Socialdemokrater för ökad ungdomsarbetslöshet

I en replik till Elias Giertz skriver SSU: "Att strunta löntagarnas rättigheter skapar inte fler jobb – bara otrygghet"

Vad de inte förstår är att en rättighet för person A betyder en skyldighet för person B. Skyldigheten att leverera rättigheten till person A kostar pengar för person B. Och då spelar det liksom ingen roll hurpass vällovlig och anständig rättigheten är, och hurpass mycket godhet man trycker in när man formulerar den: om inte person B har de pengarna, så kommer inte person A att åtnjuta rättigheten i alla fall.

Om löntagarnas rättigheter gentemot arbetsgivaren blir för dyra för arbetsgivaren att tillgodose så kommer inte arbetsgivaren att anställa. Punkt slut.

Det var det man insåg i Danmark. Att om nu tryggheten ska vara hög (dvs rättigheterna omfattande), så måste kostnaden delas av alla. Inte bäras av arbetsgivarna enbart. För då kommer de att välja att inte längre vara arbetsgivare. Oavsett hurpass högt SSU och andra politiker ryter.

Lösningen i Danmark kallade man lite käckt för "flexicurity". En kombination av de engelska orden för "flexibilitet" och "trygghet". Arbetsgivarna har flexibilitet i och med rätten att stuva om i personalstyrkan efter vad verksamheten faktiskt behöver. Arbetarna finansierar genom skatter och avgifter en rejäl A-kassa.

Resultatet: goda möjligheter för arbetsgivarna att få sina verksamheter att växa med lönsamhet och därmed skapa fler arbetstillfällen, goda möjligheter för arbetare att få nya jobb om de inte längre behövs på sina gamla, och ingen katastrof vid arbetslöshet.

Kostnaden delas av alla, och vinsten delas av alla.

Det man ska komma ihåg när man läser vad SSU skriver är tre saker: för det första att de skräckexempel de tar upp sker mitt i det system som de förespråkar, för det andra att frukten av det systemet är gigantisk ungdomsarbetslöshet, för det tredje att frukten av minskade orimliga skyldigheter för arbetsgivarna i andra länder är en låg arbetslöshet.

Invändningen mot deras övriga förslag finns på annan ort. Jag kan bara nämna helt kort att talet om mer utbildning är ett hån. Den som vill plugga kan i Sverige bli vad som helst inklusive doktor utan att behöva betala skolavgifter. Vi talar om folk som vill ha jobb och egen försörjning nu. Hade de sett skolbänken som en lösning hade de redan suttit där. Och de där sommarjobben: varifrån ska pengarna komma till dem?

Det strukturella problemet är att arbete genom regler och skatter har på ett konstlat och politiskt sätt gjorts alldeles för dyrt att köpa. Det blir bara arbetet från de mest produktiva och etablerade som blir lönsamt att köpa. Övriga slås ut.