Mer om klyftor och hälsa

Andreas Bergh har gjort en bra genomgång av "Jämlikhetsanden", Picketts och Wilkinsons jämförelse av hälsan i länder med hög respektive låg inkomstspridning.

Andreas Bergh tar upp lite intressanta frågeställningar, till exempel hur man ska veta vad som orsakar vad. Orsakar lika inkomst god snitthälsa i landet, eller har länder med god snitthälsa mer lika inkomster, eftersom folk är friska i högre utsträckning?

Läs hela, för den är bra. Själv fastnade jag för frågeställningen om hur stora effekterna är. Om minskad inkomstspridning leder till viss förbättring av folkhälsan, samtidigt som andra åtgärder leder till en stor och signifikant förbättring av folkhälsan, vilket ska vi arbeta för politiskt?

Men då står det fortfarande klart att det är de fattiga i absoluta tal ("fattig" som i "har för lite pengar", inte "fattig" som i "har mindre än andra) som mår sämre, på grund av sin fattigdom. Den största effekten på hälsan och välmåendet får man om man förbättrar situationen för de som har det värst. Klyftorna är inte problemet. Lägstanivåerna är problemet.

Annars är det lätt att tänka att om klyftorna är det huvudsakliga problemet, så är de rikas rikedom en del av det problemet. Och eftersom det är enklare att riva ner än att bygga upp, så är det enklare att "lösa" problemet genom att kapa de rikas rikedom. Men det hjälper alltså inte de som har det svårt.

Även med Picketts och Wilkinsons egna siffror i boken som grund, måste man alltså dra slutsatsen att den största effekten på välmåendet i ett land uppnår man om man förbättrar situationen i absoluta tal för de som har det värst. Istället för att glo avundsjukt på de som har det bäst.