Uppfattningen att man kan kränka och bli kränkt i egenskap av kollektiv är kanske ett av de största hoten i dag mot vår frihet, vår rättsäkerhet och vår demokrati.
Det är precis det som vänsterfeminister, socialister, islamister, sverigedemokrater, och andra identitetspolitiskt färgade personer utgår från: individen ses uteslutande som företrädare för en grupp.
Aldrig som företrädare för flera grupper, aldrig som kritisk granskare av "sin" grupp, aldrig som stående utanför den maktposition som den feministiskt/rasistiskt/marxistiskt färgande makt-"analysen" (läs: maktpåståendet) föreskriver.
Som vit man är man enligt den "logiken" på något magiskt sätt delansvarig för mäns våld mot kvinnor på ett sätt som en vit kvinna aldrig anses vara, som muslim är man delansvarig för attackerna på Lars Vilks, och som rik orsak till de fattigas fattigdom.
Men i verkligheten är varje människa enbart ansvarig för sina egna handlingar, och enbart utsatt för omgivningens. Grupptillhörigheter är ett tolkningsraster som stämplas på dig av andra, både inkluderande och exkluderande. I verkligheten har man för sig själv valt vilka grupper man väljer att identifiera sig med, och man väljer i varje sekund vilka handlingar man tänker begå; och hur man tänker reagera på de handlingar som omgivningen begår.
Det är det demokratiska grundantagandet: "demos", folket, är tillräckligt lika för att känna igen varandra som lika mycket värda; och i lika mån kompetenta att bestämma över både de egna handlingarna och de gemensamma angelägenheterna.
I det demokratiska grundantagandet ligger ett kraftigt underkännande av all sorts identitetspolitik och kollektivt skuldbeläggande, liksom av kollektiv utsatthet och kollektiva rättigheter.
Kollektiv utsatthet beror på missinformerade individers val att betrakta dig som del av ett kollektiv; och det bekämpas inte genom att omgivningen som kompensation väljer att - lika missinformerat - ge "ditt" kollektiv särskilda rättigheter.
Endast individer har rättigheter och endast individer har skyldigheter, och emancipation är friheten att åtnjuta precis de rättigheterna och uppfylla precis de skyldigheterna, men slippa alla andra förväntningar.
Den som försöker sig på att på samma gång betrakta människor som företrädare för grupper, och som individer som har rätt till frigörelse, tvingas tala emot sig själv. Man måste välja, och det är därför som Ingerö har helt rätt när han säger att kollektivisten, oavsett färg, är ett hot mot demokratin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar