Ligger i soffan, smällmätt efter en halv pizza som mina medelålders bilringar definitivt inte behövde, och päser. Förra meningen tog tio sekunder att skriva. Under den tiden dog två barn i världen av hunger.
Bland frihetslängtande bloggare finns det i princip två skolor. Den ena falangen vill först och främst driva frihetsfrågorna av direkta moralskäl: det är rätt och gott att göra människor fria. Eventuella goda konsekvenser av friheten är av underordnad betydelse. Den andra falangen vill driva frihetsfrågorna av konsekvensetiska skäl: friheten skapar andra värden såsom rikedom, friskhet och mättnad.
Själv ser jag ingen motsättning mellan de två. Men idag, på hungerns dag, vill jag slå ett slag för frihetens goda konsekvenser. Eftersom man inte kan använda friheten till något vettigt om man ändå är fjättrad av hunger och sjukdom. Då är man inte fri.
Särskilt tänker jag på barnen. Friheten, att behärska din värld, den erövrar du gradvis. Du föds bunden, utlämnad till din omgivnings välvilja att förse dig med redskapen du behöver för att så småningom stå på egna ben.
På våningen ovanför mig i vårt uppvärmda hus sitter två små mätta pajsare framför ett TV-spel. Hade de inte haft den goda smaken att låta sig födas i ett rikt land, åt föräldrar som förmår övergöda dem, så kunde det varit de som dog medan jag skrev den första meningen.
Det brukar ju heta att friheten i första hand är ett negativt värde. Alltså att frihet är något du får automatiskt, om bara folk (makthavare i synnerhet) låter bli att blanda sig i ditt liv så förpillat mycket.
Nå, minns då att för ett barn är friheten alltid ett positivt värde. Att barnets omgivning aktivt måste göra saker för att skänka friheten åt barnet. Skänka redskapen. Som till exempel födan.
För mig är det ett starkt moraliskt argument varför det är så vansinnigt viktigt för oss alla, att göra vad vi kan för att stärka människors egenmakt. Kämpa för att våra barn, alla barn, alla människor, får växa upp i en fri värld. Fria och mätta och friska.
Jag skäms inte för att jag är mätt medan andra svälter. Men jag skäms för att vi som är vuxna idag inte låter folk vara fria. Fria människor klarar nämligen av att på egen hand, av fri vilja, genom frivilligt ingångna överenskommelser; skapa mat och medicin och hus och TV-spel i överflöd.
fredag 16 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Frihet GER ju goda konsekvenser, men det är inget argument för den, bara en logisk följd av att friheten är god i sig själv. Jag tror faktiskt att det är oerhört viktigt att skilja på detta. Visst kan man förklara att frihet ger goda konsekvenser, men det är inte främst därför den är eftersträvansvärd. Med en sådan argumentation godkänner man ju faktiskt vissa människors exploatering av andra om det leder till goda konsekvenser för dem själva, på ett moraliskt plan. Det blir problematiskt. Bra inlägg för övrigt, spot on ur konsekvensetisk synvinkel :)
SvaraRadera@fransisco:
SvaraRaderaMoralen beror ju på om vi menar att ett barn, som utkastats i världen utan egen förskyllan, har en positiv rätt till att bli försörjd (och därmed uppstår ett tvång för omgivningen att försörja barnet), så länge barnet inte kan försörja sig.
Själv tror jag att alla människor har den positiva rätten, i den mån de inte kan försörja sig, och att det alltså finns ett moraliskt rättfärdigt tvång att inom ett samhälles geografiska jurisdiktion avkräva medborgarna försörjningsstöd åt den som inte kan.
Jag ser inte det tvånget inom gemenskapen som problematiskt, så länge som det är möjligt att frivilligt lämna gemenskapen. Att man stannar kvar inom en gemenskap där det finns denna exploatering av de som skapar ett överflöd, ser jag som ett implicit godkännande av villkoren.
Däremot finns alltid det behovet hos medborgarna att diskutera hur försörjningsstödet ska utformas, och hur stor exploateringen av de rikas överskott ska vara.
Eftersom jag alltså inte håller det för sant att varje människa har en hundraprocentig rätt att aldrig exploateras, så kan jag inte grunda frihetsargumentationen på någon sådan rätt.
Du får se mitt pläderande för friheten som del av en sådan diskussion, i ett samhälle där äganderätten kränks, men där medborgarna menar att kränkningen är berättigad under vissa omständigheter.
Alternativet blir ju att man inte alls kan propagera för frihet, om man inte är objektivist eller på annat sätt hävdar att äganderätten till frukten av sin egen produktion är total.