Jakten på den perfekta externaliteten

Att jag inte får göra sådant som skadar dig, är en rätt vanlig idé i folks rättsuppfattning. Även för det omvända finns det ett brett stöd: att om det jag gör inte skadar dig (eller någon annan), så har du ingen rätt att hindra mig.

Om man vill argumentera för att inskränka andra människors frihet, så är man alltså hjälpt av argument som visar hur deras frihete skadar en själv eller andra. Att deras beteende medför negativa externaliteter. På så sätt kan man hävda en moralisk rätt att blanda sig i hur folk vill leva sina egna liv.

Gentemot de som själva vill komma överens om löner och arbetsvillkor hävdar regleringsivraren konsekvensen att samtliga löntagares villkor försämras om inte villkoren förhandlas fram centralt. (Motsvarande argument förs fram när det gäller hyrorna).

Gentemot de som själva vill bestämma om vem i familjen som tar ut vilken dag i föräldraförsäkringen hävdar regleringsivraren konsekvensen att samtliga kvinnors villkor försämras om inte alla tar ut lika många dagar.

Gentemot de som själva vill bestämma att de har på sig en heltäckande slöja hävdar regleringsivraren den konsekvensen att samhället blir mindre öppet och att fler människor kommer att börja tvingas bära slöja och att islamismen på grund av slöjan växer som politisk kraft.

Regleringsivraren är alltså på ständig jakt efter den perfekta externaliteten, den som gör att han eller hon kan lägga sig i andras privatsaker, säga: "Sluta upp med det där!", och ändå samtidigt framstå som god.

Eller så tror eller vet man på allvar att externaliteten existerar, och blir sålunda en förespråkare för reglering i just den frågan.

Nå, om det verkligen föreligger en externalitet så har regleringsivraren rätt! Den som smutsar ner den luft vi alla andas är skyldig inför oss allesammans.

Men kom ihåg att bevisbördan ligger på regleringsivraren! Anta en konsekvent skeptisk attityd gentemot den som vill styra och ställa. Ifrågasätt alltid grunden, själva faktauppgifterna, och ge dig inte förrän din skepsis verkligen blir motbevisad.

Det är inte du som ska behöva argumentera för varför det ena eller andra ska vara tillåtet och fritt, utan din omgivning som ska visa varför det måste vara förbjudet och reglerat.