Det roliga med att statsvetaren Elinor Ostrom får årets ekonomipris är att hennes röst är så välbehövlig i en tid när vissa ängsligt ropar på fler och fler centralt bestämda regleringar.
Ostrom visar ju hur grupper av människor kollektivt, av fri vilja, utan att frukta tvånget från en övermakt, spontant kommer överens om regler för hur samarbetet om begränsade kollektiva resurser ska se ut.
Att människor förmår blomstra om de lämnas fria att organisera sig själva är en tanke som finns representerad både hos "vänstern" och hos "högern"; och det är den tanken - frihetstanken - som anti-etatisten och anti-centralisten Ostroms forskning stöder.
Den är alltså inte ett specifikt stöd för vare sig höger- eller vänsterpolitik; däremot ett stöd för frihetspolitik och subsidiaritet. Emot tendenser från den höger och den vänster som tror att det är absolut nödvändigt med starka centrala institutioner med tvångsmakt.
Danne Nordling gör en väldigt bra genomgång av en del av det som Ostrom säger.
fredag 23 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar