Skolministern kan ibland vara enögd och peka med hela handen: "Hela kompaniet svenska elever åt samma håll, framåt marsch!".
Men ibland så glimmar hans strategiska begåvning till. När terrängen är så varierad som den är, så är de små grupperna bättre, som använder sin egen intelligens för att söka sig fram på nya och egna vägar.
Att peka med hela handen och säga "Hela svenska folket på samma tåg, uppsittning!" är ju annars en allmänpolitisk paradgren, och mycket riktigt var det också (S) som hittade på att alla praktiska linjer skulle fyllas med teoretiskt innehåll och bli universitetsförberedande.
Ursäkta, men om man inte vill bli universitetsförberedd? Får man inte bli elektriker då? Kan man inte snickra om man inte orkar lära sig skillnaden mellan jamb och daktyl?
Naturligtvis innebar det att fler hoppade av de yrkesförberedande programmen. Många gånger de som skulle behövt en yrkesutbildning bäst. Arbetslös några år, och sedan få lov att läsa till elektriker i alla fall i något arbetsmarknadsprogram. Utan daktyler.
Skönt nu om det här allmänna kravet på "högre" (vem bestämmer innebörden i "hög" och "låg") bildning försvinner. Det är missriktad välvilja i ett nötskal. Ambitionen var högre grad av utbildning. Realiteten blev högre trösklar in till de yrkesförberedande programmen.
Vill någon sedan läsa vidare, så fine. Plugga praktiskt i två år och sedan jobba lite var kanske precis vad man behövde. Fördelen är ju att man under den tiden kunde försörja sig själv och inte behöva gå i någon annans ledband.
tisdag 5 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar