Så här är det: att ha föreningsfrihet innebär bland annat att man har rätt att gå samman i fackföreningar, och rätt att välja företrädare, och rätt att hänvisa till facket när det är dags att förhandla om arbetsvillkoren.
Men att ha föreningsfrihet innebär också att man har rätt att slippa gå samman i fackföreningar, slippa välja någon annan att förhandla åt en, och slippa gå via facket när det gäller avtalsvillkoren.
Liksom att slippa ställa upp på endera sidan om dessa skulle vara i konflikt med varandra. Rätt att slippa vara med om en strejk man faktiskt inte sympatiserar med.
I Sverige har vi ett problem med att vi inte är garanterade rätten att slippa. Om vi vill jobba på ett ställe utan kollektivavtal, och något av de stora fackförbunden misstycker, så har de stora fackförbunden laglig rätt att trakassera dig och din arbetsgivare tills ni antingen underkastar er kollektivavtalet, eller arbetsgivaren går under. Läs t ex om övergreppen mot den lilla salladsbaren Wild n Fresh.
Om arbetsgivaren är stor och arbetaren liten, så är det viktigt att arbetarna går samman och blir en jämbördig motpart i förhandlingarna. Om arbetsgivaren är stor och arbetarkollektivet är stort, och alla är nöjda med villkoren, så är det inga problem.
Problemen blir tydliga när både arbetsgivare och arbetare är små och har gemensamma intressen. Det som i retoriken kallas för arbetsmarknadens parter som ska göra upp om arbetsvillkoren, är i själva verket bara två av fyra parter. Facket är en part, arbetsgivarorganisationen är en annan, men de två kvarvarande parterna, de som ju ska försöka bedriva en verksamhet de bägge tjänar på, de får inte komma till tals! Får inte lov att självmant göra upp om sina egna villkor.
På så sätt skapas trösklar. De stora arbetsgivarorganisationerna, där framförallt storföretagen råder, skapar trösklar emot små uppstickare på marknaden. De stora arbetarorganisationerna driver igenom villkor som hindrar svagare grupper att skaffa sig inträde på arbetsmarknaden genom att bestämma minimilöner som ligger över vad dessa grupper förmår producera, åtminstone i början.
Särskilt märks detta när fackföreningen vill diktera villkoren för yrken som inte är så svåra eller produktiva. Eftersom jobbet inte är svårt eller produktivt, så borde inte lönen bli så hög. Att i det läget försöka höja priset på arbetet till högre än jämviktspriset, det pris som folk faktiskt är villig att utföra jobbet till, stänger ute folk från arbetsmarknaden.
Detta får en människa som Filippa Lundqvist erfara. Hon har inget intresse av Restaurangfackets krav. Hon är inte inblandad i deras konflikt. Hon vill bara ha ett jobb. Men det vill inte facket veta av. Hon ska, tycker de, underordna sig deras kollektiva krav, även om hon för egen del har egna krav för att arbeta, och hon ser att arbetgivaren kan tillgodose de kraven.
När andra försäljare, t ex av livsmedel, går samman och kommer överens om priser i priskarteller, så kallar vi det för ett brott. Och arbetarrörelsen har då varit kvick att organisera inköpskooperationer för att få ner priset till jämviktspriset igen. Men när det gäller försäljare av arbete så är det tydligen oviljan att ställa upp på priskartellerna som ska anses vara det skamliga.
torsdag 13 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
varför ska inte jag få ta del av kakan när turistnäringen tillhör en av de största inkomstkällorna i Sverige, är inte jag värd en bra lön efter 25 år i branchen, är inte mina kolleger värda en fast anställning efter år av schema lagd behovsanställning? Det är detta som strejken bla handlar om.Stina
SvaraRaderaDet är ingen av oss som har rätt att få ta del av någon kaka, oavsett hur mycket våra arbetsgivare tjänar.
SvaraRaderaAtt din eller min bransch (turistnäringen respektive IT) går bra beror på att våra arbetsgivare har gjort ett bra jobb med att riskera sitt kapital, bygga upp en verksamhet, marknadsföra den, och locka kunder.
Du och jag har själva valt att ställa oss utanför detta. Vi har valt lågriskvägen att erbjuda dem vårt arbete i utbyte mot betalning.
Det är ett hedervärt val, definitivt, men det betyder också att vi själva avsagt oss möjligheten att direkt påverka vår inkomst genom att bli flitigare marknadsförare, bättre konceptutvecklare, eller på annat sätt se till att kunderna strömmar till och skapar ett sådant ökande löneutrymme.
Löneutrymmet skapas ju inte genom ökade krav på arbetsgivaren, utan genom ökad betalningsvilja hos kunderna. Och kunderna kan vi aldrig tvinga, bara locka.
Den lön vi är värda är inte beroende av antal tjänsteår. Den är beroende av vilket mervärde vårt arbete ger de verksamheter där vi är anställda.
Och om det finns väldigt många som kan utföra vårt arbete, så är arbetet faktiskt inte mycket värt. I dagens situation där IT-personal i Polen, Kina, Tjeckoslovakien och Indien kan utföra ett lika bra arbete som jag, där tvingas jag naturligtvis se hur värdet av mitt arbete sjunker.
Så jag och min arbetsgivare måste börja leverera något annat till verksamheterna, något som indierna inte kan leverera, för att kunderna ska köpa det som jag och min arbetsgivare kan leverera.
På samma sätt fungerar det med enklare arbetsuppgifter i besöksnäringen: I en situation med många arbetslösa ungdomar, där en väldigt stor del av dessa ungdomar faktiskt kan utföra dessa enklare arbetsuppgifter; där måste man acceptera att det ekonomiska värdet av just dessa arbetsuppgifter sjunker.
Annars skapar man, genom strejker och höga minimilönekrav, en tröskel som stänger Filippa Lundqvist ute från arbetsmarknaden.
Och detta borde inte vara ett problem för dig. Har du 25 år i branschen så har du väl rimligen kunskaper och erfarenheter som Filippa Lundqvist och hennes generationskamrater ännu inte har? Som du kan omsätta i extra stor nytta för din arbetsgivare, extra hög betalningsvilja hos kunderna, och därigenom motivera en högre lön? Vad har dina tjänsteår och arbetsuppgifter att göra med det arbete som Filippa söker?
Sedan är det fortfarande det principiella: oavsett vad konflikten handlar om, så är det fel om en människa ska tvingas dras in i den, när hon själv inte känner sig delaktig i den. Det är fel att hon ska tvingas ställa sådana krav gentemot sin arbetsgivare som hon själv inte kan stå för. Vill hon arbeta och arbetsköparen anställa, så har faktiskt INGEN annan att göra med villkoren än dessa två.
Läs den här: http://karlmalmqvist.blogspot.com/2010/05/facket-och-lonerna.html
SvaraRaderajag tror nog att arbetsgivaren anställer personal som är kapabla att utföra jobbet som krävs, de hämtas inte bara in från gatan. Utbildning och erfarenhet ska väl vara värt något.På dej låter det som vi ska vara tacksamma, stå med mössan i handen. Jag trivs jätte bra med mitt val av yrke och är inte road över att behöva gå ut i strejk på måndag(kanske!), men på 25 år har ex. vårt OB ökat med 9.25 kr till nuvarande 18.75 kr efter kl 20 på vardagar. Visst jag ska vara glad jag tycker ju om mitt jobb, men fattar du hur många "Filippor" vi har i denna branchen, de jobbar en sommar eller två, hoppar in medan de studerar, bara glada att de får lite pengar. Men alla vi andra kämpar för deras skull också.
SvaraRaderaDu kan ju tänka på det nästa gång du bor på hotell eller går på krogrn, vi gör detta för de som kommer, kanske ditt barn tar ett jobb i en restaurang för att dryga ut studie pengen.
Vi har blivit informerade av vårat ombud att är du INTE med i facket så får våra koleger jobba om arbetsgivaren säger så, så det är väl bara för Filippa att gå och jobba den 21:e eller 24:e maj. Har vi tur så är det över innan dess och innan den 17:e. Stina
Men det ändrar ju fortfarande ingenting. Om det kommer in Filippor som villigt hoppar in en kortare period, så är väl det utmärkt? Om de dessutom inte har jättehöga löneanspråk så förlorar ingen på det. Tvärtom tjänar kunder, arbetsgivare och övrig personal på det.
SvaraRaderaMen om ni kämpar upp lönenivåerna till nivåer där arbetsgivaren inte har utrymme för så många extraanställda vid säsongstoppar t ex, så blir en stor del av alla Filippor utan jobb. Därför kan ni inte riktigt säga att ni kämpar för deras skull.
Ni kan inte heller säga att ni kämpar för deras skull, om de inte bett om det! Det är själva grunden i mitt inlägg. Att hjälpa någon som inte bett om att få hjälp, och som dessutom särskilt avsäger sig just den typen av hjälp, det är verkligen inget att skryta med.
Vad gäller det där med mössan i hand: ja, vi står allesammans med mössan i hand. Men inte gentemot arbetsgivaren. Arbetare och arbetsgivare står gemensamt med mössan i hand gentemot _kunderna_. Varenda enkrona av vår lön kommer från en nöjd kund, inte från en arbetsgivare som badar i pengar.
Det finns ett och endast ett sätt att höja lönen, och det är att få fler kunder som villigt lägger mer pengar på det som vårt arbete åstadkommer. Göra kakan större.
Det enda du kan åstadkomma med centrala fackliga lönekrav är om samtliga arbetsgivares vinstmarginaler ökar kraftigt. Då finns det ett centralt löneutrymme att förhandla om. Men om det inte är så, så fungerar de centrala minimikraven enbart som tröskel och utslagningsmekanism. En huggsexa om begränsade resurser.
Om det inte fanns fackförbund och kollektivavtal så skulle det vara mycket enklare för en arbetsgivare att betala det dom känner för, genom t.ex. egen kartellbildning och komma överens om hur låg lönen skall vara.
SvaraRaderaDu inser väll att det inte finns något förbud mot karteller från arbetsgivarens sida, när det gäller löner. Det är det facket väger upp.
Nu kommer du dra några floskler om att lönen sätts efter produktivitet osv, visst gör den det, men om arbetsgivaren kan bilda kartell för att sätta lönerna lågt så finns det inget som hindrar dem, förutom facket då som är en kartell åt andra hållet.
Förutom då att arbetsgivarna behöver konkurrera om arbetskraften.
SvaraRaderaPrecis som arbetstagarna konkurrerar om de jobb som finns.
SvaraRaderaEn fråga, vill du förbjuda fackföreningarna att kräva kollektivavtal? eller vill du förbjuda fackföreningarna att välja till vem ens medlemmar utför arbeten åt?
SvaraRaderaOm det nu är så att man vill ha frihet att välja att vara med i fackförbund eller ej så måste man även tillåta att de som är medlemmar i ett fackförbund gemensamt väljer att köra en blockad mot ett företag, företaget kan ju alltid välja att anlita arbetskraft som inte tillhör fackförbundet, men det kan inte hindra någon från att gå med i facket, eftersom det skulle ju strida mot själva friheten i sig.
Så jag förstår inte hur man kan förespråka frihet om man inte är villig att ge alla frihet att göra det dom själva känner är rätt.
I ett fall så vägrar sammanslutningen av fackmedlemmar att gå med på att ett företag vägrar skriva på kollektivavtal, dom tar ut sina medlemmar i strejk.
Företaget kan ju skaffa andra som gör jobbet, det är inte förbjudet, men dom kan få det knepigt att hitta andra arbetstagare som ställer upp på det, därav blockad osv.
Summan av detta resonemang är att om man är för frihet så är man för människors rätt att organisera sig och att använda den organisationen till att få igenom sina krav.
Skojigt att se att du inte vill svara på dom frågor jag ställde, kan det måhända vara så att du inte gillar tanken att frihet innebär att man inte behöver utföra arbeten åt någon man anser bryta mot ens egen övertygelse?
SvaraRaderaDu kan ju själv välja åt vem du vill arbeta åt och för hur stor summa pengar det arbetet är värt för dig.
Det konstiga är att du inte ser det hela som en affärsuppgörelse mellan två parter som har egenintressen i uppgörelsen. Utan istället ser det som att facket trakasserar den lilla företagaren genom att kräva kollektivavtal.
Om Microsoft vägrar att sälja mjukvara till ett företag som dom anser bryter mot någon av Microsofts regler, är detta då trakasserier?
Det är ju samma sak som facket vägrar att sälja sin arbetskraft till ett företag som bryter mot deras regler.
Är det inte bättre att arbetsgivarorganisationen ställer upp bakom sina medlemmar på samma sätt som facket gör för sina, det är ju trots allt bara pengar i slutändan.
Om en arbetsgivare inte kan få folk att gå med på deras villkor då är det ju bara att lägga ned. För om företaget inte klarar av att betala det som krävs så ska företaget inte överleva.
Sedan att detta i förlängningen skulle leda till massarbetslöshet återstår ju att se, då kommer ju fackets krav att minska om det blir så.