Läs Karl: Om facket och lönerna.

Karl Malmqvist publicerar ett diagram som visar den kopiöst bra löneutvecklingen som var på god väg långt innan (S) och LO bildades.

Socialdemokratin är bra på sitt sätt, och fackföreningar är viktiga. Men det är en seglivad (och av politrukerna ohuldad) myt att det var den fackliga kampen som skapade välståndet för arbetarklassen.

Välståndet skapades genom att entreprenörer i mitten på 1800-talet fick lov att finnas. Idag har vi tullar och hinder för handel mellan länder. Innan mitten av 1800-talet hade vi skråväsende: ett hinder för handeln inom landet.

Med ett reformerat utbildningsväsende och rätt för folk att resa inom landet och att starta företag, så steg välståndet. Industrialismen hade pågått i England sedan engelsmännen infört samma typ av friheter. Genom dessa friheter kom industrialismen hit även till oss. Det är ju ingen mening med att uppfinna och importera produktivitetshöjande tekniker, förrän man får rätt att använda dem, eller hur?

Och dessa friheter tillsammans med ny teknik skapade möjlighet för folk att få vettiga lönearbeten, bättre betalda än de självhushåll de varit tvungna att arbeta i dessförinnan. Skapade alltså möjlighet att överhuvudtaget producera det som måste produceras för att det ska finnas ett förhandlingsutrymme för en fackförening att förhandla om.

Allt tal om att "dela kakan rättvist" är ju meningslöst så länge som kakan inte är bakad, eller väldigt liten. Alltså: först kommer ökad försäljning. Sedan kan vi snacka löner. Apropå diskussionen i kommentarsfältet efter inlägget om rätten att vara strejkbrytare.