Två fel gör inte ett rätt. Man löser inte strukturella svenska fel, genom att göra ännu mer fel.
Nej, harmonisera all moms till samma skattesats, t ex 20%. Ta bort värnskatten, sänk marginalskatten och höj grundavdraget.
Enda anledningen till att göra inköp av tjänster avdragsgilla, vilket de redan är för företag, är om man gör alla tjänster avdragsgilla. Inte att man gynnar två specifika överprissatta branscher.
I sak är det helrätt. De riktade avdragen snedvrider prissättningen och ökar krånglet. Varken RUT eller ROT är att betrakta som några lösningar på problemen.
MEN så tillkommer det en aspekt som Cornucopia helt missar: den pedagogiska. För även om till och med vänsterblockets Maria Wetterstrand offentligen har erkänt att högre skatter ger färre jobb, så är ju inte detta samband helt klarlagt i debatten ännu.
Det finns i den svenska politiska debatten en ovilja mot att resonera kring skattepålagor som direkta kostnader, som något som ska betalas av arbetarna, som något som fördyrar arbetarens eget arbete, och därför gör arbetsköpare ovilliga att köpa (dvs leder till arbetslöshet).
Då kan man betrakta ROT-avdraget som en första provsond. Ett experiment. Vad blir effekten av en sänkt skatt på byggnadsarbete? Stämmer det som borgarna säger att en sänkt skatt leder till ökat köp av arbete?
Jaha, det gjorde det. Kan det gälla även andra branscher? Ska vi testa med RUT-avdraget för hushållsnära tjänster? Jomenvisst, det fungerade det också.
På det sättet har vi fått två konkreta exempel på att sänkta skatter leder rätt. Vilket gör det enklare att driva igenom de förslag som Cornucopia och jag är överens om är bra förslag. Ett rejält grundavdrag t ex, som dessutom har det goda med sig att det gynnar de som tjänar minst.
Man skulle kunna ersätta RUT- och ROT-avdraget med ett sådant generellt avdrag. Då upphör de dåliga snedvridande effekterna av RUT och ROT. Och sedan kan man gå vidare därifrån: vilka andra skatter skulle man kunna sänka? Vilka vinster får man om man inför platt skatt? Och så vidare.
Den politiska processen är just en process. Ett folk är, klokt nog, ovilligt att handlöst kasta sig in i totala experiment. Istället vill man pröva sig fram, testa lite, och inte ta nästa steg förrän man sett att det bär. Gärna långtgående liberaliseringar, men med förnuft och känsla. Så skulle man kunna sammanfatta det.
Vettig replik, och en ny infallsvinkel. Tack.
SvaraRadera