Svar: när vi inte behöver dem!
Ola Möller förfäras över att det finns centerpartister som håller på individens rätt att sätta sina egna, högst personliga, gränser för sin egen sexualitet.
"I sann nyliberal anda flödade kommentarerna om hur hemskt det är när någon har tankar om att vi lever i en gemenskap och att det förutsätter lagar som baseras på gemensamma värderingar och normer."
Det krävs vissa gemensamma normer, ja. Men att leva i en gemenskap förutsätter inte alls så många gemensamma normer. Det krävs vissa gemensamma normer. Det krävs gemensamma normer när din frihet kränker min, när vi måste jämka för att vi bägge ska kunna leva tillsammans och ändå söka vår lycka på våra egna, personliga, vägar.
Men ingenting utöver det.
Allra minst behöver vi gemensamma normer för sexualiteten. Det vi behöver är normen att var och en självmant sätter sina egna gränser för vad som är OK att göra med den egna kroppen, så länge det inte drabbar någon annan.
Det finns inte det minsta skäl till varför en individ skulle behöva inordna sig i en värdegemenskap där denna gemenskap fattar beslut om sådant som bara angår den enskilde individen. Vi har demokrati och kollektivt beslutsfattande för sådant som angår oss kollektivt. På samma sätt måste vi ha självbestämmanderätt och personligt beslutsfattande för sådant som enbart angår oss själva.
Det är det som är skillnaden mellan demokrati och majoritetsförtryck.
fredag 8 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar