon bra idé. Skolan är bland det viktigaste verktyg en ung människa har för att skapa sig en bra framtid. Därför måste den vara en angelägenhet för i första hand eleverna, i andra hand elevernas föräldrar och så vidare. Inte ligga i händerna på statspolitikerna, det samhällsskikt som befinner sig längst bort från sina väljare. Beslut ska fattas så lokalt som möjligt.
Finansieringen av skolan får gärna vara kollektiv. Jag har inget emot att vara med att bekosta andras utbildning, eller att andra bekostar min och mina barns. Av var och en efter förmåga.
Och tilldelningen av skolpeng får gärna vara behovsstyrd. Har man behov av extra insatser ska man få en extra skolslant. Åt var och en efter behov.
Men man måste få lov att söka den skola man vill! Ingen vet bättre än den enskilda eleven vad som passar. Människor är olika. Vi tänker på olika sätt. Har olika psykosociala behov. Och ingen känner sina individuella behov bättre än individen.
Naturligtvis ska den utbildning vi bekostar gemensamt uppfylla vissa kvalitetskrav, som vi gemensamt kommer överens om. Återigen: vi vet själva vilka de kraven är. Vi vill inte sponsra dumheter.
En kommun torde vara en tillräckligt stor enhet för att med skattemedel täcka upp för skolpengen. Varför ska våra pengar valsa runt ytterligare ett varv på statlig nivå? Beslut ska fattas så lokalt som möjligt.
Och eftersom vi själva vet att skilja mellan goda utbildningar och dåliga, så räcker det om vi på kommunal nivå ackrediterar de utbildningar som finns. Vi kan anställa eller hyra in skolinspektörer som kvalitetssäkrar åt oss: "Ni får ackreditering, ni får inte ackreditering, ni behöver komplettera med det här för att få behålla ackrediteringen..." Precis som all annan kvalitetssäkring.
Skolan är inte tillräckligt likriktad över hela landet, enligt FP. Nähä? Och? Hela idén med att ha en kommun är att man kan göra skillnad. Om vi i vår kommun bestämmer oss för att göra så här, och man i en annan kommun gör på ett annat sätt, då blir det ju på olika sätt. Då kan ju olika människor göra på olika sätt, och se och inspireras av varandra. Göra skillnad.
torsdag 14 maj 2009
Planekonomin på sjukvårdsupplysningen
De fruktansvärda händelserna runt sjukvårdssupplysningen, med ett barn som dog, sätter fingret på att allt nog inte är så väl. Aftonbladet har tagit del av direktiv till de anställda där de belönas för att inte skicka ut ambulanser eller få folk att söka akut.
Självklart ska man inte skicka ut ambulanser i onödan.
Men det är ju minst lika mycket fel att skicka ut för få ambulanser!
Resursplanering är en vital del av alla verksamheter, det gäller sjukvård lika mycket som alla andra ställen. Att ha kvalificerad personal som prioriterar uppgifterna och slussar till rätt instans är ett bra sätt att resursplanera på. Det är ju meningen med sjukvårdsupplysningen. De som behöver ska in, och de som inte behöver ska få slippa sitta på akuten en halv natt.
I goda organisationer optimerar man på det här sättet resursutnyttjandet. Men i organisationer som är strikt utbudsbudgeterade (t ex så som nästan all offentlig sjukvård är organiserad i Sverige) måste man istället minimera utnyttjandet.
I den goda organisationen innebär nämligen ett väl utfört och behövligt arbete en vinst. Men i organisationer som är utbudsbudgeterade är det utförda arbetet istället en förlust. Det har ju tärt på budgeten.
Planekonomiska, i det här fallet utbudsbugeterade, verksamheter är alltså i grunden uppbyggda på att inte göra det de är till för att göra. Tänk t ex om livsmedelshandlaren i början av året fick en inköpsbudget baserat på förväntad konsumtion. Varje kund som kommer in blir ett hot mot den budgeten. Tänk om det ena eller andra tar slut! Kunderna har redan i början på året betalat, så några nya pengar under årets lopp blir det inte.
Hur bra kommer den handlaren att vara på att distribuera livsmedel? Skulle handlaren som idag skicka ut receptförslag, eller skulle det komma ut broschyrer med texten "Ät mindre!" Skulle inte handlaren börja ifrågasätta sina kunder? "Behöver du verkligen det här?"
Problemet med planekonomin finns i både politiskt styrda och privat ägda organisationer (fast mer i de första). Om sjukvårdsupplysningen bedrivs av ett företag eller landstinget spelar ingen roll, så länge som belöningssystemet inte gynnar ett bra utfört arbete. Och det är alltid landstingspolitikerna som beslutar om belöningssystemen till antingen de anställda eller till vårdföretaget.
Lösningen är att vända perspektivet från utföraren till mottagaren. Ha ett kundperspektiv. Pengarna som vården betalas med ska följa patienten. Och patienten måste få lov att välja bort organisationer som inte ger valuta för pengarna.
Vansinniga direktiv till anställda på sjukvårdsupplysningen, t ex direktiv som betraktar de som ringer som potentiella problem för sjukvården, är inte lösningen. Det är ju faktiskt du som ringer som betalar för verksamheten! Sjukvårdsupplysningen ska ha betalt efter hur väl de avväger och bedömer situationer, inte efter hur korta samtal eller få akutbesök de kan få till.
Självklart ska man inte skicka ut ambulanser i onödan.
Men det är ju minst lika mycket fel att skicka ut för få ambulanser!
Resursplanering är en vital del av alla verksamheter, det gäller sjukvård lika mycket som alla andra ställen. Att ha kvalificerad personal som prioriterar uppgifterna och slussar till rätt instans är ett bra sätt att resursplanera på. Det är ju meningen med sjukvårdsupplysningen. De som behöver ska in, och de som inte behöver ska få slippa sitta på akuten en halv natt.
I goda organisationer optimerar man på det här sättet resursutnyttjandet. Men i organisationer som är strikt utbudsbudgeterade (t ex så som nästan all offentlig sjukvård är organiserad i Sverige) måste man istället minimera utnyttjandet.
I den goda organisationen innebär nämligen ett väl utfört och behövligt arbete en vinst. Men i organisationer som är utbudsbudgeterade är det utförda arbetet istället en förlust. Det har ju tärt på budgeten.
Planekonomiska, i det här fallet utbudsbugeterade, verksamheter är alltså i grunden uppbyggda på att inte göra det de är till för att göra. Tänk t ex om livsmedelshandlaren i början av året fick en inköpsbudget baserat på förväntad konsumtion. Varje kund som kommer in blir ett hot mot den budgeten. Tänk om det ena eller andra tar slut! Kunderna har redan i början på året betalat, så några nya pengar under årets lopp blir det inte.
Hur bra kommer den handlaren att vara på att distribuera livsmedel? Skulle handlaren som idag skicka ut receptförslag, eller skulle det komma ut broschyrer med texten "Ät mindre!" Skulle inte handlaren börja ifrågasätta sina kunder? "Behöver du verkligen det här?"
Problemet med planekonomin finns i både politiskt styrda och privat ägda organisationer (fast mer i de första). Om sjukvårdsupplysningen bedrivs av ett företag eller landstinget spelar ingen roll, så länge som belöningssystemet inte gynnar ett bra utfört arbete. Och det är alltid landstingspolitikerna som beslutar om belöningssystemen till antingen de anställda eller till vårdföretaget.
Lösningen är att vända perspektivet från utföraren till mottagaren. Ha ett kundperspektiv. Pengarna som vården betalas med ska följa patienten. Och patienten måste få lov att välja bort organisationer som inte ger valuta för pengarna.
Vansinniga direktiv till anställda på sjukvårdsupplysningen, t ex direktiv som betraktar de som ringer som potentiella problem för sjukvården, är inte lösningen. Det är ju faktiskt du som ringer som betalar för verksamheten! Sjukvårdsupplysningen ska ha betalt efter hur väl de avväger och bedömer situationer, inte efter hur korta samtal eller få akutbesök de kan få till.
onsdag 13 maj 2009
Hatprat
Har funderat en del på det där med hate speech. Det blir många tankar:
Hur drar man gränsen mellan hatprat och vanligt ogillande? Om man hatar, får man inte lov att säga det då? Om man förbjuder hatpratet, försvinner hatet automatiskt, eller blir det svårare att utrota hatet eftersom man inte längre har något konkret att bemöta? Är det skillnad på hatprat som kablas ut på ledarplats eller i TV-soffor, och hatprat som dyker upp hos någon enstaka uppenbart förvirrad fåne som kommenterar längst ner i en kommentarstråd? Och var någonstans på skalan hamnar i så fall hatiska blogginlägg?
Själv tycker jag att det går någonsorts gräns mellan att säga "jag hatar X" och "döda/slå/lemlästa X". Det första ger uttryck för en åsikt, det andra är en uppmaning till brott. Att säga "X är äcklig eftersom Y" tycker jag tillhör en vidareutveckling av "jag hatar X". Det är i alla hänseenden inte en uppmaning till brott.
Jag tycker att det måste vara tillåtet att säga "jag hatar X" och "X är äcklig". Det första är ju en utsaga om den som säger det och säger ingenting om X. Det andra är ett konkret påstående som man kan bemöta med fakta och argument. Det blir ganska svårt att göra om påståendet är förbjudet att göra.
Jag tycker det måste vara tillåtet att säga det både på ledarplats och längst ner i kommentarstrådar. Att det måste vara tillåtet betyder inte att jag tycker att det är OK. Bara att förbud är en dålig idé. För inte har väl främlingsfientligheten fått en mer undanskymd plats nu jämfört med den tid då det var tillåtet att vara rasist?
Resonemanget är enkelt: Hatprat grundar sig i ideologier. Ideologier kan inte bekämpas genom våld, tvång, eller förbud (både kristendomens, liberalismens, islamismens, och socialismens sak har tvärtom gynnats när predikanter martyrerats). Ideologier kan bara bekämpas med sakliga argument. Hållfastheten i sakliga argument prövas i öppna och fria debatter.
Alltså måste alla åsikter och språkliga uttryck tillåtas (men observera att uppmaningar till brott är något mer än ett språkligt uttryck för en åsikt). Och motsatsen är faktiskt inte rättsäkert.
Hur drar man gränsen mellan hatprat och vanligt ogillande? Om man hatar, får man inte lov att säga det då? Om man förbjuder hatpratet, försvinner hatet automatiskt, eller blir det svårare att utrota hatet eftersom man inte längre har något konkret att bemöta? Är det skillnad på hatprat som kablas ut på ledarplats eller i TV-soffor, och hatprat som dyker upp hos någon enstaka uppenbart förvirrad fåne som kommenterar längst ner i en kommentarstråd? Och var någonstans på skalan hamnar i så fall hatiska blogginlägg?
Själv tycker jag att det går någonsorts gräns mellan att säga "jag hatar X" och "döda/slå/lemlästa X". Det första ger uttryck för en åsikt, det andra är en uppmaning till brott. Att säga "X är äcklig eftersom Y" tycker jag tillhör en vidareutveckling av "jag hatar X". Det är i alla hänseenden inte en uppmaning till brott.
Jag tycker att det måste vara tillåtet att säga "jag hatar X" och "X är äcklig". Det första är ju en utsaga om den som säger det och säger ingenting om X. Det andra är ett konkret påstående som man kan bemöta med fakta och argument. Det blir ganska svårt att göra om påståendet är förbjudet att göra.
Jag tycker det måste vara tillåtet att säga det både på ledarplats och längst ner i kommentarstrådar. Att det måste vara tillåtet betyder inte att jag tycker att det är OK. Bara att förbud är en dålig idé. För inte har väl främlingsfientligheten fått en mer undanskymd plats nu jämfört med den tid då det var tillåtet att vara rasist?
Resonemanget är enkelt: Hatprat grundar sig i ideologier. Ideologier kan inte bekämpas genom våld, tvång, eller förbud (både kristendomens, liberalismens, islamismens, och socialismens sak har tvärtom gynnats när predikanter martyrerats). Ideologier kan bara bekämpas med sakliga argument. Hållfastheten i sakliga argument prövas i öppna och fria debatter.
Alltså måste alla åsikter och språkliga uttryck tillåtas (men observera att uppmaningar till brott är något mer än ett språkligt uttryck för en åsikt). Och motsatsen är faktiskt inte rättsäkert.
tisdag 12 maj 2009
Kränkande bonus till den som klarat en kurs?
Gentemot förslaget att ge bonus till den som klarar SFI-kursen snabbt och galant säger vissa att det är kränkande och orättvist.
Sedan när blev belöning för ett gott utfört arbete orättvist? Och kränkanden? Kom igen?
Att inte bli belönad för att man gjort bra ifrån sig, det är kränkande.
Sedan när blev belöning för ett gott utfört arbete orättvist? Och kränkanden? Kom igen?
Att inte bli belönad för att man gjort bra ifrån sig, det är kränkande.
Marknaden?
Har fått hem en liten broschyr om EU-parlamentsvalet från Vänsterpartiet. En skojig kvällspressparodi. Men ledarsticket var lite skumt. Så här stod det, under rubriken "Arbetarfällan": "Om människors intressen krockar med marknadens så vinner marknaden"
Enligt den här skrivningen består alltså marknaden av några andra än vanliga människor? Vilka då?
Jag läser: direktörerna, byråkraterna och politikerna...
Jovisst, Vänsterpartiet har en stor poäng. EU är i många stycken en korporativistisk byråkrati, där politiker, byråkrater och vissa företagsledare hand i hand gör upp om hur de ska trampa på våra friheter med hjälp av våra pengar. Men detta gör de ju genom att åsidosätta marknaden!
Tro aldrig för ett ögonblick att marknaden är någonting annat än alla vi vanliga människomassor som bestämmer hur vi ska omvandla våra egna ihoparbetade pengar till sådant som vi behöver.
Den som däremot myglat till sig EU-kontrakt behöver ju inte bevisa sitt värde inför vanligt folk, dvs inför marknaden. Den som arbetat politiskt för att rycka folks självbestämmande från dem själva och upp i sina egna salonger har ingen lust att utsätta sig för folkets dagliga skärskådande och bortväljande.
Marknaden är inte folkets tjänare. Folket är själva marknaden.
Den som däremot blivit rik på marknaden, det är den som betjänat människorna mest och bäst. Den som sålt oss sådant vi behövt till ett pris vi har haft råd med. Det är den som har satsat sitt eget kapital på att organisera produktionen bra. Så bra att arbetarens arbete blir till bäst nytta (och därmed bäst betalt) och samtidigt så att kunden (ofta samma arbetare) blir nöjd.
Enligt den här skrivningen består alltså marknaden av några andra än vanliga människor? Vilka då?
Jag läser: direktörerna, byråkraterna och politikerna...
Jovisst, Vänsterpartiet har en stor poäng. EU är i många stycken en korporativistisk byråkrati, där politiker, byråkrater och vissa företagsledare hand i hand gör upp om hur de ska trampa på våra friheter med hjälp av våra pengar. Men detta gör de ju genom att åsidosätta marknaden!
Tro aldrig för ett ögonblick att marknaden är någonting annat än alla vi vanliga människomassor som bestämmer hur vi ska omvandla våra egna ihoparbetade pengar till sådant som vi behöver.
Den som däremot myglat till sig EU-kontrakt behöver ju inte bevisa sitt värde inför vanligt folk, dvs inför marknaden. Den som arbetat politiskt för att rycka folks självbestämmande från dem själva och upp i sina egna salonger har ingen lust att utsätta sig för folkets dagliga skärskådande och bortväljande.
Marknaden är inte folkets tjänare. Folket är själva marknaden.
Den som däremot blivit rik på marknaden, det är den som betjänat människorna mest och bäst. Den som sålt oss sådant vi behövt till ett pris vi har haft råd med. Det är den som har satsat sitt eget kapital på att organisera produktionen bra. Så bra att arbetarens arbete blir till bäst nytta (och därmed bäst betalt) och samtidigt så att kunden (ofta samma arbetare) blir nöjd.
måndag 11 maj 2009
Kära Örebroare...
Kära FRA-kritiker, ni behövs säger min partikamrat.
Till vad? Jo, det ska jag säga: till att käfta emot hans goja om att FRA inte skulle innebära massavlyssning på civila svenskar. Tekniskt är det precis vad som kommer att ske, om lagen inte rivs upp.
Till vad? Jo, det ska jag säga: till att käfta emot hans goja om att FRA inte skulle innebära massavlyssning på civila svenskar. Tekniskt är det precis vad som kommer att ske, om lagen inte rivs upp.
Varje ljud som Winston gav ifrån sig utöver den svagaste viskning togs upp, och så länge han höll sig inom det fält som metallplattan behärskade kunde han även ses.
Det var naturligtvis omöjligt att veta om man iakttogs i ett visst ögonblick. Man fick gissa sig till hur ofta och enligt vilken princip tankepolisen kopplade in varje enskild individs nät.
Det var rent av möjligt att den iakttog varenda människa hela tiden.
fredag 8 maj 2009
Betala två gånger för maten, men inte till den fattige bonden
Sjukt, var ordet. Som bonde i EU får du en del av intäkterna för den mat du producerar. Den andra delen får du från skattebetalarna (vanligt folk) som via EU-apparaten betalar för att du inte ska producera.
Som bonde utanför EU får du inte sälja till EU-medborgare om du inte betalar höga tullavgifter (visst, det är importören som betalar in dem, men det är du som drabbas). Tullavgifterna har skattebetalarna (vanligt folk) via EU-apparaten bestämt.
Om du är vanlig människa i EU har du det alltså så här: Du går till affären och betalar för maten. Samtidigt har du redan betalat för maten genom jordbruksstödet. Och samtidigt, om du skulle välja en produkt gjord utanför EU, till exempel av en afrikansk bonde, så betalar du lite lite lite till den afrikanska bonden, men en hel del pengar i tullavgift.
Du betalar alltså flera gånger för att slippa köpa billigare av en bonde som behöver dina pengar mer.
Johnny Munkhammar och Sofia Arkelsten skriver.
Som bonde utanför EU får du inte sälja till EU-medborgare om du inte betalar höga tullavgifter (visst, det är importören som betalar in dem, men det är du som drabbas). Tullavgifterna har skattebetalarna (vanligt folk) via EU-apparaten bestämt.
Om du är vanlig människa i EU har du det alltså så här: Du går till affären och betalar för maten. Samtidigt har du redan betalat för maten genom jordbruksstödet. Och samtidigt, om du skulle välja en produkt gjord utanför EU, till exempel av en afrikansk bonde, så betalar du lite lite lite till den afrikanska bonden, men en hel del pengar i tullavgift.
Du betalar alltså flera gånger för att slippa köpa billigare av en bonde som behöver dina pengar mer.
Johnny Munkhammar och Sofia Arkelsten skriver.
När ska vi inte ha gemensamma värden?
Svar: när vi inte behöver dem!
Ola Möller förfäras över att det finns centerpartister som håller på individens rätt att sätta sina egna, högst personliga, gränser för sin egen sexualitet.
"I sann nyliberal anda flödade kommentarerna om hur hemskt det är när någon har tankar om att vi lever i en gemenskap och att det förutsätter lagar som baseras på gemensamma värderingar och normer."
Det krävs vissa gemensamma normer, ja. Men att leva i en gemenskap förutsätter inte alls så många gemensamma normer. Det krävs vissa gemensamma normer. Det krävs gemensamma normer när din frihet kränker min, när vi måste jämka för att vi bägge ska kunna leva tillsammans och ändå söka vår lycka på våra egna, personliga, vägar.
Men ingenting utöver det.
Allra minst behöver vi gemensamma normer för sexualiteten. Det vi behöver är normen att var och en självmant sätter sina egna gränser för vad som är OK att göra med den egna kroppen, så länge det inte drabbar någon annan.
Det finns inte det minsta skäl till varför en individ skulle behöva inordna sig i en värdegemenskap där denna gemenskap fattar beslut om sådant som bara angår den enskilde individen. Vi har demokrati och kollektivt beslutsfattande för sådant som angår oss kollektivt. På samma sätt måste vi ha självbestämmanderätt och personligt beslutsfattande för sådant som enbart angår oss själva.
Det är det som är skillnaden mellan demokrati och majoritetsförtryck.
Ola Möller förfäras över att det finns centerpartister som håller på individens rätt att sätta sina egna, högst personliga, gränser för sin egen sexualitet.
"I sann nyliberal anda flödade kommentarerna om hur hemskt det är när någon har tankar om att vi lever i en gemenskap och att det förutsätter lagar som baseras på gemensamma värderingar och normer."
Det krävs vissa gemensamma normer, ja. Men att leva i en gemenskap förutsätter inte alls så många gemensamma normer. Det krävs vissa gemensamma normer. Det krävs gemensamma normer när din frihet kränker min, när vi måste jämka för att vi bägge ska kunna leva tillsammans och ändå söka vår lycka på våra egna, personliga, vägar.
Men ingenting utöver det.
Allra minst behöver vi gemensamma normer för sexualiteten. Det vi behöver är normen att var och en självmant sätter sina egna gränser för vad som är OK att göra med den egna kroppen, så länge det inte drabbar någon annan.
Det finns inte det minsta skäl till varför en individ skulle behöva inordna sig i en värdegemenskap där denna gemenskap fattar beslut om sådant som bara angår den enskilde individen. Vi har demokrati och kollektivt beslutsfattande för sådant som angår oss kollektivt. På samma sätt måste vi ha självbestämmanderätt och personligt beslutsfattande för sådant som enbart angår oss själva.
Det är det som är skillnaden mellan demokrati och majoritetsförtryck.
Det som göms i snömos
Av alla de skatter du betalar så är arbetsgivaravgiften lite speciell. Dels för att du oftast inte behöver betala in den själv (betalar för den gör du däremot med ditt arbete), men framför allt för att man ser vart pengarna går. Si-och-så går till arbetslöshetsförsäkring, si-och-så går till pensionen, osv.
Utom det som heter allmän löneavgift som går direkt in till statskassan och som inte ger dig några direkta förmåner.
Det allvarligaste med skattesystemet är när skatterna inte syns och man inte ser vad man får för dem. Bristen på genomskinlighet är ett stort problem. Du arbetar ihop pengarna, men de försvinner utan att du ser till vad, och kan då inte riktigt ställa någon till svars för dem, eller arbeta politiskt för att förbättra nyttan med dem.
Naturligtvis ska en skatt synas. Särskilt om någon försöker påstå att det bara är de rikaste som betalar statlig skatt. Fattiga betalar ju både allmän löneavgift och moms. Fast det är klart, eftersom det är någon annan som betalar in summan, så märks det inte.
Skönt att Maud Olofson har börjat prata om att ta itu med otyget. Naturligtvis svarade Östros med sitt "ansvarslöst"-prat, men om han vill behålla skattetrycket så kan han åtminstone göra klart för alla svenska låginkomsttagare att han avser att fortsätta tvinga dem betala statlig skatt, utöver kommunal- och landstingsskatten.
Utom det som heter allmän löneavgift som går direkt in till statskassan och som inte ger dig några direkta förmåner.
Det allvarligaste med skattesystemet är när skatterna inte syns och man inte ser vad man får för dem. Bristen på genomskinlighet är ett stort problem. Du arbetar ihop pengarna, men de försvinner utan att du ser till vad, och kan då inte riktigt ställa någon till svars för dem, eller arbeta politiskt för att förbättra nyttan med dem.
Naturligtvis ska en skatt synas. Särskilt om någon försöker påstå att det bara är de rikaste som betalar statlig skatt. Fattiga betalar ju både allmän löneavgift och moms. Fast det är klart, eftersom det är någon annan som betalar in summan, så märks det inte.
Skönt att Maud Olofson har börjat prata om att ta itu med otyget. Naturligtvis svarade Östros med sitt "ansvarslöst"-prat, men om han vill behålla skattetrycket så kan han åtminstone göra klart för alla svenska låginkomsttagare att han avser att fortsätta tvinga dem betala statlig skatt, utöver kommunal- och landstingsskatten.
torsdag 7 maj 2009
Att orka ta en tuff debatt
Heder åt Hanna Wagenius och CUF som vågar ta en tuff debatt mot sexköpslagen. Om meningen är att hjälpa sexsäljarna, både de frivilliga och ofrivilliga, så kan vi till att börja med konstatera att lagen inte hjälper. De ofrivilliga har inte hjälpts av en ännu en lag (även utan sexköpslagen är sexuellt tvång förbjudet), och de frivilliga har definitivt inte hjälpts av en lag som kriminaliserar deras kunder.
Det finns en och annan som självgott vågar hävda, å andras vägnar, att ingen egentligen vill. Som vill lägga sig i vilka tjänster de får sälja och köpa utan att skada sig själv eller andra.
Det finns å andra sidan de som säger: jo, det vill jag visst.
Jag vet vilka jag lyssnar till.
(Och inte heller till de som betraktar sexsäljare som döda köttstycken. Inte till de som menar att man säljer sig själv så fort arbetet handlar om genitalier. Är kroppen och viljan och själen och jaget på något sätt koncentrerat till könet?)
Jag står fast vid mina tre åsikter:
Rätten till schyssta villkor och rätten till sin egen tro och rätten att bestämma över sin egen kropp gäller alla!'
Argument mot lagen, för lagen, samt en replik.
Det finns en och annan som självgott vågar hävda, å andras vägnar, att ingen egentligen vill. Som vill lägga sig i vilka tjänster de får sälja och köpa utan att skada sig själv eller andra.
Det finns å andra sidan de som säger: jo, det vill jag visst.
Jag vet vilka jag lyssnar till.
(Och inte heller till de som betraktar sexsäljare som döda köttstycken. Inte till de som menar att man säljer sig själv så fort arbetet handlar om genitalier. Är kroppen och viljan och själen och jaget på något sätt koncentrerat till könet?)
Jag står fast vid mina tre åsikter:
- Ingen ska behöva, som inte vill sälja sex.
- Ingen ska hindras, som vill sälja sex.
- Jag tror att det är skadligt och emot Guds vilja att både köpa och sälja sex, men min tro ska inte styra över andra människors livsval.
Rätten till schyssta villkor och rätten till sin egen tro och rätten att bestämma över sin egen kropp gäller alla!'
Argument mot lagen, för lagen, samt en replik.
onsdag 6 maj 2009
Maldiverna stiger och får demokrati
Som geologen Nils-Axel Mörner har konstaterat så stiger inte havsytan och dränker därför vare sig Maldiverna eller Tuvalu.
Jag gratulerar Maldiverna till demokratiseringen, och önskar att de slutar vara rädda för översvämningar om hundra år. Just detta år, 2009, har tillräckligt många problem.
Klimathotet körs gång på gång. Trots att de datamodeller som IPCC använde har kritiserats gång på gång för att vara otillräckliga. Trots att havsytan inte stiger. Trots att isen vid polerna inte smälter mer än vanligt.
Vad handlar det om? Att vi ska smutsa ner och bli miljöovänliga? Nej. Men vi ska angripa de miljöhot som faktiskt finns. Miljöhot som klimatalarmismen just nu döljer. På ögruppen Tuvalu handlade det t ex om japansk ananasindustri som förstört grundvattnet, men som istället för att ta sitt ansvar skyller på koldioxid och stigande havsyta.
Så fram för renare industrier, men oroa er inte för koldioxid. Tillåt små mängder DDT att användas, så kanske 400 000 människor slipper dö i malaria i år.
För inte utvecklingen bakåt till smutsigare förbränning. Sluta inte med transporter när transporter är mer energieffektivt än produktion på plats.
Var miljövän, men inte "klimatsmart". Ska du inverka på jordens klimat måste du styra och ställa med solens fläckar, kontinentalplattornas rörelser och havsströmmarnas riktning. Koldioxid och metan räcker inte.
En längre intervju med Nils-Axel Mörner kan man läsa här.
Jag gratulerar Maldiverna till demokratiseringen, och önskar att de slutar vara rädda för översvämningar om hundra år. Just detta år, 2009, har tillräckligt många problem.
Klimathotet körs gång på gång. Trots att de datamodeller som IPCC använde har kritiserats gång på gång för att vara otillräckliga. Trots att havsytan inte stiger. Trots att isen vid polerna inte smälter mer än vanligt.
Vad handlar det om? Att vi ska smutsa ner och bli miljöovänliga? Nej. Men vi ska angripa de miljöhot som faktiskt finns. Miljöhot som klimatalarmismen just nu döljer. På ögruppen Tuvalu handlade det t ex om japansk ananasindustri som förstört grundvattnet, men som istället för att ta sitt ansvar skyller på koldioxid och stigande havsyta.
Så fram för renare industrier, men oroa er inte för koldioxid. Tillåt små mängder DDT att användas, så kanske 400 000 människor slipper dö i malaria i år.
För inte utvecklingen bakåt till smutsigare förbränning. Sluta inte med transporter när transporter är mer energieffektivt än produktion på plats.
Var miljövän, men inte "klimatsmart". Ska du inverka på jordens klimat måste du styra och ställa med solens fläckar, kontinentalplattornas rörelser och havsströmmarnas riktning. Koldioxid och metan räcker inte.
En längre intervju med Nils-Axel Mörner kan man läsa här.
Apoteken
Helle Klein skriver argt i Aftonbladet om att det inte längre ska vara förbjudet för andra än Apoteket AB att sälja medicin.
Johan Ingerö bemöter själva artikeln bra, men själv fastnade jag för en läsarkommentar till artikeln som var väldigt konstig:
"Privatiseringen av apoteken har naturligtvis ingenting att göra med förbättrad service utan är enbart ett sätt att möjliggöra för privata intressen att tjäna pengar."
Eh... Finns det någon motsättning mellan att ge bra service och tjäna pengar? Är det inte tvärtom så att du bara ger pengar till de företagare som ger dig bra service?
Den vinst som en monopolist tar ut bestäms av monopolisten själv. Monopolisten ser till sina kostnader och tar sedan ut ett överpris för att täcka sitt vinstintresse. Även om monopolistens vinstintresse är noll, så ligger det inte i monopolistens intresse att minska sina egna kostnader.
Den vinst som en aktör på en marknad tar ut bestäms däremot av kunderna. Varje kund avgör vid varje köptillfälle om varan är värd priset. Den enda möjlighet en privat aktör har för att få någon vinst alls är genom att ge människorna precis vad de vill ha, till ett pris de kan acceptera.
Vilket inte borde förvåna.
Och om nu Apoteket AB är ett bra monopol, medan de många vinstdrivna aktörerna är ett problem som vi inte ska införa, så borde väl detsamma gälla mat och kläder? Varför inte ge statliga Svensk Livsmedeldetaljist AB monopol på livsmedelsförsäljningen?
Och om försämrad glesbygdsservice är ett problem, så borde väl det kunna lösas för sig. Ett apoteksmonopol gör det ju vare sig enklare eller billigare att driva ett glesbygdsapotek. Redan idag måste dessutom Apoteket AB förlita sig på de privata aktörerna för att kunna hålla glesbygdservicen, genom alla ICA-handlare och bensinmackar som fungerar som ombud för Apoteket AB (och för Systembolaget, men det är en annan debatt).
(S) vill vara ett folkets parti. Då vore det fint om man slutade motsätta sig reformer som gagnade folket.
Johan Ingerö bemöter själva artikeln bra, men själv fastnade jag för en läsarkommentar till artikeln som var väldigt konstig:
"Privatiseringen av apoteken har naturligtvis ingenting att göra med förbättrad service utan är enbart ett sätt att möjliggöra för privata intressen att tjäna pengar."
Eh... Finns det någon motsättning mellan att ge bra service och tjäna pengar? Är det inte tvärtom så att du bara ger pengar till de företagare som ger dig bra service?
Den vinst som en monopolist tar ut bestäms av monopolisten själv. Monopolisten ser till sina kostnader och tar sedan ut ett överpris för att täcka sitt vinstintresse. Även om monopolistens vinstintresse är noll, så ligger det inte i monopolistens intresse att minska sina egna kostnader.
Den vinst som en aktör på en marknad tar ut bestäms däremot av kunderna. Varje kund avgör vid varje köptillfälle om varan är värd priset. Den enda möjlighet en privat aktör har för att få någon vinst alls är genom att ge människorna precis vad de vill ha, till ett pris de kan acceptera.
Vilket inte borde förvåna.
Och om nu Apoteket AB är ett bra monopol, medan de många vinstdrivna aktörerna är ett problem som vi inte ska införa, så borde väl detsamma gälla mat och kläder? Varför inte ge statliga Svensk Livsmedeldetaljist AB monopol på livsmedelsförsäljningen?
Och om försämrad glesbygdsservice är ett problem, så borde väl det kunna lösas för sig. Ett apoteksmonopol gör det ju vare sig enklare eller billigare att driva ett glesbygdsapotek. Redan idag måste dessutom Apoteket AB förlita sig på de privata aktörerna för att kunna hålla glesbygdservicen, genom alla ICA-handlare och bensinmackar som fungerar som ombud för Apoteket AB (och för Systembolaget, men det är en annan debatt).
(S) vill vara ett folkets parti. Då vore det fint om man slutade motsätta sig reformer som gagnade folket.
tisdag 5 maj 2009
Brist på hyreslägenheter!!!
Det menar de inte? På allvar?
Som jag redan har skrivit förut: det nuvarande systemet fungerar precis som det är tänkt. Allmännyttan ägs gemensamt, för att inga överpriser på hyreslägenheter ska tas ut. Hyrorna sätts i förhandlingar mellan hyresgästförening och fastighetsägare.
Ändå fungerar det inte. Utbudet möter inte efterfrågan. Ska man då: försöka med mer av samma sort, eller ska man inse att det var en dum idé?
Priskontrollen på lägenheter bygger på missuppfattningen att kostnaderna för att bygga och äga hus kan kontrolleras, bara man äger fastighetsbolaget och kommer överens om priset.
Men det går såklart inte. Hus ska byggas, värmas och repareras, byggnadsarbetare ska ha lön och en massa andra konstnader ska tas. Det kan inte förhandlas bort.
Byggsubventioner minskar inte heller kostnaderna. Bara för att någon annan går in och betalar en del av din hyra, så har du inte fått lägre hyra. Det gäller ju antingen om du får ett bidrag rätt i handen, eller om en byggfirma fick bidraget då huset byggdes.
Lägenheten måste betalas. Hur man än vänder på sig så har man ändan bak. Priskontroll ger inte kontroll över priset.
Vad som däremot ger kontroll över priset är om många olika aktörer får lov att erbjuda sina varor och tjänster, som t ex hyreslägenheter, till det pris de vill.
Genom att vi väljer att köpa och hyra av de som ger oss mest och bäst för våra pengar, så kan vi vara säkra på att de inte tar ut några övervinster, men att de samtidigt överlever och kan fortsätta att ge oss det vi behöver, till ett skäligt pris.
Det gäller mat, det gäller kläder, det gäller lägenheter.
Bloggen Bent skriver.
Som jag redan har skrivit förut: det nuvarande systemet fungerar precis som det är tänkt. Allmännyttan ägs gemensamt, för att inga överpriser på hyreslägenheter ska tas ut. Hyrorna sätts i förhandlingar mellan hyresgästförening och fastighetsägare.
Ändå fungerar det inte. Utbudet möter inte efterfrågan. Ska man då: försöka med mer av samma sort, eller ska man inse att det var en dum idé?
Priskontrollen på lägenheter bygger på missuppfattningen att kostnaderna för att bygga och äga hus kan kontrolleras, bara man äger fastighetsbolaget och kommer överens om priset.
Men det går såklart inte. Hus ska byggas, värmas och repareras, byggnadsarbetare ska ha lön och en massa andra konstnader ska tas. Det kan inte förhandlas bort.
Byggsubventioner minskar inte heller kostnaderna. Bara för att någon annan går in och betalar en del av din hyra, så har du inte fått lägre hyra. Det gäller ju antingen om du får ett bidrag rätt i handen, eller om en byggfirma fick bidraget då huset byggdes.
Lägenheten måste betalas. Hur man än vänder på sig så har man ändan bak. Priskontroll ger inte kontroll över priset.
Vad som däremot ger kontroll över priset är om många olika aktörer får lov att erbjuda sina varor och tjänster, som t ex hyreslägenheter, till det pris de vill.
Genom att vi väljer att köpa och hyra av de som ger oss mest och bäst för våra pengar, så kan vi vara säkra på att de inte tar ut några övervinster, men att de samtidigt överlever och kan fortsätta att ge oss det vi behöver, till ett skäligt pris.
Det gäller mat, det gäller kläder, det gäller lägenheter.
Bloggen Bent skriver.
Vem är skolan till för?
Jag slås i skoldebatten av helikopterperspektivet. Frågeställningen verkar vara: hur skapar vi den bästa skolan i landet? Har den betyg? Är alla gymnasielinjer universitetsförberedande? Ett utilitaristiskt resonemang för nationens bästa.
Men skolan är inte till för nationen. Eftersom eleverna inte är till för nationen.
Individens intresse är försörjning. Man kan försörja sig lagligt på en hel massa olika sätt. Det är dessutom bra för alla om sätten är så många som möjligt. Arbetsdelning, att vi alla gör olika saker, gör att vi utöver kampen för det dagliga brödet får mer tid över till att både slappa, avhjälpa katastrofer, och arbeta långsiktigt.
Individer är dessutom väldigt olika. Tänker på olika sätt. Har olika neurofysiologisk disposition. Mår bra av olika saker. Har olika intressen. Olika sorger och glädjeämnen.
Visst är det väl då vansinnigt att vi emellan individernas brokighet och försörjningssättens brokighet lägger ett tolvårigt paket av konformism och likriktning?
Är det underligt att människor kan fara väldigt illa i ett sådant system?
Tag frågan om betygens vara eller icke-vara. För den ene passar betyg, för den andra inte. Varför tvinga på alla samma lösning?
Tag frågan om gymnasieprogrammen. För den ene ska det vara mycket teori och akademiska förutsättningar. För den andre ska det vara mycket praktik och yrkesmässiga förutsättningar. Vi är olika. Varför tvinga på alla samma lösning?
Man kritiserade de praktiska gymnasieprogrammen för att inte vara universitetsförberedande. Men varför kritiserade man inte de teoretiska gymnasieprogrammen för att inte vara yrkesförberedande?
Vad var det för värderingsskala man klistrade på programmen utifrån? Varför lät man inte de enskilda eleverna värdera sina egna program? Varför tvinga på alla samma lösning?
Antagningskraven till de "högre" utbildningarna har svajat. Ibland har det funnits en kvotgrupp för arbetslivserfarenhet, ibland inte. Grundkraven har varierat. Vilka gymnasieämnen som är kärnämnen har varierat. Men inget av de högre lärosätena har varit nöjda.
Eftersom även utbildningarna är väldigt olika! I en utbildning kanske arbetslivserfarenhet betyder allt. I en annan utbildning kanske väldigt lite. Varför tvinga på alla samma lösning? Varför får inte högskolorna själva bestämma vilka krav som ska gälla?
Varför tvinga på alla samma lösning?
Men skolan är inte till för nationen. Eftersom eleverna inte är till för nationen.
Individens intresse är försörjning. Man kan försörja sig lagligt på en hel massa olika sätt. Det är dessutom bra för alla om sätten är så många som möjligt. Arbetsdelning, att vi alla gör olika saker, gör att vi utöver kampen för det dagliga brödet får mer tid över till att både slappa, avhjälpa katastrofer, och arbeta långsiktigt.
Individer är dessutom väldigt olika. Tänker på olika sätt. Har olika neurofysiologisk disposition. Mår bra av olika saker. Har olika intressen. Olika sorger och glädjeämnen.
Visst är det väl då vansinnigt att vi emellan individernas brokighet och försörjningssättens brokighet lägger ett tolvårigt paket av konformism och likriktning?
Är det underligt att människor kan fara väldigt illa i ett sådant system?
Tag frågan om betygens vara eller icke-vara. För den ene passar betyg, för den andra inte. Varför tvinga på alla samma lösning?
Tag frågan om gymnasieprogrammen. För den ene ska det vara mycket teori och akademiska förutsättningar. För den andre ska det vara mycket praktik och yrkesmässiga förutsättningar. Vi är olika. Varför tvinga på alla samma lösning?
Man kritiserade de praktiska gymnasieprogrammen för att inte vara universitetsförberedande. Men varför kritiserade man inte de teoretiska gymnasieprogrammen för att inte vara yrkesförberedande?
Vad var det för värderingsskala man klistrade på programmen utifrån? Varför lät man inte de enskilda eleverna värdera sina egna program? Varför tvinga på alla samma lösning?
Antagningskraven till de "högre" utbildningarna har svajat. Ibland har det funnits en kvotgrupp för arbetslivserfarenhet, ibland inte. Grundkraven har varierat. Vilka gymnasieämnen som är kärnämnen har varierat. Men inget av de högre lärosätena har varit nöjda.
Eftersom även utbildningarna är väldigt olika! I en utbildning kanske arbetslivserfarenhet betyder allt. I en annan utbildning kanske väldigt lite. Varför tvinga på alla samma lösning? Varför får inte högskolorna själva bestämma vilka krav som ska gälla?
Varför tvinga på alla samma lösning?
Major Björklund: "Marsch åt alla håll"
Skolministern kan ibland vara enögd och peka med hela handen: "Hela kompaniet svenska elever åt samma håll, framåt marsch!".
Men ibland så glimmar hans strategiska begåvning till. När terrängen är så varierad som den är, så är de små grupperna bättre, som använder sin egen intelligens för att söka sig fram på nya och egna vägar.
Att peka med hela handen och säga "Hela svenska folket på samma tåg, uppsittning!" är ju annars en allmänpolitisk paradgren, och mycket riktigt var det också (S) som hittade på att alla praktiska linjer skulle fyllas med teoretiskt innehåll och bli universitetsförberedande.
Ursäkta, men om man inte vill bli universitetsförberedd? Får man inte bli elektriker då? Kan man inte snickra om man inte orkar lära sig skillnaden mellan jamb och daktyl?
Naturligtvis innebar det att fler hoppade av de yrkesförberedande programmen. Många gånger de som skulle behövt en yrkesutbildning bäst. Arbetslös några år, och sedan få lov att läsa till elektriker i alla fall i något arbetsmarknadsprogram. Utan daktyler.
Skönt nu om det här allmänna kravet på "högre" (vem bestämmer innebörden i "hög" och "låg") bildning försvinner. Det är missriktad välvilja i ett nötskal. Ambitionen var högre grad av utbildning. Realiteten blev högre trösklar in till de yrkesförberedande programmen.
Vill någon sedan läsa vidare, så fine. Plugga praktiskt i två år och sedan jobba lite var kanske precis vad man behövde. Fördelen är ju att man under den tiden kunde försörja sig själv och inte behöva gå i någon annans ledband.
Men ibland så glimmar hans strategiska begåvning till. När terrängen är så varierad som den är, så är de små grupperna bättre, som använder sin egen intelligens för att söka sig fram på nya och egna vägar.
Att peka med hela handen och säga "Hela svenska folket på samma tåg, uppsittning!" är ju annars en allmänpolitisk paradgren, och mycket riktigt var det också (S) som hittade på att alla praktiska linjer skulle fyllas med teoretiskt innehåll och bli universitetsförberedande.
Ursäkta, men om man inte vill bli universitetsförberedd? Får man inte bli elektriker då? Kan man inte snickra om man inte orkar lära sig skillnaden mellan jamb och daktyl?
Naturligtvis innebar det att fler hoppade av de yrkesförberedande programmen. Många gånger de som skulle behövt en yrkesutbildning bäst. Arbetslös några år, och sedan få lov att läsa till elektriker i alla fall i något arbetsmarknadsprogram. Utan daktyler.
Skönt nu om det här allmänna kravet på "högre" (vem bestämmer innebörden i "hög" och "låg") bildning försvinner. Det är missriktad välvilja i ett nötskal. Ambitionen var högre grad av utbildning. Realiteten blev högre trösklar in till de yrkesförberedande programmen.
Vill någon sedan läsa vidare, så fine. Plugga praktiskt i två år och sedan jobba lite var kanske precis vad man behövde. Fördelen är ju att man under den tiden kunde försörja sig själv och inte behöva gå i någon annans ledband.
måndag 4 maj 2009
Pajkastning är kul
Marita Ulvskog skriver att moderaternas nej till EU-priskontroll av mobil samtal är ett stöd för skyhöga priser. Det är naturligtvis ytterligt förvirrat. Frånvaro av priskontroll på mobilsamtal leder inte till skyhöga priser. Varför skulle operatörerna sätta ett pris som kunderna inte kan eller vill betala? Då får de ju inte sålt något!
På samma sätt är frånvaro av priskontroll på arbete (t ex genom minimilöner eller höga kollektivavtal) inte en garanti emot lönedumpning. Varför skulle arbetsköparna erbjuda ett pris som säljarna - arbetarna - förlorar på? Då får ju inte arbetsköparna några arbetare anställda.
Gunnar Hökmark svarar.
Ideologiskt tennis. Man undrar om Marita Ulvskog verkligen tror på priskontroll som verktyg själv, eller om det är ett taktiskt grepp?
På samma sätt är frånvaro av priskontroll på arbete (t ex genom minimilöner eller höga kollektivavtal) inte en garanti emot lönedumpning. Varför skulle arbetsköparna erbjuda ett pris som säljarna - arbetarna - förlorar på? Då får ju inte arbetsköparna några arbetare anställda.
Gunnar Hökmark svarar.
Ideologiskt tennis. Man undrar om Marita Ulvskog verkligen tror på priskontroll som verktyg själv, eller om det är ett taktiskt grepp?
Rätten till sin kropp
Hanna Wagenius har börjat ta tag i frågan om sexköpslagen igen, och fått med sig CUF. Bra.
Argumenten för sexköpslagen låter vackra, men vilar på väldigt lös sand.
För det första verkar det finnas lyckliga horor av bägge könen. Och det räcker med en enda för att slå sönder argumentet att "ingen egentligen vill". Sanningen är att våra personliga gränser för vår sexuella integritet är högst olika och personliga.
Problemet är som vanligt tvånget. Så länge som det inte handlar om tvång, så är det inte slaveri. Alla försök att blanda samman frivillig försäljning av en tjänst, med ofrivilligt slaveri, är djupt ohederligt. Skillnaden är milsvid.
Droger, hallickar, missbruk och trafficking är ju en helt annan problematik som inte sexköpslagen kan lösa. Vilket också bevisas av att vare sig droger, hallickar, missbruk och trafficking har avhjälpts av sexköpslagen.
Så facit blir att sexköpslagen "hjälpt" de som inte ville ha den typen av hjälp, men inte avhjälpt de problem de ville avhjälpa.
Försäljning av tjänster mellan två frivilliga parter är i sig alltid oproblematiskt. Att det är fråga om sex kan göra det problematiskt, men vi har som sagt olika gränser för vår integritet och sexualitet. Ingen av oss kan hursomhelst dra någon gräns för någon annan. Inte utan att kränka den andras rätt att sätta gränser för sin egen kropp.
Personligen är jag övertygad om att både sexköp och sexsälj är två klandervärda aktiviteter. Jag är övertygad om att vår sexualitet inte tål att splittras på det sättet. Jag tror att prostitution som företeelse är destruktiv.
Men det är ju bara vad jag tror! Jag kan ju inte låta min helt obevisade tro vara juridiskt bindande för andra, eller hur? De får söka sin egen lycka på sina egna vägar så länge som de inte skadar eller tvingar någon annan.
Att lägga sig i andras angelägenheter, det är inget annat än ren paternalism.
Louise Persson skriver också.
Argumenten för sexköpslagen låter vackra, men vilar på väldigt lös sand.
För det första verkar det finnas lyckliga horor av bägge könen. Och det räcker med en enda för att slå sönder argumentet att "ingen egentligen vill". Sanningen är att våra personliga gränser för vår sexuella integritet är högst olika och personliga.
Problemet är som vanligt tvånget. Så länge som det inte handlar om tvång, så är det inte slaveri. Alla försök att blanda samman frivillig försäljning av en tjänst, med ofrivilligt slaveri, är djupt ohederligt. Skillnaden är milsvid.
Droger, hallickar, missbruk och trafficking är ju en helt annan problematik som inte sexköpslagen kan lösa. Vilket också bevisas av att vare sig droger, hallickar, missbruk och trafficking har avhjälpts av sexköpslagen.
Så facit blir att sexköpslagen "hjälpt" de som inte ville ha den typen av hjälp, men inte avhjälpt de problem de ville avhjälpa.
Försäljning av tjänster mellan två frivilliga parter är i sig alltid oproblematiskt. Att det är fråga om sex kan göra det problematiskt, men vi har som sagt olika gränser för vår integritet och sexualitet. Ingen av oss kan hursomhelst dra någon gräns för någon annan. Inte utan att kränka den andras rätt att sätta gränser för sin egen kropp.
Personligen är jag övertygad om att både sexköp och sexsälj är två klandervärda aktiviteter. Jag är övertygad om att vår sexualitet inte tål att splittras på det sättet. Jag tror att prostitution som företeelse är destruktiv.
Men det är ju bara vad jag tror! Jag kan ju inte låta min helt obevisade tro vara juridiskt bindande för andra, eller hur? De får söka sin egen lycka på sina egna vägar så länge som de inte skadar eller tvingar någon annan.
Att lägga sig i andras angelägenheter, det är inget annat än ren paternalism.
Louise Persson skriver också.
Demokrati och iransk demokrati
Läs här om det kommande iranska presidentvalet. Det kan mycket väl visa sig vara ett ödesval även för dig, kära svensk. Ska det komma någon som drar den teokratiska diktaturen någorlunda mer rätt, eller ska den kanske inte helt stabile Ahmadinejad fortsätta.
lördag 2 maj 2009
Demokrati och demokrati
Ola Möller illustrerar i det här inlägget en syn på demokratin som jag inte kan se är speciellt demokratisk.
I Möllers värld är det tydligen så att när forskarsamhället säger att det är bra för män över 40 att testa sig för prostatacancer, så bekräftar det riktigtheten i den politiska motion om PSA-testning som diskuterats i hans partidistrikt.
Demokrati betyder folkstyre. I min värld innebär det att folk styr över sig själva. Jag styr över sådant som bara angår mig, du och jag styr över det som bara angår oss två, och så vidare i större cirklar.
Närhetsprincipen kallas det: att besluten fattas på rätt nivå, så nära de som berörs av dem.
Majoritetsbeslut är en annan bra princip för beslutsfattande, men inte om den innebär att majoriteten blandar sig i sådant som den inte har att göra med. När forskningen säger att det är bra för män över 40 år att testa sig, så är det en uppmaning till män över 40 att göra det, om de vill.
Det är inte en uppmaning till politiker att för alla människor prioritera PSA-tester på bekostnad av andra medicinska tester och behandlingar. Det är inte en uppmaning till politiker att i folksundhetens namn driva igenom det ena eller andra.
Politik är att vilja. Men politiker ska inte vilja så mycket med andra människors kroppar.
I Möllers värld är det tydligen så att när forskarsamhället säger att det är bra för män över 40 att testa sig för prostatacancer, så bekräftar det riktigtheten i den politiska motion om PSA-testning som diskuterats i hans partidistrikt.
Demokrati betyder folkstyre. I min värld innebär det att folk styr över sig själva. Jag styr över sådant som bara angår mig, du och jag styr över det som bara angår oss två, och så vidare i större cirklar.
Närhetsprincipen kallas det: att besluten fattas på rätt nivå, så nära de som berörs av dem.
Majoritetsbeslut är en annan bra princip för beslutsfattande, men inte om den innebär att majoriteten blandar sig i sådant som den inte har att göra med. När forskningen säger att det är bra för män över 40 år att testa sig, så är det en uppmaning till män över 40 att göra det, om de vill.
Det är inte en uppmaning till politiker att för alla människor prioritera PSA-tester på bekostnad av andra medicinska tester och behandlingar. Det är inte en uppmaning till politiker att i folksundhetens namn driva igenom det ena eller andra.
Politik är att vilja. Men politiker ska inte vilja så mycket med andra människors kroppar.
Vem i hela världen kan man lita på?
Internet är en demokratisering av informationsflödena. Den som tecknar nutidsbilden, sittande på ett etablerat informationsfilter i form av en stor tidning, kan inte längre hävda ensamrätt eller problemformuleringsprivilegiet.
Olika sidor får nuförtiden komma till tals.
Olika sidor får nuförtiden komma till tals.
fredag 1 maj 2009
Paroller på första maj
Jag är en arbetare. På verkstadsgolvet, i vårdsvängen, och på kontor har jag sålt mitt arbete månadsvis till en kapitalist (eller till många kapitalister förresten, LO-medlemmarna äger rätt mycket företag).
Därför några paroller:
Först: Stoppa utsugningen av arbetare
Har du hundra spänn i timmen i lön (17000 i månaden) måste du tjäna ihop 130. De första 30 får du inte ens se, trots att det är du som tjänat ihop dem. Av resterande betalar du 35 till kommunen och till landstinget. Först därefter börjar du tjäna pengar åt dig själv.
Ett så högt skattetryck hade kanske varit OK om man fått valuta för pengarna. Men det är många länder som har bättre välfärd till ett lägre skattetryck. Skillnaden är den summa som arbetare betalar för mycket i skatt. Vart tar det där överskottet vägen?
Inte högre skattetryck än vad som behövs för en god välfärd!
Sedan: Lika lön för lika arbete
Bonusar för ett dåligt utfört arbete är en dålig idé. Men bonusar för ett gott utfört arbete är en bra idé. Ta t ex AP-fonderna. Pengarna in till AP-fonderna kommer från de där första 30 kronorna per hundralapp du betalar in. Men du får inte välja vem som ska ha hand om pengarna. Så hur ska du då garantera att dina pensionspengar inte försvinner?
Ett sätt är ju att betala bonus till den som bestämmer över pensionsfonden. Går det bra får bossen pengar. Går det dåligt får bossen inga pengar. Enkelt. Utan bonusar blir det istället lika lön för olika arbete.
Inget politiskt styrande av VÅRA pensionspengar. Det är vi som tjänat in dem.
Ner med mediamogulernas makt. Internet är vårt. Vi betalar av fri vilja operatörer att gräva ner kablar och koppla upp oss till varandra. Ingen har rätt att hindra oss från att kommunicera med varandra. Ja, varje verktyg som sprider information kan användas för att begå upphovsrättsbrott. Men lösningen är inte att ett antal mediamoguler ska ha rätt att spionera på oss när vi använder internet.
Riv upp IPRED!
Det går att komma på fler, men det här får räcka.
Därför några paroller:
Först: Stoppa utsugningen av arbetare
Har du hundra spänn i timmen i lön (17000 i månaden) måste du tjäna ihop 130. De första 30 får du inte ens se, trots att det är du som tjänat ihop dem. Av resterande betalar du 35 till kommunen och till landstinget. Först därefter börjar du tjäna pengar åt dig själv.
Ett så högt skattetryck hade kanske varit OK om man fått valuta för pengarna. Men det är många länder som har bättre välfärd till ett lägre skattetryck. Skillnaden är den summa som arbetare betalar för mycket i skatt. Vart tar det där överskottet vägen?
Inte högre skattetryck än vad som behövs för en god välfärd!
Sedan: Lika lön för lika arbete
Bonusar för ett dåligt utfört arbete är en dålig idé. Men bonusar för ett gott utfört arbete är en bra idé. Ta t ex AP-fonderna. Pengarna in till AP-fonderna kommer från de där första 30 kronorna per hundralapp du betalar in. Men du får inte välja vem som ska ha hand om pengarna. Så hur ska du då garantera att dina pensionspengar inte försvinner?
Ett sätt är ju att betala bonus till den som bestämmer över pensionsfonden. Går det bra får bossen pengar. Går det dåligt får bossen inga pengar. Enkelt. Utan bonusar blir det istället lika lön för olika arbete.
Inget politiskt styrande av VÅRA pensionspengar. Det är vi som tjänat in dem.
Ner med mediamogulernas makt. Internet är vårt. Vi betalar av fri vilja operatörer att gräva ner kablar och koppla upp oss till varandra. Ingen har rätt att hindra oss från att kommunicera med varandra. Ja, varje verktyg som sprider information kan användas för att begå upphovsrättsbrott. Men lösningen är inte att ett antal mediamoguler ska ha rätt att spionera på oss när vi använder internet.
Riv upp IPRED!
Det går att komma på fler, men det här får räcka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
