lördag 17 oktober 2009

Mätt på hungerns dag III

Jag ska avsluta den här tredelarsreflektionen med att bli skitarg. Läs Ola Möllers tvärsäkra analys:


  1. Det hungras i världen, vilket är ett systemfel.

  2. Det ekonomiska system som råder i världen är kapitalism.

  3. Sålunda är det kapitalismen som orsakar hungern!



Nå, hur kommer det sig då att det inte är i de kapitalistiska länderna som folk svälter? Hur kommer det sig att det kapitalistiska systemet inte skapat hunger överallt, om det är allenarådande? Det är ju trots allt bara 15% av jordens befolkning. Varför svälter inte de resterande 85 procenten? Hur kommer det sig att det förr i världen var 30%, men att svälten försvunnit, eller är på utdöende, i de områden där man liberaliserat ekonomin?

Kapitalismen är inget centralt infört system. När folk skaffar sig vinster genom att frivilligt byta sina egna saker med varandra, och sedan använder de vinsterna som investering i andra projekt som i sin tur skapar nya vinster åt samtliga inblandade; så kallar vi det kapitalism.

Men det är inget annat än resultatet av folks frihet att disponera sina egna saker i frivillig byteshandel med varandra. Du behöver inte ställa upp på kapitalismens villkor om du inte vill. Du är fri att göra helt andra saker med dina prylar och ditt arbete.

Så kapitalismkritiken kokar helt enkelt ner till ett ogillande av att folk har rätt att byta sina egna saker med varandra. Nu är det så att den kritik av folks ekonomiska frihet som förekommer i ett välmående och fritt land är ganska harmlös. Vi diskuterar skattesänkningar eller höjningar, men vår produktivitet och frihet är så stor att vi faktiskt överlever ett och annat inslag av planekonomiskt slöseri, och vi överlever trots att vi betalar lite över hälften av de värden vi själva skapar i skatt.

Men med den globala kapitalismkritiken är det helt annorlunda. På varje plats på jordytan där människor har ekonomisk frihet så blomstrar de. På varje plats på jordytan där de förvägras sina rättigheter, så lider de. Till och med dör!

Att, vilket är vad kapitalismkritikern gör, stå framför den hungrande miljarden och säga att de bör förvägras precis den sorts ekonomiska frihet som sätter mat på bordet hos de övriga 5,5 miljarderna; det är cyniskt och rått och brutalt och skamligt. Det, om något, är imperialism. Man vill underordna dessa människor den egna ideologin, utan att ge dem frihet att själva välja hur de vill göra med frukten av sitt eget arbete.

Om du skyller folks fattigdom på de multinationella företagen: hur kommer det sig att Afrika har en så låg närvaro av multisar? Om du skyller folks fattigdom på att de har ekonomisk frihet, hur kommer det sig att folk är rika i de länder där de har frihet, men fattiga i de länder där de saknar den?

Fundera själv på hur vinster uppstår i ett rikt land, och hur vinster hindras från att uppstå i ett fattigt. Och våga se statistiken för vad den är: Se hur demokrati och ekonomisk frihet går hand i hand med rikedom, friskhet och mättnad. Se hur diktatur och dåliga villkor för företagande genererar fattigdom, sjukdomar och hunger.

Bestäm dig sedan för vad du vill kämpa för: en värld med större ekonomisk frihet, eller en värld med mindre. Betrakta gärna U-ländernas barn när du fattar beslutet.

2 kommentarer:

  1. Gillar hur de auktoritära dragen lyser genom i Möllers "avslutningskommentar":

    "Att värde skapas av arbete är vi överens om men du faller platt när du kopplar arbete till äganderätten. Majoriteten av världens människor, nu och historiskt, har arbetat utan att äga ett dyft. Ta slavarna, ta kvinnorna, ta dom livegna..."

    Som exempel på människor som arbetar för någon annan utan att få något i gengäld väljer han människor som ägs av någon annan än de själva.

    Ett annat exempel på detta är Sovjet, där människorna tillhörde staten, och där den som arbetsvägrade kunde tvingas till det med gevärspipan.

    Så det stämmer nog att man kan få folk att arbeta utan äganderätt. Men det är inget samhälle jag vill ha.

    SvaraRadera
  2. Och det ironiska är att Möller med sina exempel bevisar min tes:

    Under slaveriet, under livegenskapen, under kolonialismen, under feudalismen, under kommunismen; under ALLA de omständigheter som han tar upp, omständigheter där det förekom MASSOR med arbete men där rätten att ÄGA var förbehållen en liten priviligerad klick; där förekom (och förekommer!) hungersnöd.

    Men i demokratier där

    ...folk äger sina egna kroppar och frukten av det arbete deras kroppar producerar (äganderätt!), och

    ...där man har rätt att avsätta en usel ledning (demokrati); och

    ...där man har rätt att bedriva opinion (yttrandefrihet);

    på sådan platser har det ännu inte skett någon hungersnöd. Det kan hända att det kommer, om vi tänker oss någon naturkatastrof eller pandemi av stora mått; men de svältkatastrofer vi hittills sett har allesammans varit politikermisslyckanden. Inte marknadsmisslyckanden. Det händer inte på platser där demokratibegreppet inkluderar privat äganderätt för alla (inte bara för en nomenklatura eller annan elit).

    SvaraRadera