måndag 3 maj 2010

Vad protesterar greklands folk mot?

Jag håller med grekerna: IMF ska inte blanda sig i den grekiska ekonomin.

Men det verkar inte vara IMF:s inblandning man egentligen vänder sig emot. Utan emot åtstramningarna i de offentliga utgifterna.

Vad är det de vill egentligen?

Det började med att de ökade de offentliga utgifterna, utan att samtidigt öka produktiviteten. Man ville konsumera mer än man producerade, helt enkelt.

Då uppstår förstås en skillnad. Det du konsumerar måste produceras någonstans. Ska du konsumera mer än du producerar behöver du antingen gåvor, stöldgods, eller lån.

Under lång tid var det just lån man tog. Men ju mer man lånade, desto mer klart stod det att man inte tänkte betala tillbaks. Därför ville till slut ingen längre låna ut pengar. Annat än till extremt höga räntor möjligen.

Så blev krisen ett faktum.

När nu IMF träder in på scenen så är det med ett erbjudande om just ännu mera lån. Varför jublar inte grekerna? Jo, för att IMF inte är intresserade av att låna ut pengar för att grekerna ytterligare en liten tid ska få låtsas att de har mycket pengar. IMF ställer det ganska rimliga villkoret att grekerna minskar på slöseriet (nedskärning) och i lite högre grad själva betalar för sin egen förbrukning (skattehöjning).

Det finns ingenstans i världen något ymnighetshorn. Även IMF:s pengar har arbetats ihop av någon. När det gäller stödpaketen från EU-länderna, så handlar det om skattemedel: pengar som drivits in från arbetare som själva arbetat ihop slantarna, och som sagda arbetare nu ska låna ut till en av världens mest osäkra låntagargrupp: de grekiska arbetarna.

Att arbetarna i resten av EU väljer att bortse från den gigantiska risken, och därför inte lånar ut till så hög ränta som de borde: det är ju en gåva. I övrigt är det ju faktiskt, vilket de grekiska arbetarna borde betänka, fråga om ett lån, som ju måste betalas tillbaks. Och om Grekland beslutar sig för att helt enkelt ställa in betalningarna, så blir lånet stöldgods.

I ljuset av det ter sig de grekiska kraven om ännu större arbetsfria inkomster som ganska obehagliga. Det är ingen som nu berövar dem något de själva har arbetat ihop, eller har någon automatisk rätt till. Man kan inte leva på en budget i kraftig obalans, och du kan inte i längden leva på värden som andra människor tvingas producera åt dig.

(Läs även inslag.se.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar