Bakgrunden är följande: Utrikespolitiska studentföreningen vid Linköpings universitet ville debattera yttrandefrihet. Därför bjöd man in galenpannan och rasisten Ahmed Rahmi, en man som faktiskt blivit fälld i Sverige för sina yttrandens skull.
DN skriver:
Rami har fungerat som en länk mellan extremhögern och radikala islamister.
1990 dömdes han av Svea hovrätt till sex månaders fängelse för hets mot folkgrupp. Tio år senare dömdes han till böter av en fransk domstol för spridande av antisemitisk propaganda.
Ramis verksamhet har inte upphört.
Fine. Detta vet vi. Men sedan fortsätter DN:
Det är tydligt att det även på svenska universitet finns en anmärkningsvärd okunskap om skiljelinjerna mellan rasistisk propaganda, yttrandefrihet och hets mot folkgrupp.
Meh... Kära DN, det är ju precis den gränsdragningen man ville debattera!
Det finns ingen för evigt dragen skiljelinje mellan hets mot folkgrupp och rasistisk propaganda. Den skiljelinjen är dragen politiskt, och den kan dras om igen.
Och det finns definitivt inte något i rasismen som automatiskt diskvalificerar den från att höras.
Rasister är elaka, korkade, och har sakligt sett fel. Men att tysta en åsikt har aldrig aldrig aldrig lyckats. Det är alltid kontraproduktivt att med lagen försöka tysta en opinion. För: People convinced against their will, have the same opinion still.
Det är enbart öppen debatt som kan bekämpa rasismen. Och i en debatt måste alla sidor komma till tals.
Jag tycker det var ett lysande drag att bjuda in drägget Ahmed Rahmi. För yttrandefrihet handlar inte om rätten att säga snälla saker som vi alla är överens om. Yttrandefrihet handlar om dräggens rätt att ge uttryck för vad de tycker är riktigt. Och vår rätt att säga emot dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar