Aftonbladets recensent gjorde den fria tolkningen att resultaten dels är "sensationella" (vilket ju knappast stämmer, sambanden är välkända sedan länge och behandlas i till exempel Johan Norbergs "Till världskapitalismens försvar" från 2001); och dels att ökad likhet i inkomst i sig löser samhällsproblemen bättre än ökad inkomst på det hela taget (vilket inte heller stämmer om man ser till bokens resultat: det är fortfarande situationen för de sämst ställda som är mest avgörande för hur samhället som helhet mår).
En bloggare som utifrån Aftonbladets artikel (jag tror inte han läst boken) ser bekräftelse på att Socialdemokratin under 150 år fört en vetenskapligt korrekt politik (trots att Socialdemokraternas politik under denna tid inte har varit densamma: den har pendlat mellan socialliberalism och socialism, mellan högskattesamhälle och lågskattesamhälle) är Ola Möller, och jag kommenterade hans inlägg så här:
Men vad som inte får förtigas är två saker:
För det första att forskningen baseras på världens 20 rikaste länder. Alltså länder där fattigdomen redan är avhjälpt. De negativa konsekvenserna är fattigdom mätt i absoluta tal är fortfarande (baserat på samma källor som i boken) många gånger större än de negativa konsekvenserna av skillnader.
För det andra att det är stor skillnad på den rikes problem och den fattiges även i ett rikt land.
Även om den rike löper större risk att dö i förtid i ett land med stor spridning, så är denna risk många gånger lägre än den fattiges. Den fattige mår sämre än den rike, oavsett om landet är rikt eller fattigt, oavsett om klyftorna är stora eller små.
Det är alltså även i ett rikt land, fortfarande enligt samma källor som boken, fattigdomen mätt i absoluta tal som är det större problemet. Även om problemen är större hos alla i stater med stor spridning, så är det betydligt värre för de fattiga.
Jämför till exempel, fortfarande utifrån bokens statistik, livslängden eller sjukdomsfrekvensen mellan den rikaste percentilen och den fattigaste. Affärsmannens risk att dö i förtid är fortfarande betydligt lägre än den fattiga ensamstående mammans, oavsett hur inkomstspridningen ser ut i samhället i övrigt.
Baserat på argumenten i boken skulle man alltså visserligen kunna motivera att man för de rikas egen skull bör beröva dem en del av deras rikedomar. Men det kan ju de rika göra själva om de så önskar.
Betydligt viktigare, enligt bokens resultat, är fortfarande alltså att lösa fattigdomsproblemen. Och dessa blir ju inte lösta genom att man tar från de rika.
De rikas rikedom är ju inte orsaken till de fattigas fattigdom, och att bara omfördela ett samhälles tillgångar gör ju ingen rik.
Om du ser på den statistik forskarna hänvisar till kan du istället se att genomgående för ett välmående land är en hög andel medelklass. Ett land med hög andel medelinkomsttagare har ju också (av rent matematiska skäl) en lägre grad av inkomstspridning.
Och vilken är den främsta rekryteringsbasen för medelklassen? Före detta rika knösar vars disponibla inkomst och förmögenhet sänkts genom omfördelning? Nej. Till det är alltid antalet rika knösar alldeles för få.
Den främsta rekryteringsbasen till medelklassen är alltid fattiga som fått möjlighet att förbättra sin situation. Genom utbildning och företagande, tillväxt och innovation.
Det är därför som hög tillväxt i slutändan leder till avtagande klyftor: hög tillväxt skapar en stor medelklass.
Om effekten av omfördelningen enbart är att de rika börjar generera mindre rikedom, utan att det motsvaras av att de fattiga börjar generera mer rikedom; så har ju ingen i samhället vunnit.
Det enda som händer är då att ett sådant land rör sig bort från att vara ett rikt land, till ett sådant land där forskningsresultaten i boken inte längre gäller.
Vad som däremot gör fattigt folk rika är när förutsättningarna för att skapa sig rikedom är goda även för de fattiga.
Och om man då undersöker förmågan hos Socialdemokratisk politik att åstadkomma detta kan man konstatera att det är skillnad på (S)-politik och (S)-politik.
Så om du vill använda boken för att dra slutsatsen att (S)-politik är bra, så behöver du alltså precisera dig till att säga att sådan (S)-politik som skapar en stor och välmående medelklass är bra.
Lär av historien.
Jag tycker att frågeställningarna är intressanta, och undrar om någon som till äventyrs läser bloggen har några åsikter i frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar