Och lägg då märke till att det enda som aldrig begränsas av sådana stränga regler är nivån på arbetslösheten: Inga förbud finns för att låta den stiga till tio eller tjugo procent. Det i sig berättar det viktiga om den politiska tendensen i denna juridifiering av politiken: Allt pressas åt höger.
Rent upplysningsvis har vi inga lagar som tvingar solen att gå upp varje morgon heller. Eller lagar som förbjuder för mycket moln att samlas framför solen så att skördarna blir dåliga.
Ett arbete är ett resultat av att en arbetare och en arbetsköpare inser att bägge faktiskt tjänar på att arbetaren säljer en del av sitt arbete till köparen. Det är ett faktum och, precis som molnen, ingenting som man ruckar på med politiska beslut.
Vad man kan göra är att ha så få hinder som möjligt för att en försäljning (t ex av arbete) blir lönsamt.
Man kan ta bort påhittade minimipriser för arbetet. Då uppstår det jobb även åt de vars arbete i sig har ett lägre värde än lönen.
Man kan sänka trösklarna för folk att både påbörja och avsluta den form av samarbete som en arbetsförsäljning är. Då minskar riskerna för arbetsköparen, vilket ger fler arbetssäljare chansen.
Man kan låta arbetaren betala lägre avgifter på sin försäljning. I dagsläget måste arbetaren betala lite mer än hälften. Med lägre avgifter är det lättare för arbetssäljaren att få lönsamhet i sin försäljning.
I Greiders värld löser man ekonomiska kriser genom efterfrågestimulans. Man lånar pengar som inte finns (budgetunderskott) och får på något mystiskt sätt "fart på hjulen" igen genom att varje påhittad enkrona antas generera några äkta ören mer när den injiceras i ekonomin.
Allt i enlighet med Keynes teorier. Men det är teorier som aldrig visat sig hålla. Påhittade pengar genererar ingenting annat än inflation, när folk inser att pengarna är påhittade och inte resultatet av att värdet på det producerade har ökat.
Greider skäller över att den förda politiken i Sverige är förkeynesiansk. Men det borde han istället vara glad för. Krisen 1929 förlängdes i USA över hela trettiotalet genom de konstgjorda stimulanserna. 1970-talets "överbryggningspolitik" gav oss inget annat än rekordinflation och nedskärningar. Den djupa lågkonjunktur han varnar för kommer, men den kommer som ett resultat av USA:s och andras ofinansierade "stimulanser", och den kommer att drabba de länder värst som "stimulerat" mest. Håller vi i Sverige huvudet kallt, så kommer vi att komma väldig stärkta ur det här.
Lågkonjunkturer beror inte av nedgång i efterfrågan. Nedgång i efterfrågan beror på att utbudet är fel. Det enda sättet att häva en lågkonjunktur är att ställa om utbudet till något som genererar ett reellt mervärde åt både producenter och konsumenter. Vad som är ett reellt mervärde får du aldrig reda på om du dopar dig med inbillningen att investeringar är billiga, att de bara är ett politiskt beslut bort.
Investeringar har en reell kostnad i form av reella tillgångar. Ingen politiker kan trolla fram sådan reella tillgångar. Det går inte att besluta bort dålig ekonomi och arbetslöshet. Man måste producera bort den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar