Die Volkspartei vill att staten ska ta tillbaks ansvaret för skolan.
Det tycker jag inte är någon bra idé. Skolan är bland det viktigaste verktyg en ung människa har för att skapa sig en bra framtid. Därför måste den vara en angelägenhet för i första hand eleverna, i andra hand elevernas föräldrar och så vidare. Inte ligga i händerna på statspolitikerna, det samhällsskikt som befinner sig längst bort från sina väljare. Beslut ska fattas så lokalt som möjligt.
Finansieringen av skolan får gärna vara kollektiv. Jag har inget emot att vara med att bekosta andras utbildning, eller att andra bekostar min och mina barns. Av var och en efter förmåga.
Och tilldelningen av skolpeng får gärna vara behovsstyrd. Har man behov av extra insatser ska man få en extra skolslant. Åt var och en efter behov.
Men man måste få lov att söka den skola man vill! Ingen vet bättre än den enskilda eleven vad som passar. Människor är olika. Vi tänker på olika sätt. Har olika psykosociala behov. Och ingen känner sina individuella behov bättre än individen.
Naturligtvis ska den utbildning vi bekostar gemensamt uppfylla vissa kvalitetskrav, som vi gemensamt kommer överens om. Återigen: vi vet själva vilka de kraven är. Vi vill inte sponsra dumheter.
En kommun torde vara en tillräckligt stor enhet för att med skattemedel täcka upp för skolpengen. Varför ska våra pengar valsa runt ytterligare ett varv på statlig nivå? Beslut ska fattas så lokalt som möjligt.
Och eftersom vi själva vet att skilja mellan goda utbildningar och dåliga, så räcker det om vi på kommunal nivå ackrediterar de utbildningar som finns. Vi kan anställa eller hyra in skolinspektörer som kvalitetssäkrar åt oss: "Ni får ackreditering, ni får inte ackreditering, ni behöver komplettera med det här för att få behålla ackrediteringen..." Precis som all annan kvalitetssäkring.
Skolan är inte tillräckligt likriktad över hela landet, enligt FP. Nähä? Och? Hela idén med att ha en kommun är att man kan göra skillnad. Om vi i vår kommun bestämmer oss för att göra så här, och man i en annan kommun gör på ett annat sätt, då blir det ju på olika sätt. Då kan ju olika människor göra på olika sätt, och se och inspireras av varandra. Göra skillnad.
måndag 18 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
som statsanställd är jag förstås lite partisk kanske. :-) Kommunernas ekonomier är så olika och det drabbar den kommunala skolan på ett sätt som gör stor skillnad i resurser beroende på var du bor. Det är en rättsäkerhetsfråga för eleven som jag ser det. Den svenska skolan har försämrats ända sedan staten släppte sitt huvudmannaskap, tala med lärare och skolledare. Jag tror inte det finns någon nödvändig motsättning mellan att beslut på den lokala skolan fattas så lokalt som möjligt plus de andra goda tankar du har om skolan och att finansiering och garantier för resurstilldelning sker från statliga kakan och skattemedlen. så tror jag. med all respekt.
SvaraRaderaDu kan ha rätt i att finansieringen inte kan skötas på kommunal nivå.
SvaraRaderaMen frågan är vad man i så fall ska ha det kommunala självstyret till alls, om inte kommuninvånarna ens kan betros ett eget budgetansvar.
Grundproblemet är ändå att vi måste prioritera med begränsade resurser. Om vi inte lokalt kan göra avvägningen beskattning-skola-omsorg-annat, vem skulle annars kunna göra det bättre åt oss?
Det hade varit en sak om skillnaderna i kommunernas ekonomi i huvudsak berott på inkomsten hos invånarna. Det gör den ibland. Men i många fall, som vi har sett under den senaste tiden, har ju ekonomin snarare varit en konsekvens av förvaltningen (eller brist på).
Och då tycker jag att kommunalpolitiker kommer lite väl enkelt undan ansvarsutkrävandet inför invånarna, om politikerna hela tiden kan skjuta över ansvaret en nivå uppåt.
Men visst, en statlig skolpeng, varför inte? Frågan är bara varför inte en statlig omsorgspeng, en statlig gräsklippningspeng, en statlig föreningspeng osv. Vad ska i så fall kommunen med sin beskattningsrätt till?