Läs Johan Nordberg

En klockren beskrivning av problemet med den sk "överbryggningspolitiken".

Lågkonjunkturer är en följd av planeringsmissar. Lågkonjunkturen är en signal om att utbudet inte är det rätta.

Då behöver dåliga investeringar städas undan, folk behöver minska sina utgifter och öka sitt sparande, alla behöver vara lite mer noggranna med var de placerar sina pengar fortsättningsvis. Vi ska ju bara bejaka de investeringar som ger oss mer tillbaks än vad de tar.

Att på detta sätt städa undan, det är barmhärtigt mot människor, och det gör vår ekonomi bättre så att vi mår bättre.

Men all form av "överbryggningspolitik" i lågkonjunkturen, antingen det rör sig om kraftigt ökade offentliga utgifter (modell 1970-talet), eller det rör sig om konstgjort låga räntor från centralbankerna, motverkar denna nödvändiga undanstädning. Det är en politik som syftar till att vi ska köpa precis som tidigare. Alltså fortsätta begå alla de planeringsmisstag som gav oss lågkonjunkturen till att börja med.

Det är obarmhärtigt och leder till fattigdom och drabbar de redan utsatta värst.