Klarsyn om Försäkringskassan

Istället för att vi betalar för en inkomstförsäkring som kan ge oss pengar om vi råkar bli sjuka, så betalar vi till en myndighet cirka 6 kr för varje hundralapp vi tjänar: Försäkringskassan. Det blir 1100 i månaden om du tjänar 19000.

För den ganska saftiga försäkringspremien skulle man kunna förvänta sig skälig ersättning och ett gott bemödande när man pga sjukdom inte kan arbeta. Istället misstänkliggörs vi så snart vi behöver utnyttja den dyra försäkringen.

Det kan ligga något i det som klarsynte Anders Nilsson föreslår: huset Försäkringskassan är verkligen så genomruttet att det måste rivas. (Det är alltså hans bloggpost jag syftar på i rubriken.)

Jag vet inte. Jag vet bara att vi inte behöver riva det. Det räcker med att vi får lov att behålla de där sex kronorna per hundralapp, och att vi kan få anförtro dem åt en valfri försäkringsgivare istället. Då kan vi välja bort de oseriösa aktörerna. Om Försäkringskassan av folket räknas till de oseriösa, då löser sig problemet av sig självt.

Med inkomstförsäkringar, som A-kassa och sjukkassa, är det ju så att dem kan vi faktiskt finansiera själva: den som tjänar lite tar bara ut lite och behöver därför bara betala lite. Inga pengar behöver omfördelas.

Finessen med arbetarstyrda inkomstförsäkringar är att vi inte behöver vara i händerna på några politiker när det gäller ersättningsnivåerna. Vi arbetar ihop de värden som krävs, och vi är också förmånstagarna. Pengarna behöver aldrig vidröra statskassan eller belasta den ansträngda budgeten. Finansministern får ett problem mindre.

Om dessutom detta kunde paras ihop med sjukvårds-försäkringen (större delen av landstingsskatten på ca 10 kr per hundralapp), så blir det ännu bättre: eftersom den som betalar ut ersättning till oss förlorar på att vi går hemma, så finns det ett ekonomiskt intresse att så snart som möjligt ge oss vård och rehab.

Vi går från att vara usla kostnadsposter i försäkringskassans, landstingspolitikernas och sjukvårdsbyråkraternas kalkyler, till att bli intäktskällor för både försäkringsbolag och vårdgivare.

När privata försäkringsbolag tar över vårdförsäkringar finns det en risk att de vill diskriminera. I andra länder, som t ex Nederländerna, har man löst det problemet med lagstiftning och omfördelande kompensation för den som är gammal eller riskerar att bli mycket sjuk, så att också den personen blir attraktiv för försäkringsgivarna.

Problemet med att vi är sjuka och att vissa av oss är sjukare än andra, det problemet kommer vi aldrig att komma förbi. Men det är ju inget skäl till varför all inkomstbortfallsförsäkring ska skötas av F-kassan, eller varför all vård ska produceras av landstinget. För ingen påstår väl att dessa institutioner fungerar bra idag, trots att vi betalar så mycket?