Vem är skolan till för?

Jag slås i skoldebatten av helikopterperspektivet. Frågeställningen verkar vara: hur skapar vi den bästa skolan i landet? Har den betyg? Är alla gymnasielinjer universitetsförberedande? Ett utilitaristiskt resonemang för nationens bästa.

Men skolan är inte till för nationen. Eftersom eleverna inte är till för nationen.

Individens intresse är försörjning. Man kan försörja sig lagligt på en hel massa olika sätt. Det är dessutom bra för alla om sätten är så många som möjligt. Arbetsdelning, att vi alla gör olika saker, gör att vi utöver kampen för det dagliga brödet får mer tid över till att både slappa, avhjälpa katastrofer, och arbeta långsiktigt.

Individer är dessutom väldigt olika. Tänker på olika sätt. Har olika neurofysiologisk disposition. Mår bra av olika saker. Har olika intressen. Olika sorger och glädjeämnen.

Visst är det väl då vansinnigt att vi emellan individernas brokighet och försörjningssättens brokighet lägger ett tolvårigt paket av konformism och likriktning?

Är det underligt att människor kan fara väldigt illa i ett sådant system?

Tag frågan om betygens vara eller icke-vara. För den ene passar betyg, för den andra inte. Varför tvinga på alla samma lösning?

Tag frågan om gymnasieprogrammen. För den ene ska det vara mycket teori och akademiska förutsättningar. För den andre ska det vara mycket praktik och yrkesmässiga förutsättningar. Vi är olika. Varför tvinga på alla samma lösning?

Man kritiserade de praktiska gymnasieprogrammen för att inte vara universitetsförberedande. Men varför kritiserade man inte de teoretiska gymnasieprogrammen för att inte vara yrkesförberedande?

Vad var det för värderingsskala man klistrade på programmen utifrån? Varför lät man inte de enskilda eleverna värdera sina egna program? Varför tvinga på alla samma lösning?

Antagningskraven till de "högre" utbildningarna har svajat. Ibland har det funnits en kvotgrupp för arbetslivserfarenhet, ibland inte. Grundkraven har varierat. Vilka gymnasieämnen som är kärnämnen har varierat. Men inget av de högre lärosätena har varit nöjda.

Eftersom även utbildningarna är väldigt olika! I en utbildning kanske arbetslivserfarenhet betyder allt. I en annan utbildning kanske väldigt lite. Varför tvinga på alla samma lösning? Varför får inte högskolorna själva bestämma vilka krav som ska gälla?

Varför tvinga på alla samma lösning?