Svälj den beska medicinen

Nu dånar det i rättens krater. I Spanien och Grekland. Man demonstrerar mot nedskärningar, och mot höjda pensionsåldrar.

Det märkliga är inte att man protesterar mot sina folkvalda. Det är ju politikerna som bär skulden till den uppkomna situationen. Det märkliga är att de protesterar mot precis de åtgärder som kan rädda dem.

För grundproblemet är att politikerna har lurat i folk att de är rikare än vad de i själva verket är. För att slippa utsätta människor för den ekonomiska verkligheten har politikerna klubbat igenom budgetar mer stora underskott. Som har haft utgiftsposter som är större än intäktsposterna. Dvs som har gett folk mer pengar än vad folk har tjänat ihop.

Det går ju inte ihop. Så därför har de lånat för att täcka upp. Men skulder måste betalas tillbaks. När långivarna tröttnat på att plundras. Så vad är det folk egentligen säger till politikerna i sina protester? "Fortsätt lura oss!"? "Fortsätt skuldsätta oss och våra barn så att vi kan leva över våra tillgångar, så att vi kan förbruka mer än vad vi producerar!"?

Företag kan inte blåsa folk i den här skalan. När intäkterna understiger utgifterna och ingen ljusning är i sikte, så begär långivarna företaget i konkurs. Det städar bort oseriösa aktörer. Enskilda företag kan inte uppbåda sådana gigantiska skulder som stater kan.

Men politiker, med kontroll över statsbudgetar, statskassor, centralbanker, våldsmakt och beskattning, de kan. Så folk borde säga till sina politiker "Sluta!" "Ta ett steg tillbaks!". Det är deras agerande som lett till problement, så den logiska konsekvensen borde vara att de faktiskt slutar agera, och istället bemyndigar folk att städa upp efter dem.

Nej, det är inte roligt. Men efter en röjarskiva så måste man städa. I det långa loppet tjänar alla på det, och problemen krymper inte ihop av sig själva om man bara blundar och väntar tillräckligt länge.

Verkligheten hinner alltid ifatt.

Och denna bloggpost säger egentligen inget annat än vad kloka Hanna Wagenius säger.