onsdagen den 31:e mars 2010

Laakso om riskkapital

Det är skönt med folk som förstår. Till exempel Erik Laakso. För partikamraterna i S som instinktivt ryggar inför begrepp som "riskkapital" och "vinst" försöker han förklara vad det handlar om. Först det där om vinster i välfärden:


Alltså, det är klart att det är oroväckande när 100 miljoner av skattemedel, på ett år går till vinster till ett affärsdrivande företag. Det är oroväckande på så sätt att när samma verksamhet var offentligt driven så försvann dessa 100 miljoner utan att verksamheten var nämnbart bättre.


Precis. Företagen kommer ju inte in på välfärdsmarknaden och tvingar av oss pengarna. De kommer in och erbjuder oss, medborgarna, en tjänst. Om de är tillräckligt bra ger vi dem pengar i utbyte. Om vinsterna därigenom blir fruktansvärt höga så är det bara ett bevis på att de tidigare offentliga utförarna (de som vande oss vid att priset var så högt) slarvade bort pengarna.

Det är alltså inte säkert att det blir bättre bara för att utföraren är privat. Men man kan vara säker på att den utförare som överlever faktiskt är bättre än alla andra alternativ. Oavsett vem som äger verksamheten.

Och sedan detta med riskkapital:


Sverige behöver mer, inte mindre, av riskkapital. Vi behöver fler utlandsägda företag som väljer att investera offantliga summor i verksamhet i Sverige. Vi behöver människor som är beredda att ta en personlig ekonomisk risk med sina egna pengar.


Alternativet till privat riskkapital är offentligt riskkapital. Dvs att vi alla tvingas stå för risken. Behovet av riskkapital kan man inte ändra på. Att bygga upp en ny sorts verksamhet kostar, även om det är i vård-skola-omsorgssektorn, och det är inte säkert att man lyckas. Alternativet, om vi varken vill ha privat eller offentligt riskkapital i välfärden, är ju att vi inte bygger upp någon välfärdsverksamhet alls.

Förmodligen beror den politiska motviljan emot riskkapitalister i välfärden på att vissa inte ser att t ex en sjukhusfinansiering är en faktisk ekonomisk risk. Om allt riskkapital i välfärden är offentligt, så osynliggörs det faktum att olika välfärdsfinansiärer och -utförare är sämre eller bättre.

Men en sjukhusfinansiering kan faktiskt fallera, om värdet av den vård vi får i slutändan blir lägre än det kapital vi investerade med. Även om det alltså döljs om man har ett monopol och både finansiering och utförande göms i den offentliga apparaten.

Och det är osynliggörandet av de misslyckade investeringarna som gör att de lyckade framstår som så orättvisa. Det kan verka som om man är garanterad en viss utkomst bara för att man äger kapital. Men det är en slutsats man bara kan dra om man inte ser de misslyckade investeringarna, eller ser de riskkapitalister som faktiskt försvunnit från marknaden eftersom de investerade i verksamheter som inte gjorde folk tillräckligt mycket gott.

I verkligheten är det ett ganska svårt och hårt arbete att vara kapitalist. Åter till Laakso:


Många av de riskerna kommer fallera, det är därför det kallas risk. Det blir sällan några rapporter i medierna när företag som investerat miljonbelopp inte får snurr på sin verksamhet men det är självklart att det också inträffar, annars skulle det inte vara någon risk med en investering.


Kort sagt, riskkapital behövs. Det behövs att människor "...tar upp sin egen plånbok och tar en chans med en idé de finner intressant. För att kunna göra det behöver de med jämna mellanrum gå med vinst och då har deras investering bidragit till den ekonomiska tillväxten. Det är för mig fullständigt ofattbart hur detta kan vara något dåligt."

tisdagen den 30:e mars 2010

Lästips: Om SD:s nypåkomna homovänlighet

Andreas Johansson Heinö skriver insiktsfullt om Åkessons uttalande idag, att SD är ett parti som vill värna sexuella minoriteter, och att representanter för SD som uttalat sig nedsättande om homosexualitet i själva verket inte återgivit partiets ståndpunkt.

Det är Pim Fortyun i repris. En insikt om att svenskhet av idag inte innebär konservativt kristna värderingar, utan snarare sekulärt livsstilsliberala. Säkert en slagkraftig strategi, och en strategi som jag väntat på. För jag har lite svårt att se logiken i att i samma andetag hävda överlägsenheten i en sexualkonservativ religion från Mellanöstern (kristendom) och förkastligheten hos en sexualkonservativ religion från Mellanöstern (islam).

Den klassiska motsättningen mellan kristendom och islam gäller ju snarare rättfärdiggörelseläran (frälsning av nåd versus frälsning genom laguppfyllelse) och andra sådana frågor som är mest intressanta för oss troende kristna och muslimer. Och vi är ju i minoritet i Sverige idag. Sverige är inte ett kristet land, utan ett sekulärt. Alltså är vår kultur nuförtiden inte överlägsen för att den är kristen, utan den är överlägsen för att den inte längre är kristen. Typ.

Själv menar jag, som alltid, att ett samhälle både kan och bör innehålla flera olika värdesystem. Av flera skäl. Inte minst att vi är tryggast i ett samhälle som inte föreskriver vad vi bör tycka. Så länge vi inte kränker våra medmänniskors frihet får vi tycka vad vi vill. Och då är förekomsten av inkompatibla värdesystem ett bevis för att så också är fallet.

Det finns ett intressant memento i denna SD-omsvängning. Från olika håll hör man från sk "demokrater" att det är viktigt att begränsa eller upphäva demokratin för de som är anti-demokrater. Till exempel vill vissa begränsa förenings- och yttrandefriheten för nazister, eller andra som önskar upphäva demokratin. Den skeva logiken får till följd att man för att vara tolerant måste bli intolerant. Det blir som att forcera fram pacifism med vapen i hand.

Eftersom så många av dessa helt riktigt identifierar SD som odemokratiska, hoppas jag att detta leder till eftertanke. Kanske måste demokratin gälla alla för att alls kunna sägas gälla. Kanske innebär tolerans verkligen tolerans också med de intoleranta. Och om SD till följd av detta får väldigt många anhängare: kanske är inte demokrati och majoritetsstyre alltid samma sak.

Djur är söta; både män, möss och bisonoxar

Hatten av för Djur är söta som gör processen kort med biologistiska och sociologiska tankefängelser, angående kön:


Jag förundras ständigt över jakt-referenser i prat om män. Om män och deras spatiala förmåga är så anpassad för savannen fattar jag inte vad de har att göra i maktens korridorer.


Dagens citat!

måndagen den 29:e mars 2010

Apelsineld 1 år

För ungefär ett år sedan samlade jag ihop några spridda inlägg jag gjort och ṕublicerade dem under rubriken "Apelsineld".

Nu är Apelsineld 1 år och ska enligt böckerna om utveckling kunna skrika rejält, sova ibland, och ha fått sina tänder. Snart kommer den även att finna sitt språk.

Det känns annars som om teman och så vidare inte har varierat över året.


"Jag skulle skriva om ekonomi": Så att börja skriva om ekonomi är att börja skriva om att vi själva har rätten till våra händer och vår hjärna och vårt språk och vår kärlek.



"Fascism och antifascism": Bara så att vi har en sak klar för oss: om man tycker att våld är en god politisk metod, så menar man att politiken ska bestämmas av de våldsammaste och starkaste.

Det är fascism. Ren fascism. Inget annat än fascism. Att man har röda fanor och kallar sig för antifascister ändrar inte faktum.



"Jag skriver om ekonomin": För att kunna producera och få betalt för sin produktion måste ekonomin vara sund och samhället vara fritt. Fattiga är alltså mer än rika beroende av en sund ekonomi. Det vi ser nu, i synnerhet i USA, bäddar inte för en sund ekonomi. Jag är riktigt orolig.



"Tolerera de intoleranta!": Ett samhälle kan faktiskt innehålla olika värderingssystem samtidigt. Det är till och med så att det är ett önskvärt tillstånd i ett fritt samhälle. För närvaron av både motsättningar och ytterligheter visar att vi har ett samhälle där debatten inte är strypt.

Därför är vi rätt många som är beredda att slåss med näbbar och klor för att även otäcka åsikter ska få uttryckas. Det är vad tolerans mot de intoleranta innebär.

Alkohol är farligt

Jo, så är det. Etylalkohol är livsfarligt i stora mängder, det är beroendeframkallande när man intar det ofta (särskilt om man har känsliga gener), och det kan fungera såpass nedsättande för omdömet att man utsätter sig själv eller andra för fara. Och man ska vänta tills man vuxit färdigt.

Men i lagom mängder då och då kan det i en vuxen kropp fungera avslappnande och vara trevligt, helt utan risker och bieffekter. Så länge man är försiktig och inte extra känslig (nyktra alkoholister behöver ju t ex inte ge sitt begär nytt bränsle), så är alkoholen en mild drog med oftast positiva effekter på humöret.

Om tillverkaren är skicklig nog, och om situationen är rätt, så blir kombinationen smakupplevelse + drogupplevelse alldeles lysande. Köttgryta och rött vin. God drink och trevligt sällskap. Eller varför inte kall lageröl och varm sommar.

Fast det där sistnämnda fick man visst inte säga. Inte i reklam i alla fall. Så jag säger det gratis här och nu: kall öl och varm sommar kan vara en alldeles utmärkt kombination. (Även om jag rekommenderar folk att undvika bröderna Spendrups tråkiga produkter).

Och jag tycker inte att vi ska ha regler som reglerar vad vi får lov att säga i reklamen. Vi människor är inga offer för reklammakarnas floskler.

söndagen den 28:e mars 2010

Gredelint är fint

Slog mig just att gredelint är ett väldigt bra färgval på kuvert som vill signalera övervakning, batongpolitik, skamstraff, moralbrott och statsfeminism: en röd-blå sörja helt enkelt.

Lästips: om medborgarens egenmakt

För det första: läs "Den hälsosamme ekonomisten" om rehabiliteringskedjan. Kommer ni ihåg? Istället för den socialdemokratiska modellen med ett års sjukskrivning som sedan övergick till förtidspension, så införde Alliansen en bortre gräns. Efter en tids sjukskrivning och rehab skulle du överföras till Arbetsförmedlingen, så att du blev hjälpt till egen försörjning igen. Hjälpt till egenmakt. Inte längre slav under Försäkringskassan.

-"Oerhört!" gnällde oppositionen. "Stupstock! Flytta dig du svage, systemskifte pågår! De onda borgarna vill kasta ut dig i rännstenen!"

Men varför ska en arbetsför människa (som man ju är om man har fått tid och hjälp att bli frisk och rehabiliterad) stanna kvar i sjukskrivning? Och mycket riktigt visar det sig att väldigt många klarar av att påbörja resan tillbaks till egen försörjning. Och de som fortfarande är sjuka, de förblir sjukskrivna.

Visst, det fungerar inte helt bra alla gånger. Men det fungerar mycket mycket bättre än det tidigare socialdemokratiska systemet.

För det andra: läs socialdemokraten Anders Nilsson. Han konstaterar att det förvisso finns en ängsligt statskramande "vänster" inom socialdemokratin, en falang som utmålar egenmaktslösningar som "nyliberala" och "borgerliga"; men att det också finns en livaktig närmast socialliberal våg som önskar att "egenmakt" blir ett ledord för modern socialdemokrati.

På vägen konstaterar han det som frihetligt sinnade bloggare försöker hamra in i de borgerliga partierna gång på gång: den höger som idag styr Sverige är i oroväckande hög grad en kontrollerande, statskramande, byråkratiserande höger. Väldigt långt från den frihetliga rörelsen, den höger som under 50-, 60-, 70- och 80-talen slog vakt om människans egenmakt.

Det som gör Anders Nilsson intressant är att han förhåller sig ganska illojal gentemot sossarna på ett friskt sätt, på samma sätt som borgerliga bloggare ofta är väldigt illojala gentemot Alliansen. Han hymlar inte med att centraliseringen och byråkratiseringen i huvudsak är ett sossepåfund:


Vi får inte inbilla oss att det är resultatet av en borgerlig regerings insats efter 4 år vid makten. Det har pågått mycket längre.


Men att den nuvarande borgerligheten visar oss hurpass långt tumskruvarna kan dras:


Idag får vi dagligen se vad borgerlig politik i verkligheten handlar om, nämligen ännu mera kontroll, ännu mer byråkratisering, ännu fler chefer och ännu mer misstro mot den enskilda människan. Borgarna vill visa hur duktiga och ansvarsfulla förvaltare av den starka staten de är.


Om han har rätt, så visar det hur trianguleringen kan slå tillbaks. Reinfeldt & Co rörde sig mot ett högersossemittfält. Där vann de väljare, genom att komma med socialliberala utfästelser: de önskade inte längre tokhöga skattesänkningar och total avreglering genast. Men eftersom de på vägen helt gav upp de liberala profilfrågorna om personlig integritet, rättsäkerhet, yttrandefrihet osv; så lämnade de det fältet fritt för andra aktörer att komma in på spelfältet just där.

Detta dessutom i en tid då just livsstilsliberala frågor och skepsis gentemot överheten går från partikulärfrågor till mainstream, inte minst genom internets genomslag och medborgarnas växande krav på att bli betraktade som myndiga.

Miljöpartiet har begripit detta och har befunnit sig där hela tiden. Och det är mycket riktigt Miljöpartiet som ökar. Hade det inte varit för MP så hade det rödgröna blocket befunnit sig i underläge. Om nu fler inom S begriper detta, så kan de ha en valvinnare.

Mycket välförtjänt i så fall. Det maktblock: rött, blått eller grönt, som önskar beröva medborgarna grundläggande fri- och rättigheter (som t ex bevarad brevhemlighet); förtjänar att själva berövas makten.

Och det stärker mig i min tro att röda, gröna, blå och orangea frihetsvänner borde gå samman över blockgränserna för att sända starka signaler om att vi inte, oavsett vinnande partifärg i höst, är beredda att kompromissa i integritets- och egenmaktsfrågor. Detta stycke från Anders Nilssons inlägg kan ju fler än han skriva under på, eller hur?


Centralt står frågan om maktlösheten. Den enskilda medborgarens förhållande till en alltmer maktfullkomlig stat. I sjukvården, i socialvården, på arbetsmarknaden osv förlorar medborgarna alltmer inflytandet över sin egen situation. Medborgaren tilltros inte längre den goda viljan, utan ses som ett illvilligt väsen som skall kontrolleras och anpassas till den stat och den myndighet som utsetts till dennes förvaltare. Den sjukskrivne tilltros inte förmågan att själv delta och utforma sin egen rehabilitering. Arbetsförmedlingens uppgift är inte längre att ge service och förmedla jobb. Den arbetssökande skall lära sig att skriva jobbansökningar. Medborgarna står maktlösa inför systemet. Det som en gång för 50 år sedan var en god utveckling där välståndet fördelades till välfärd för alla har utvecklats till en självgod och kontrollerande maktfullkomlighet inom en statlig sektor i okontrollerad tillväxt.

lördagen den 27:e mars 2010

Expressen inte helt förlorad: Isobel Hadley-Kamptz finns!

Efter Marteus tokförvirrade bottennapp igår trodde jag att Expressen helt tappat sin människorättsliga kompass.

Tur att Isobel Hadley-Kamptz finns: "Ask leder oss till medeltiden".


När staten inte längre bryr sig om att tillräckligt begränsa eller kontrollera sin egen våldsanvändning står medborgaren inför risken att utsättas för slumpmässiga aggressioner från både staten och från gatan. Det är då samhällen faller sönder.

Lästips: Heinö om Bjästa och hederskultur

Har inte grävt något djupare i tragiken i Bjästa. Men tillräckligt för att ge Andreas Johansson-Heinö rätt: Nej, det är inte fråga om hederskultur. Hederskulturbegreppet urvattnas om vi använder det om fel saker. Precis som talibanernas förtryck undervärderas om man påstår att "det är samma förtryck här som där".

Det är inte gemensamma nämnare hos offren (t ex att de är kvinnor) som avgör vad för slags förtryck det är fråga om. Jag skulle på det hela taget vara glad om vi slutade leta efter orsaker hos offret. Det är bevekelsegrunderna hos förövarna som avgör vad det är för slags förtryck, och därmed anger hur vi bäst bekämpar det.

fredagen den 26:e mars 2010

Tillväxt och utsläppsminskning

Jag har, av rent vetenskapliga skäl, svårt att uppröras av koldioxidutsläpp. Tungmetaller, aromater, partiklar, mm är vad jag av rent vetenskapliga skäl oroar mig för.

Men visst, minskade utsläpp av det förstnämnda leder gärna till minskade utsläpp av de riktiga miljöfarorna, så på så sätt är många gånger det som lanseras som "klimatsmart" på samma gång faktiskt miljövänligt på riktigt.

Det finns tomtar som tror att ökad tillväxt alltid leder till mer och mer utsläpp. Men så finns det en verklighet där det förhåller sig precis tvärtom. Ökad tillväxt leder till minskade utsläpp.

Och det är inte så konstigt när man tänker på det. Tillväxt är inte att glufsa i sig mer. Tillväxt handlar om att utnyttja befintliga resurser på bästa sätt.

Mina tre bilar har varit en Opel från 1987, en Volvo från 1994 samt en Skoda från 2009. Skodan drar ungefär hälften av vad de övriga drar. Jag kommer alltså dubbelt så långt på ett fat råolja nu än för 10 år sedan. Och jag släpper på vägen ut mycket mycket mindre skit än vad jag gjorde med Opeln.

Samma utveckling har alla andra bilägare och resten av samhället genomgått. Inte bara när det gäller bilar utan när det gäller nästan allt: uppvärmingsteknik, elproduktion (även om där har utvecklingen inte gått lika snabbt, så hårt reglerat som det är).

Svaret på frågan vem som har den ekologiskt mest hållbara livsstilen per capita: västerlänningen eller valfri annan person, är och förblir västerlänningen. Utveckling, frihet, uppfinningsrikedom, marknadsekonomi och kapitalism tar oss steg för steg mot en bättre värld.

Det handlar om oskuldspresumtionen

Nu vaknar Expressen och tycker att bloggarna är allt bra dumma som hänger upp sig på en skitsak, när det gäller Beatrice Asks tanke att brännmärka folk innan de blivit dömda.

Man kan enkelt konstatera att Ann-Charlotte Marteus i sin kritik av bloggvärlden inte kan ha läst vare sig mycket eller djupt. Eller ens begripit vad kritiken handlar om. För det första gör hon en mycket märklig poäng baserad på brottets art. Som om det skulle spela någon roll, att bli oskyldigt straffad utan rättegång är väl lika illa oavsett?

Sedan försöker hon beskriva bloggvärldens reaktion som hat riktat emot en person. Om det vill jag bara säga följande:

1) Reaktionen är ett utslag av kärlek. Kärlek till människovärdet, friheten, demokratin och rättssäkerheten. Kärleken till ett politiskt system där vi straffar efter prövning av en opartisk domstol.

2) Reaktionen riktar sig emot ett ämbete. Ett av de mäktigaste ämbetena i hela Sverige. Det ämbete som hanterar själva grunden för vårt samhällsbygge: Land ska med lag byggas. Att i det sammanhanget tala om "hat emot en person" är ett sätt för Marteus att försöka förminska Ask i syfte att väcka sympati för hennes person och utsatthet. Få oss att glömma att när Ask talar så talar makten.

Jag känner igen strategin och jag tycker den är lika förfärlig här som överallt där jag träffat på den. Tyvärr ofta i viktiga resonemang som har med könsmakt att göra: när den egna positionen angrips, så blir försvaret att placera sig själv och meningsfränderna i ett påstått underläge och därigenom misstänkliggöra avsikten med motståndarens angrepp. Genom att kalla det för "hat" emot en person eller ett kön.

Men justitieministerns taburett (eller för den delen ledarsidan på en av landets största tidningar) är ingen underdog-position. Kritik av makten handlar liksom inte om att sparka på någon som ligger.

En annan ful taktik som Marteus kör med är "clownargumentet". Bloggar i allmänhet, och liberala politiska bloggare i synnerhet, är inte väl sedda av Marteus. Artikeln utmynnar i ett misstänkliggörande av dessa, utifrån argumentet att på vissa liberala politiska bloggar driver man kritik av den svenska sexköpslagen.

Därför, för att kunna misstänkliggöra bloggarna som grupp, passar Marteus på att lyfta fram precis de mest obalanserade exemplen som går att leta upp: dessa som inte drar sig för att använda epitet som "Gammal moderathagga" och "kisstant". Genom att lyfta fram dessa nätets clowner, tror Marteus att hon slipper bemöta den mer sansade kritiken.

Genialt kan man tycka. Eftersom nätet är en publiceringsplattform utan trösklar så finns det ju alltid massvis med clowner man kan använda i debatten för att slippa ta tag i sakfrågorna. Synd bara att strategin är så lätt att genomskåda.

Wagenius är som vanligt klockren:


Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.


Och bloggen Dexion gör en bra och rejäl genomgång av varför det är viktigt att landets justitieminister har koll på det där med rättssäkerhet, och att ett rimligt krav på politiker är att de inte beter sig värre än vad man kan förvänta sig av en genomsnittslig vuxen:


Om Volvos VD till media uttryckte att han tycker att det vore rimligt att Volvo inte anställde invandrare, eller polischefen uttryckte att kvinnor borde få lägre lön, tror ni att någon av dem skulle klara sig med att framhärda i en vecka och sedan be om ursäkt och säga att det var beklagligt att de uttryckte sig på ett sätt som gick att missuppfatta?


Troberg bemöter Marteus påhopp direkt("Jag hatar faktiskt inte Beatrice Ask"). Jensen på MinaModerataKarameller är precis så försiktigt balanserad och utan överord som Marteus påstår inte går att finna i hemska bloggosfären.

Och varför i hela friden har jag enbart citerat kvinnliga bloggare? För att visa hur fel Marteus har när hon försöker göra elementär rättssäkerhet till en könsfråga. För att jag inte orkar med offerkofteargumentet att kritik mot Marteus precis som kritiken mot Ask är utslag för männens kvinnohat, det som ofrånkomligen kommer så fort man är eller citerar en snoppbärare i diskussioner som tangerar könsmaktsfrågor.

Precis som de bloggar som enligt Marteus i artikeln lider av det "nattståndna mansperspektivet" att sexköpslagen inte nödvändigtvis är en bra idé: Hanna, Louise, Isabella, Petra och så vidare.

onsdagen den 24:e mars 2010

När opinionsfriheterna prövas

När man som organisationen "Sveriges Unga Muslimer" (OBS, inte samma sak som Sveriges unga muslimer) bjuder in talare med kärva åsikter om andra människors sexualitet, då påminns vi om styrkan och ovillkorligheten i vår opinionsfrihet.

Det finns i princip tre olika sätt att bemöta åsikter man inte gillar.

Det första är helt enkelt att bemöta dem. Säga varför man tycker att det är fel.

Det tredje är att tysta med våld och hot om våld. Antingen med våldsmonopolets våldsmakt (om man får majoriteten med sig i någon sorts hetslagstiftning), eller med den starkes rätt man själv tar sig (a la AFA och andra fascister). Demokratiskt är det i alla hänseenden inte.

Sättet mitt emellan är i mitt tycke det konstigaste: när man visserligen inte ropar på åsiktsförbud, men ändå önskar att meningsmotståndaren inte skulle säga vad de säger. Som i RFSL:s fall: misstycker att talaren bjuds in.

Jag förstår det inte: om man på allvar vill kämpa för vuxna samtyckande människors rätt att ligga med varandra utan inblandning av omgivningen, så borde problemet vara att folk faktiskt tycker illa om det. Inte att de säger att de tycker illa om det.

Det luktar som om man antingen vill sopa problematiken under mattan (tips: det hjälper inte); eller så tror man att man en åsiktsyttring orsakar att åsikter antingen sprids eller orsakar våldsanvändning hos andra (det gör det inte, varje åhörare är själv ansvarig för hur den ställer sig till vad som sägs och förkunnas).

Tvärtom bör man välkomna att åsikter som går radikalt emot allt vad man själv tror på får höras. Hur ska du annars kunna bemöta dem? Åsikterna finns ändå, och försvinner inte bara för att de inte hörs. Åsikter bor inuti folks huvuden, och det enda sättet att påverka är genom motargumentation. Och hur motargumenterar man utan något uttalat att argumentera emot?

Dessutom finns det en större bild. Rätten att ligga med vilken frivillig du vill skiljer sig inte från rätten att säga vad du vill. Det handlar i bägge fallen om rätten att göra vad man vill så länge man inte skadar någon annan. Och man kan inte hävda den rätten med någon som helst trovärdighet om man vill utöva den själv, men förvägra andra den.

Är man på allvar emot ideologiskt förtryck kan man inte utöva det själv, eller önska att det utövades för ens egen räkning. Man tar ställning för mänskliga rättigheter, eller emot. Inte för vissa rättigheter framför andra, eller vissa grupper framför andra.

tisdagen den 23:e mars 2010

Lästips: Fårskallarnas sammansvärjning

Cornucopia levererar lite fakta i fåravelsdebatten. Bland annat får den i media så orättvist kritiserade fåruppfödaren uttala sig.

Läs, och ät för all del lamm.

måndagen den 22:e mars 2010

Maud for president!

He he. Enligt Washington Posts kolumnist Kathleen Parker så är väljarkåren i USA, om man ser till ställningstagandena i sakfrågorna, varken neocon-värdekonservativ eller Obama-socialdemokratisk, utan i övervägande grad (42-44%) marknads- och livsstilsliberal.

Men hur vanlig denna åsiktskombination än må vara ute i delstaterna (och de andra storstäderna), i Washington är den faktiskt väldigt ovanlig. Majoriteten av alla amerikaner står alltså mer eller mindre utan politisk hemvist. Ingen representerar dem.

Demokraterna står visserligen för livsstilsliberalism, men vill höja skatterna och kraftigt begränsa de fria marknaderna. Republikanerna är mer marknadstillvända (även om lågräntepolitiken och krigsmakten inte är något annat än Keynesiansk "stimulans"), men smått talibanska emellanåt när det gäller viljan att blanda sig i folks privatliv. Inte minst privatlivet hemma hos familjerna i Långtbortistan som man gärna invaderar.

Det borde alltså finnas en reell möjlighet för oss i det svenska Centerpartiet att öppna en livskraftig filial i Förenta Staterna! Låt oss börja bland svenskättlingarna i Minnesota, där vi kan spela på bygdegårdsromantiken och trycka upp t-shirts med bondeforbundet.com. När vi tagit makten där kan vi fortsätta landet runt, tills vi intar Vita Huset.

Världsherraväldet ligger nära, jag känner det på mig! Reason jublar!

lördagen den 20:e mars 2010

Att bita den hand som föder en

Det får räcka nu. FRA, IPRED, Teledatalagringen, ACTA, förslag på tvångskvoterad föräldrapeng och styrelsesammansättning, samt gredelina kuvert. Plus Per Schlingmann.

Det är rent ut sagt ett hån, det som PS, Lars Ohly, och andra politiker efterlyser: att företag ska "börja" ta samhällsansvar.

Företagen tar ett gigantiskt samhällsansvar. Skapar innovationer som gör folks vardag enklare och bättre. Anställer människor och ger dem betalt. Rejält betalt, där över hälften av pengarna går till offentlig sektor. Erbjuder bra varor och tjänster till överkomliga priser.

Minskar belastningen på miljön. Sätter mat på bordet, och bord i köket, och kök i husen, och hus på marken. Tvingar inte till sig något som tillhör någon annan. Kräver ingen särbehandling. Kräver bara rätten att få sköta sig själva så länge de inte skadar någon annan. Ett krav som, när det framförs av Svenskt Näringsliv, kallas för ett "särintresse" av Expressen. Som om det är privilegier man efterlyser.

(Några som däremot verkligen har privilegier är fackföreningarna, som genom protektionism, Åmanlagar och påtvingade kollektivavtal med höga ingångslöner ökar risken för att den som vill anställa och därigenom effektivt stänger ute rätt stora grupper från arbetsmarknaden.)

Det är inte företagen som ska vara tacksamma för att de tillåts verka här. Det är vi som ska vara tacksamma för att människor vågar driva företag och göra våra liv både rikare och bättre. Läs även Munkhammar.

fredagen den 19:e mars 2010

Äntligen skamstraff!

Äntligen en justitieminister som vill ta i med hårdhandskarna emot samhällets absolut största problem. Och på vägen inte låter sig hämmas av borgerliga och antifeministiska ideer om rättssäkerhet. Varför ska sexköpare och andra våldtäktsmän ha rättssäkerhet?

Den briljanta idén går ut på att låta sexköpare redan när de misstänks få hem ett väl synligt kuvert i brevlådan, kanske i en gräll färg. På så sätt meddelar vi effektivt brevbärare och familjemedlemmar vad far i huset (mor köper ju aldrig sex) har gjort.

Poängen är att detta görs långt innan den där jobbiga processen där vi i samhället måste hålla på att bevisa någonting. Problemet är ju att vårt samhälles fixering vid oskuldsprevention (eller oskuldspresumtion eller vad nu viktigpettrarna vill att det ska heta, hursomhelst: att folk ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats), och fixering vid att skulden måste vara ställd utom allt rimligt tvivel innan vi får döma någon; bägge dessa gör att sexköpare och andra våldtäktsmän går fria. För få blir dömda.

För de stackars sexslavarnas skull måste vi alltså hitta sätt att skjuta brett och utöva någon form av avskräckande bestraffning, utan att behöva gå hela den straffrättsligt krångliga vägen. Att offentliggöra polisens misstankar är ett sådant sätt. Alla vet ju att en misstanke förmodligen inte är helt ogrundad.

Fördelen med förslaget är också att den handlar om sexköpslagen. När det gäller förslag relaterade till sexköpslagen behöver man ju aldrig argumentera. Är det män som protesterar, så handlar det ju om att de i grund och botten vill fortsätta behandla kvinnor som skit. Är det kvinnor som protesterar så handlar det om förnekelse för deras del. Att de blivit vana vid sin egen underordning.

Det är den perfekta politiska frågan.

Lästips: Om Norge

En numera fryst blogg om Norge. Skriven av en Svorre (svensk i Norge), inte sällan utifrån ett frihetligt perspektiv.

torsdagen den 18:e mars 2010

Lästips: Orättfärdig arvsskatt

Det finns vissa som vill återinföra arvsskatten. Vad de ofta inte tänker på är att det är en beskatting på redan beskattade pengar, och att effekterna ofta kan bli ohyggliga för de efterlevande. Det är en skatt som de efterlevande tvingas betala som straff för att deras anhörig har dött.

Läs Cornucopia!

Uppdatering: Observera sakfelet i artikeln: det var inte Alliansen som avskaffade arvsskatten, utan Göran Perssons socialdemokratiska regering. Dock är det från delar av socialdemokratin som förslag reses på att återinföra den.

onsdagen den 17:e mars 2010

Lästips: HAX om vidrig svensk asylpolitik

http://henrikalexandersson.blogspot.com/2010/03/skammes-tmf.html

Lästips: Den kinesiska ekonomiska bubblan

Här en artikel som visar det man som enkel Kina-resenär ganska enkelt kunde se, eller åtnminstone ana: Kina har en bubbelekonomi.

Just för att ekonomins signalfunktioner är satta ur system. I vanliga fall kommer pengaflödena på en fri marknad, och den fria debatten och nyhetsrapporteringen, att förhindra att bubblor uppkommer. Genom att dessa två direkt rapporterar när något håller på att bli övervärderat.

När marknaden inte är fri, som t ex den västerländska bostadsmarknaden och lånemarknaden ju inte är (förtydligande), så kan bubblan bli hyfsat stor innan den spricker.

När marknaden är helt i händerna på politikerna, och när debatten och nyhetsrapporteringen är låst och strypt och filtrerad och i händerna på politikerna; då blir bubblan skitstor. Och spricker med en rejäl smäll.

Lästips: Om borgerliga statsfinanser

Cornucopia sätter ner foten emot Leif Pagrotskys m fl insinuation att den borgerliga regeringen skulle ha orsakat finanskrisen. Med mätbara siffror och fakta.

Och så det där med "pensionärsskatten"

Läs här, så får du reda på hur det ligger till!

måndagen den 15:e mars 2010

Lästips: Anna Svensson om våldtäkt och vilja

En bra fundering kring vad det är som kränks vid en våldtäkt.

Uppdatering: Ny plats på nätet, samma artikel.

Lästips: FP och globaliseringen

Läst hos "Sänd mina rötter regn":


Det är förstås inget nytt med det här, Andreas Bergh kommenterade från Almedalen för några år sedan ett folkpartistiskt seminarium med att Fp ofta framställer globaliseringen som en tävling. Och i grunden är den lika vanliga som misslyckade tanken att länder konkurrerar på samma sätt som företag gör det.


Globalisering är ingen tävling! Om kineserna blir duktiga på något, så är inte det något som drabbar svenskar. Människor som är duktiga har alla nytta av!

Globalisering är, precis som allt myller och köpande och säljande, ett samarbete. Om du gör det du är bra på, och jag gör det jag är bra på, så blir vi båda rika och får tillgång till bra saker, om vi bara byter med varandra.

Det är så enkelt. Handel är ett samarbetsprojekt. Hör ni det, Folkpartiet? Ingen tävling!

Vad alliansen har gjort

Hur knasigt man än tycker att den seni... Alliansen har handlat i integritetsfrågorna, så finns det ett par väldigt bra saker man genomfört.

För det första valfrihetsreformerna. Vi betalar, solidariskt, för en hel massa välfärd. Men vi har fram till nu varit väldigt förhindrade att välja vilka som ska utföra den. Trots att vi alltså betalar för den.

För det andra att näringsdepartementet varit noga med att inte kasta skattepengar för att hålla en döende industri under armarna. Antingen håller man industrin under armarna med hjälp av folks skattepengar. Tills de tar slut. Eller så låter man kass industri dö ut, och låter en ny och livskraftig industri komma istället. Som folk kan få jobb i.

För det tredje att man sänkt skatterna. För pensionärer och för arbetare. För en arbetare motsvarar det ett större lönepåslag än vad facken krävt i avtalsrörelsen. För pensionärer har skatten sänkts mer under Alliansen än under Socialdemokraterna.

För det fjärde att Alliansen har förbättrat sjukförsäkringssystemet.

Förut, under Socialdemokraterna, fanns det en bortre gräns, där man innan ett års sjukskrivning tog slut måste prövas för förtidspension (med 64% ersättning). Nu prövas man inte automatiskt för förtidspension. Om man är fortsatt sjuk kan man istället få förlängd sjukskrivning med 75% ersättning.

Förut kunde rehabåtgärder dröja tills efter att man gått sjuk länge. Nu finns det fasta tidsgränser där din arbetsförmåga testas, och där rehabåtgärder sätts in på ett tidigt stadium. Målet är inte längre att du ska gå sjukskriven. Målet är att du ska bli bra och självförsörjande igen.

Läs om alla förbättringar inom sjukförsäkringssystemet som ägt rum.

Senil anal

Jag kan inte hjälpa det. Jag kastar om bokstäver mest hela tiden och letar efter anagram i allt möjligt. Särskilt när jag ser ett nytt ord, eller ett gammalt ord i nya kläder. Jag kan inte hjälpa det.

Hoppas att det åtminstone gläder någon på vänsterkanten. Hade jag varit vänster och lite punkrolig sådär hade jag definitivt målat det på skinnjackan.

Uppdatering: Fler har tydligen tänkt i samma bana.

Lästips: Greece is the world

Fniss.

Lästips: Cornucopia om skuldkrisen

Cornucopia håller på med en intressant sak: kartlägger olika länders utsatthet vad gäller budgetunderskott (=oförmåga att hålla koll på ekonomin) samt statsskuld i förhållande till vad man producerar (=benägenhet att ta SMS-lån).

Följ processen här.

söndagen den 14:e mars 2010

RUT-lattjande med statistik

Genom "Djur är söta" tipsas jag om Wikipeters granskning av siffrorna om vem som gör RUT-avdrag.

Det visar sig t ex att för att kunna få fram siffran att en väldigt liten andel låginkomsttagare använder tjänsterna, så måste man inkludera personer från 16 år och uppåt. Och att det är medelinkomsttagarna som gör de största uttagen.

Att det höginkomsttagarna kommer att visa det största intresset för att köpa tjänster, det är ganska självklart. Om du tjänar 50 000 i månaden är det arbete du utför mer än dubbelt så mycket värt som om du tjänat 22 000. Det betyder att varje timme för en höginkomsttagare är extra dyrbar och viktig. Att leja ut en del av det arbete man själv inte är specialiserad på blir då extra lönsamt.

Märk väl: inte bara lönsamt för höginkomsttagaren själv, utan för säljaren av tjänsten, och för oss alla. Alla i samhället tjänar på att folk tjänar bra med pengar, eftersom det är ett bevis på att de också bidrar med mycket.

Dessutom är perspektivet (köparens perspektiv) helt ointressant. Det är framförallt säljaren som är förmånstagaren när det av staten beordrade prispåslaget på säljarens arbete sänks litegrann. Plötsligt blir det ju lättare att sälja sina tjänster. Och att sälja sina tjänster är det primära, utan det kommer man ju aldrig att kunna köpa några.

Vem det är som köper tjänsterna spelar mindre roll. Om det finns t ex gamla och sjuka som borde bli hjälpta av hushållsnära tjänster, så skulle vi kunna medelst solidarisk finansiering ge dem den möjligheten. Kanske via hemtjänstcheckar, eller ett direkt pengastöd. Och då, om vi alla ska betala hushållsnära tjänster åt andra människor, kommer även vi att tjäna på lägre skatter för tjänster.

lördagen den 13:e mars 2010

Lästips: Cornucopia om GRISFIS-länderna

Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien. Samt Frankrike och Storbritannien. Se där länder med problem.

fredagen den 12:e mars 2010

Politiseringen av åsikter, vetenskap, och yttrande

Bloggen Motpol gör en bra reflektion runt riksdagens "beslut" om den allvarliga kränkning som representanter för det gamla Ottomanska riket begick mot en ett stort antal individer för 95 år sedan.

I Tyskland är det förbjudet att förneka förintelsen. Det är naturligtvis knäppt. Både att förneka och att förbjuda förnekarna.

I Turkiet är det förbjudet att hävda att mordet på armenierna för 95 år sedan är att beteckna som "folkmord". Ett precis lika knäppt förbud som det tyska, och av precis samma skäl.

Riksdagens beslut är också knäppt, också av samma skäl. Politiker, antingen de är svenska, tyska eller turkiska, ska helt enkelt inte besluta över andra människors historiesyn och uppfattningar. I förlängningen leder det till att sanningen blir en fråga, inte för folks förnuft i den fria debatten, utan en fråga för den politiska klassen att besluta om.

Vidare reflektion, från Anders W Jonsson, att det här är en försmak av rödgrön utrikespolitik, av Lars Ohly som utrikesminister.

Ytterligare reflektion från mig: Om du har problem med folk i ditt eget land som talar ett språk du inte begriper, eller problem med att folk skildrar historien på ett sätt du inte håller med om, eller problem med att folk ritar eller säger saker om det du håller för heligt: sök hjälp!

Fattiga mammor allt rikare

Kan vi inte helt enkelt sluta mäta "fattigdom" med relativa mått? Alltså börja säga att man är fattig om man har för lite, istället för som nu säga att man är fattig om man har mindre än andra?

Med relativa fattigdomsmått, kan man nämligen säga att ensamma mammor har blivit fattigare, när de i själva verket blivit rikare, och till och med under åren 2006-2007 varit de som fått den största inkomstökningen!

Hur hänger det ihop? Jo, alla har blivit rikare. Så gränsen för vad som räknas som "fattigdom" har helt enkelt ökat.

Resultatet av en politik som gjort människor rikare och friare, leder alltså till att fattigdomsgränsen flyttas upp, så att det ser ut som om folk blir fattigare, när de i själva verket blir rikare.

Medan politiken under förra mandatperioden inte ledde till att medianinkomsten (och därigenom fattigdomsgränsen) ökade. Och eftersom gränsen inte flyttades, så blev inte fler människor "fattigare". En politik som inte gjorde oss rika ser bättre ut än en politik som gör oss rika.

Det är inte klokt.

Läs här.

Riksdagen och folkmordet

Det var ju väldigt begåvat gjort av den rödgröna halvan av vårt kära parlament: bestämma hur man bör betrakta historiska händelser. Tur att det är regeringen som i praktiken sköter utrikespolitiken och bestämmer Sveriges hållning gentemot omvärlden.

Synd att Turkiet inte riktigt hade klart för sig den distinktionen. Omröstningen speglar alltså vad ett antal riksdagsledamöter tycker. Inte vad Sverige som nation tycker.

Och, som sades (uppdatering: av alliansmedlemmar märk väl) i debatten i kammaren: även fast man tycker att det rörde sig om ett folkmord, så kan man ändå rösta nej till motionen. Helt enkelt för att man inte tycker att det är kammarens kompetens att ens avgöra sådana frågor.

Detta har uppenbarligen inte gått in hos och annan på planeten S-info, utan Ola Möller utgår djärvt att man ska tolka den mer sansade borgerliga halvans tystnad i frågan som ett explicit hävdande av åsikten att det inte rörde sig om ett folkmord. "Osmakligt av alliansen att förneka folkmord", skriver han.

Det är så dumt så att det inte är klokt.

Om du frågar mig så tycker jag att man gott kan erkänna det för vad det är: ett slaktande av civilbefolkning på grundval av deras etnicitet. Om man folkrättsligt vill definiera det som folkmord eller ej bekommer mig inte.

Folkmordsetiketten har egentligen bara ett syfte, och det är att ställa omvärlden till svars. Pågår det ett folkmord någonstans menar man att omvärlden är skyldig att genast ingripa. För en händelse snart hundra år tillbaks i tiden är detta inte så noga. Sveket emot Rwandas folk i modern tid (när vi som lever nu inte ingrep) är värre.

Och om du frågar mig tycker jag att Turkiet har en obehaglig tradition av nationalism, nationell stolthet, och etnocentrism. Egenskaper som de odlat för att bevara sitt land, men som hela tiden leder dem fel, tag t ex frågan om kurderna. Kurdernas existens inom den Turkiska nationens gränser har lett Turkiet till den slutsatsen att det är en smart idé att förbjuda folk att prata, skriva och undervisa på det kurdiska språket.

Det är samma märkliga nationalistiska ryggmärgsreflex som gör frågan om de dödade armenerna så känslig idag, 95 år senare. Varför? Ingen av de som fattade besluten då är i livet idag. Det finns inget skäl för någon enda människa idag, turk eller ej, att känna sig kränkt av påståendet att det skulle röra sig om ett folkmord.

Lika lite som jag, som svensk, behöver känna mig kränkt av Per-Albin Hanssons och samlingsregeringens eftergiftspolitik gentemot nazisterna under Andra världskriget. Eller som en tysk av idag behöver känna ansvar för vare sig de nazistiska eller de östtyska ledarnas övergrepp.

Något saknas i både Turkiets resonemang runt nationell stolthet, och i de rödgrönas uppfattning att majoritetsbeslut på något sätt kan påverka något som redan ägt rum. Kan vi få en renässans för förnuftet, tack?

torsdagen den 11:e mars 2010

Låtsasutredning av IPCC

FNs klimatpanel IPCC ska utredas, med avseende på sina arbetsmetoder. Men, skriver DN, själva sakinnehållet i de kritiserade rapporterna ska minsann inte granskas:


Gruppen, som ska vara klar med sin granskning i augusti, kommer inte att utreda om fakta som presenterades i den kritiserade rapporten var korrekt eller missledande. Istället ska man komma med rekommendationer för att säkerställa att kvalitetskontrollen är bättre till nästa rapport, som ska presenteras 2014.


Allvarligt: vad är de rädda för? Att om man granskar rapporterna som sådana, så kommer man att hitta såpass grava fel att själva policyrekommendationerna (koldioxidminskning och liknande) inte längre har något stöd?

Ja, precis det har oberoende granskare redan funnit. Men istället för att dessa granskares sakargument bemöts, försöker man istället förlöjliga dem.

Det liknar väldigt mycket debaklet runt rapporten Slagen Dam. När väl rapporten lagts till grund för den förda politiken ville ingen längre sätta sig ner och analysera resultaten: stämmer slutsaterna med det insamlade materialet. Inte förrän

Sean Penn och Chavez

Sean Penn har ju märkliga kompisar.

Penn: "Den som kallar Hugo Chavez för diktator bör sättas i fängelse!"

Chavez: "Tack för ditt stöd!"

Det är så vanvettigt komiskt och tragiskt. Ingen av dem inser ironin.

Tillgång till fritt internet stryps, även i demokratier!

Organisationen Reportrar utan gränser har släppt sin årliga sammanställning av människors tillgång till ett fritt Internet. I takt med att även länder som styrs av tyranner och liknande ansluts, så minskar den relativa friheten på internet.

Men detta beror som sagt på att internet växer och inkluderar även ickefria länder. I år slås därför ett historiskt rekord: i världen sitter nu åtminstone 120 bloggare och andra nätmedborgare i finkan, enbart för att de på nätet har sagt vad de tycker.

Men det som oroar med årets rapport är att även demokratier numera återfinns på organisationens lista över repressiva stater under uppsegling. Till exempel Australien, som håller på att bygga upp ett gigantiskt innehållsfilter för hela kontinenten, och Sydkorea (som ju faktiskt redan har drakoniska lagar på andra områden) med sina försök att få bort möjligheten att vara anonym.

Rapporten varnar även för möjligheten för ACTA-avtalet (som egentligen ska handla om att bekämpa kopierade produkter och varumärken) att användas som en förevändning i Europa och USA för att rycka makten ur medborgarnas händer och strypa tillgången till ett fritt internet.

En sammanfattande artikel finns här, och här är själva rapporten som PDF. Större delen av rapporten består av en artikel för varje land, i bokstavsordning, där villkoren för internetanvändarna beskrivs,

onsdagen den 10:e mars 2010

Pekgul, gruppidentiter och känsloargument

Nalin Pekgul tar inte så lite miste: "Pekgul: Vilks sparkar nedåt".

Hennes tes går ut på att genom att reta upp extrema islamister har positionen för demokratiskt sinnade muslimer försvagats:


I Efter tio berättade Nalin Pekgul hur sårande det var för henne att Muhammed avbildades som en hund.


Hur Nalin eller någon annan känner kan ju inte ha betydelse för andra människors rätt att säga och rita vilka dumheter som helst. Precis som hur folks känslor inför heltäckande slöja inte har någon som helst betydelse för andra människors rätt att bära dem.


Pekgul menar att det är fel att dra den muslimska världen över en kam och kalla alla som blir upprörda över Vilks verk för extremister. Men hon tror att verken gett extremisterna ett vapen, och nya argument att locka över unga europeiska muslimer till fundamentalismen.


Hrm! Unga europeiska muslimer är fullständigt kompetenta att för egen del fatta självständiga beslut och ta ansvar för dem. Allt frivilligt samröre med dårar får man ta ansvar för själv. Att antyda att Vilks har ett ansvar för andra människors beslut är att mena att dessa (unga europeer) är som barn. Inför barn behöver man bete sig extra ansvarsfullt för att inte locka eller hetsa dem till dumheter. Något är inte helt rätt i Pekguls syn på unga europeer.


Pekgul är kritisk till att Vilks gett sig på just muslimer, som hon menar är en svag grupp i europeiska samhällen. Hon tycker att det är viktigt att muslimer i Europa bemöter liknande utspel med debatt.


Pang! Där kom den. Vilks har naturligtvis inte karikerat en historisk figur. Vilks har inte förlöjligat en religion. Vilks har gett sig på människor!

Suck!

Nej, att förlöjliga en religion är inte ett angrepp emot dess utövare. Lika lite som ogillande av homosexualitet är ett angrepp mot homosexuella, eller kritik av manlighet är ett angrepp på alla män.

Vilks har, utifrån sin barnsliga provokativa känsla, i en teckning associerat ett ansikte med ett djur. Ett antal människor har, utifrån sina känslor om helighet och orenhet fått en arg känsla. Detta är inte något problematiskt.

Det problematiska är när vissa av de argsinta får för sig att deras arga känsla berättigar till våldsanvändning. Det är problemet! De är problemet. Sedan om de argsinta är "kränkta" muslimer, eller rasister, eller bögknackare, eller Valerie Solanas, spelar ingen roll!

Folk får rita vad de vill, eftersom ritandet inte kränker andra människors frihet ("såra" är inte samma sak som att "kränka"). Vilks är alltså inte en del av problematiken. Den politik vi ska bedriva ska inte basera sig på känsloargument. Känsloargument är alltid förtryck.

TV-tips: Enterprise Africa

Kolla in! En paneldiskussion om företagande och fattigdomsbekämpning i olika afrikanska länder!

tisdagen den 9:e mars 2010

Var man på sin plats: Stefan Lundkvist till SD

I samband med Staffan Danielssons förslag om förbud mot muslimsk klädsel så diskuterade jag litegrann med centerpartisten Stefan Lundkvist, en ung man som tyckte att Danielssons förslag var osedvanligt rakryggat.

Det blev en rätt förvirrad diskussion eftersom Stefan i mitt tycke mest levererade känsloargument om främmande kontra egna kulturer; så jag som gärna håller med om att islam ofta på många sätt har förtryckande element i sig blev av hans argument inte klok på om Stefan i sin islamkritik vände sig emot förtrycket som sådant, eller om han enbart retade sig på att slöjbärandet var specifikt muslimskt.

Kulmen kom när han valde att avsluta diskussionen med ett väl valt bibelcitat, och hävdandet av svensk kristen kulturs primat på svensk jord. Apropå att hålla religion och politik åtskilda. Och apropå främmande ideer från Mellanöstern som sniker sig in på nordiskt territorium. Eller nåt.

Nåväl, jag misstänker att både han och jag redan då kände att Centerpartiet kanske inte var rätt forum för hans värderingar, och i enlighet med den underbara friheten att fritt välja parti efter övertygelse kallar han numera Sverigedemokraterna för sin nya familj.

Jag önskar Stefan Lundkvist lycka till i hans nya sammanhang, men jag hoppas att han aldrig aldrig aldrig kommer att sitta i en lagstiftande församling så länge som han hyser sådana polära åsikter om främmande och egna kulturer.

Frihet och nationalism går aldrig ihop.

Frihet och murar går aldrig ihop.

En mänsklighet, ett jordklot.

Gräsliga prioriteringar

Alltså, jag tycker inte det är världens bästa idé att röka gräs. Fast å andra sidan är det ingen som tvingar mig till det heller.

Jag är inte helt säker på att det allmänna rättsmedvetandet tycker det är rätt att lägga ner så här gigantiskt stora resurser på att jaga folk som sitter under sina korkekar och luktar på blommor, (dygnet-runt-spaning i en månad???) samtidigt som man i så hög utsträckning låter bli att ta fast de idioter som stångas och bufflar och våldtar och stjäl (som dom andra tjurarna). Lägger ner utredningar och lämnar utan åtgärd och patrullerar inte på stan när man behöver dem (förutom när lite ungdomar ska trakasseras i tunnelbanan).

Knappast att cannabismarknaden har fått sig en allvarlig knäck för att någon tar bort 10 kg (det rekordstora tillslaget) från marknaden. Det finns massvis, eftersom det som bekant växer som gräs. Och eftersom efterfrågan finns!

Om cannabisrökning nu är ett gigantiskt problem, så borde väl resurserna istället läggas på att övertyga cannabisrökarna att låta bli? Vem tror att en polisinsats av det här slaget gör något åt situationen på allvar? Kolonistugor, sommarstugor, garderober; det växer och det säljs eftersom att det finns en marknad. Ska du bli av med utbudet måste du bekämpa efterfrågan. Du kan inte med våld hindra en såpass stor grupp i samhället som cannabisanvändarna ändå är, om du inte använder mycket resurser och mycket våld.

Polisresurser kan ju faktiskt användas till att bekämpa andra brott som också ger massvis med år bakom galler. Mord och sånt.

Lästips: Djur är söta

Anna Svenssons "Djur är söta - Människor är gulliga". Gigantiskt bra blogg. Skriver i skov. Om jämställdhet, feminism, fri vilja, existens, avvikare, normalitet och kön. Skarp analys. Reder ut. Sätter ord på dolda motsättningar inom dagens mainstreamdiskurs och vågar problematisera.

Läs till exempel dagens: Skillnad på vilja och val.

Den tänkande högern

Jag kommenterade en ledare i Smålandsposten. Ledarskribenten gjorde ett nummer av att konservativismen minsann hävdar individens rätt gentemot vänsterns identitetspolitik och kollektivism.

Jag håller inte med om att det skulle vara konservativismens natur.

När jag blev kristen och rätt så konservativ i min teologi, så passade jag på att undersöka om även den politiska konservativismen var någonting för mig. Jag fann att det var den inte alls. Även om den hävdade värderingar som jag höll med om, så betonade den uppehållandet av dessa gärningar som en politisk plikt.

För övrigt inte olikt de fariseer (gärningsrättfärdiga traditionalister) som Jesus så ofta argumenterade emot. Ett gott handlande ska istället flöda ur ett pånyttfött hjärta som vet att det är förlåtet, inte ur en rädsla för straff. Vilket förklaras utmärkt i Romarbrevet.

Nåväl, kommentaren till Smålandsposten blev så här:


Smålandsposten förenar liberal idétradition med konservativa värderingar, och det gör även denna ledare. Problemet med det är att motsättningarna mellan liberalism och konservativism helt förbigås.

Burke själv företrädde identitetspolitik och individupplösning, i sin syn på individens skyldigheter gentemot staten och samhällets traditioner.

I sin kritik av individualismen spelar Marx, Burke och Engels på samma planhalva gentemot liberalerna ("burgeoisin" hos Marx och Engels), och det är enbart införlivandet av liberalt tankegods i SMP:s konservativism som gör att den kan sägas stå upp emot individupplösningen.

Motsättningen mellan klassiskt konservativa och vänstern består mer i att man är oense kring VILKA traditioner och vilka identiteter som ska vara de viktiga. Man är inte oense i den principiellt viktiga åsikten att individen ska underordna sig traditionerna och behandlas utifrån grupptillhörighet.

Däremot är klassiskt västerländskt konservativa och liberaler överens om det okränkbara människovärdet, men det beror ju på att klassiskt västerländskt konservativa hämtar sitt tankegods från kristendomen.

Det är ju på grund av det tankegodset som konservativa kan argumentera för att människor inte bör ha rätt att beröva sig själva livet, medan liberaler kan vara för självmordshjälp till den som är för sjuk eller handikappad för att ta livet av sig.

Det är också på grund av det tankegodset som konservativa kan argumentera emot rätten att köpa och sälja sexuella tjänster, medan liberaler inte ser något problem så länge som köpare och säljare agerar frivilligt.

Jag är själv kristen och liberal, med konservativa värderingar såsom emot sexköp och dödshjälp, men jag tycker inte att vi ska låtsas att det är vår konservativism som ligger bakom våra liberalkonservativa idéer om individens frihet.

Det är vår liberalism som driver idén om individens frihet, och det är vår konservativism som driver idén om att denna frihet bör begränsas till exempel när det gäller självmord och sexköp. Att påstå något annat vore att hyckla.


BTW: För den som är intresserad av hur en bibeltroende kristen libertarian tänker så rekommenderar jag Bob Murphys (på Ludwig von Mise's Institute) blogg. Sex dagar i veckan bloggar han om ekonomi och individens frihet, på den sjunde bloggar han om Jesus.

Han har också skrivit den fantastiskt roliga boken "The Politically Incorrect Guide to Capitalism".

måndagen den 8:e mars 2010

Lästips: Ekonomistas om statliga ingripanden i ekonomin

Ett väldigt tydligt inlägg som enkelt ger dig argumenten för varför staten inte ska ingripa och försöka reglera priser på saker och ting.

Lästips: Reason om Swiiden

Ett bra blogginlägg, och ett väldigt roligt munhuggande i kommentarstråden, om svensk välfärdsmodell och fria marknader och amerikansk politik och vådan av jämförelser osv osv.

"So Why Is the Swedish Welfare State So Successful?"

Det handlar inte om RUT

Förvånansvärt många människor verkar ha den tanken med RUT och ROT att det på något sätt är arbetets innehåll som ska motivera avdragsrätten. En märkligt stor del av argumenten emot har handlat om själva städningen. Överklassen borde plocka upp sin egen skit istället liksom.

Men alltså... arbetets innehåll är ingen gemensam angelägenhet. Det är den som arbetar som bestämmer över arbetets innehåll, och det är den som betalar som bestämmer vad det är värt. Om de dessutom kan komma överens med varandra, så blir det en affär där bägge blir nöjda. Det kan ju inte vi andra lägga oss i, eller hur?

Det handlar inte om RUT. Det handlar om att beskattningen är så förtvivlat hög när människor vill byta tjänster och pengar med varandra, så att köparen och säljaren inte bägge kan bli nöjda. Säljaren måste leverera arbete för 250 kronor, men får själv bara 100. Utsugning.

Och då blir det en massa tjänster som helt enkelt inte blir utförda. Men som borde bli utförda eftersom en nöjd säljare och en nöjd köpare är två människor som är lite rikare efter sitt utbyte än innan.

Och när sådana tjänster, som gör människor rikare, inte blir utförda; då är det tecken på ett systemfel som skadar oss alla. Bland annat får vi arbetslöshet, särskilt bland grupper som inte redan är etablerade på arbetsmarknaden.

Sådana strukturella orsaker till utslagning ska tas bort, helt enkelt. Först och främst ska vi ha jobb. Sedan ska vi betala en del av det vi tjänar i skatt, för att bekosta gemensamma åtaganden. Men om skatten är så hög att den tvärtom orsakar att jobb inte blir utförda och pengen inte intjänad, då motverkar ju skatten sitt syfte.

Skatten blir för hög för sitt eget bästa. Om man sänker skatten så tjänar alla på det. Köpare, säljare, och den gemensamma kassan.

ROT-avdraget visade att det stämde för hantverkstjänster. RUT-avdraget visar att det stämmer för hantverkstjänster, även när hantverket inte utförs med hammare. Rimligen borde man följa upp med ett RAT-avdrag, för Alla Tjänster, ett rejält grundavdrag som folk helt enkelt kan göra när de säljer tjänster till varandra.

söndagen den 7:e mars 2010

Lästips: Sågning av argumenten mot avregleringen av tågmarknaden

Magnus Persson undersöker bärigheten i de argument emot avregleringen av tågmarknaden som Lena Hallengren framförde i SvD.

lördagen den 6:e mars 2010

Redovisa hela lönen på lönebeskedet

Det här har jag funderat på sedan den period då jag var egenföretagare och därmed tvungen att betala in all min skatt och moms själv.

Diskussionen om RUT-avdraget har visat att folk är väldigt omedvetna om att de för det första tjänar uppemot 30 procent mer än vad de tror att de tjänar, men att de sedan betalar hela denna summa i skatt. Utan att de direkt följer upp vad det är de betalar för.

Läs här! Naturligtvis ska hela din lön och hela din skatteinbetalning redovisas för dig!

Uppdatering: Och som flera personer har varit inne på, så ska arbetsgivaren naturligtvis betala ut hela lönen till arbetaren, och det är arbetaren som ska betala in sin skatt!

Lästips: Om biståndet

Fredrik Segerfeldt är sjuk. Därför kunde man inte höra honom debattera biståndsfrågor på Utrikespolitiska förbundet Sverige. Men detta är vad han skulle ha sagt.

Så här gör man för att underminera en demokrati

På samma sätt som man kokar en levande groda: höj temperaturen gradvis tills grodan är för dizzy för att orka hoppa ur kastrullen.

Så här urholkar man yttrandefrihet: ett kvarts varv på tumskruven åt gången.

Spridda intryck från Kina

Har väldigt mycket i hjärnan efter alla intryck. Ingen samlad analys. Bara tankar.

Redan igår ville jag blogga. För att tömma skallen. Men det gick inte. Tack vare The Great Firewall of China. Inget Facebook, inget Blogger. Vad är det för sorts galen regering som lägger ner oräknerligt antal pengar för att hindra folk från att snacka med sina vänner på Facebook och blogga om sina upplevelser av Kina?

Idag kan jag blogga. Eftersom man, om man har tillgång till en server i ett någorlunda fritt land, kan sätta upp en webbproxy, och sedan via en SSH-tunnel från den egna datorn på hotellet i Kina kan komma ut på de blockerade sidorna. Det går inte att stoppa information som vill vara fri! Men vad kostar det inte att försöka? Vad kostar det inte att ta sig förbi hindren? Katt-och-råtta-leken är resurser som istället kunde läggas på göra saker och ting bättre.

Paternalismen är välvillig. Innan man får komma in i Kina måste man fylla i ett långt formulär om huruvida man känt sig lite krasslig på sista tiden. Omsorg omsorg. Det är kameror överallt. Regeringstjänstemän överallt, som bistår med minsta sak. Alla är vänliga. Allt är för det allmännas bästa. Allt har en god avsikt. The road to hell is paved with good intentions. För det räcker med att ha hamnat i onåd hos en arg eller galen regeringstjänsteman, så stoppar allt. Så blir det krångligt. Det drabbade en i vår grupp.

Det byggs överallt. Men priserna på byggande tillåts i princip inte öka. Så man ser överallt spår av knasiga resursallokeringar. Mängder med personer som står overksamma på ett bygge, eftersom det finns folk men inte stål. Mängder med folk som jobbar för hand. Det är som om man inte förstått själva idén med att låta pris fluktuera beroende på tillgång och efterfrågan: att resurser på ett smidigt sätt hamnar där de gör bäst nytta. Att man får en omedelbar feedback på kostnaderna. Istället styrs väldigt mycket av dekret, och spåren efter alla planeringsmissar är oräknerliga.

The local government is your friend. Besök på Framgångsrika IT-företaget AB. Regeringen har varit mycket vänlig. Regeringen har försett dem med unga hungriga universitetsstudenter. Företaget har försett de hungriga studenterna med engelskakunskaper och äkta projekt från utlandet. Regeringen förser dem med kontorslokaler hyresfritt. Regeringen förser dem med detta fina hus i detta fina nyuppförda IT-industriområde. Men var är konkurrenten till Framgångsrika IT-företaget AB? Konkurrenten som i det långa loppet hindrar Framgångsrika IT-företaget AB att stagnera? Varför tillåts inte konkurrenten hyra på samma villkor? För gigantiska kontorsarealer står samtidigt outhyrda. Var finns de privata hyresvärdarna som raggar kunder? Och tar banklån och bygger ett nytt kontorshus först när de ser att de kan få ekonomi i det?

Här finns billiga pengar. Priskontrollen på pengar är total. Vilket betyder att lånevillkoren inte styrs av vilka affärsrisker som ligger i projekten. Den lokala regeringen bestämmer, och regeringen bestämmer över sedelpressen, bestämmer växlingskursen, och bestämmer över räntenivåerna. Och regeringen gillar låga räntor, god tillgång till pengar, och en billig valuta gentemot omvärlden.

Men överallt där det finns billiga pengar kommer folk att investera i projekt med alltför höga risker, vilket betyder bubblor, vilket betyder hastig ekonomisk åtstramning och i värsta fall hög inflation. Detta kommer, tror jag, Kina att drabbas av. Och eftersom de har en stor reserv i dollar, vars värde jag tror också kommer att dyka så tror jag inte de är välrustade för att tackla den krisen. De strukturella problemen är för stora. De har inte fattat att man inte kan lura ekonomin, eftersom ekonomin består av alla människors gemensamma beslut. You can't fool all the people all the time.

Kina har problem. Men löser dem i samarbete mellan den lokala regeringen, företagen, och folket. Ungefär så kan man sammanfatta Folkets Dagblad och China Daily. Man vill inte ge intryck av att problem sopas under mattan. Men man vill inte släppa fram någon verkligt kritisk röst. Inga anklagelser om systemfel. Inga märkliga konspirationsteorier. Alltid samma saga: Här fanns en skurk. Men polisen tog honom. Nu samarbetar vi i möten för att förhindra att nya situationer uppkommer. Bristen på informationsfrihet betyder att Kina inte är skyddat emot sin egen desinformation.

Alltså: pengar är informationsbärare. Pengar som cirkulerar på en marknad där folk fritt säger vad de tycker att saker och ting är värda, sådana pengar har ett väldigt högt informationsvärde. Om priser tillåts fluktuera så varnar de blixtsnabbt människor för om en investering är en dålig idé. Sådana priser är alltid ärliga. Men pengar i en hårt reglerad ekonomi har inte alls samma informationsvärde. Ett sådant samhälle blir ännu mer beroende av andra informationskanaler än pengarna. Och om de informationskanalerna också är strypta, som t ex pressen och internet, så blir resultatet katastrofalt. Kina är inte skyddat emot sin egen desinformation. Det är som att ta bort nödbromsen.

Det finns anställda människor överallt. Oavsett om dessa faktiskt bidrar med något annat än att live-and-direct säga i en högtalare: "Gå lite längre ut på perrongen". Men vad folk används till, säger en del om hur deras tid värdesätts och betraktas. Säger en del om hur de värdesätts. Ett samhälle som medelst dekret kan gödsla med sina medborgares tid, ett sådant samhälle värdesätter inte sina medborgare till fullo.

onsdagen den 3:e mars 2010

Bejing calling

Jag ska på studiebesök på Volvo IT. I Kina. Blir därför förmodligen lite tyst framöver. Läs gärna detta under tiden.

Det är helt absurt med ett system som försöker begränsa folks rörlighet inom landet. Som den svenska regimen gjort från diktatorn Gustav Vasas tid fram till 1860.

Det är helt absurt med ett system som försöker begränsa vad folk får lov att säga, skriva och tycka. Som den svenska regimen gjort. Och i någon svag mening fortfarande gör.

RUT-hyckleriet

Nej, riktade avdrag av typen RUT och ROT är inte bra. Det är bättre med en generell skattesänkning. Det är nämligen inte rimligt att du, för att få lov att behålla hundra kronor, först måste betala 150 kronor till stat, kommun och landsting. Det är inte rimligt att du alltså inte får lov att tjäna mer än hundra kronor när du levererat ett värde om 250 kronor. Du blir, minst sagt, skinnad.

Men det är i ännu lägre grad rimligt att å ena sidan protestera mot köp av tjänster ("det där ska vuxna människor klara av själva!") samtidigt som man, arbetarrörelsens förtrupp och ledning, köper exakt samma tjänster själv.

Och det är i ytterligare lägre grad rimligt att vilja ha skattereduktion för branscher där av hävd främst män gynnas, men inte för branscher där främst kvinnor gynnas (som Maud Olofsson och Annie Johansson påminner oss om).

Varför, kära arbetarrörelse, inte istället erkänna att köp och sälj av tjänster är en väldigt bra idé som ingen förlorar på? Varför inte satsa på att försöka lyfta de groteskt höga skattebördorna från arbetarklassens axlar? Göra det lättare att köpa och sälja tjänster, och därmed göra det lättare att leva på sitt eget arbete?

Uppdatering: Läs även Ingerö om hyckleriet. Och Annie för mer statistik. Och Fredrik om just arbetarrörelsens oförmåga att skapa schyssta villkor för tjänsteföretagande.

tisdagen den 2:e mars 2010

Lästips: RUT och Afrika och SD

Daniel Waldenström beskriver hur RUT- och ROT-avdrag innebär att man hyvlar ner trösklar, och hur därför avskaffandet av dessa avdrag slår på ett sätt som dess motståndare inte riktigt verkar förstå.

Och Nina Sanandaji berättar om hur fattigdomen i Afrika snabbt minskar.

Andreas Johansson Heinö har sett en debatt där vänsterns ovilja att debattera med SD lämnar fältet fritt för Åkesson att kritisera liberalismen:


Jag tror inte det ligger i vänsterblockets intresse att låta Åkesson få fortsätta att formulera det icke-liberala alternativet inom integrationspolitiken.

måndagen den 1:e mars 2010

Lästips: HAX och This is England 2

HAX berättar om ett lagförslag i Storbritannien som skulle kunna göra det förbjudet att fotografera poliser.

Hallå, alla, kom ihåg dessa väldigt enkla saker:

1) Polisens mandat att använda våld är ett mandat de fått av oss medborgare. Vi har redan från början rätt att freda oss med våld. Men denna våldsmakt lägger vi i händerna på en utbildad kår, för att vi ska slippa ett samhälle med allas krig mot alla. Vi vill ha ett samhälle med totalt sett mindre våld och tvång. Därför har vi poliser och militärer. Men polis och militär har ingen annan makt än den vi valt att lägga i deras händer! Makten är vår från början, och den förblir vår, även när vi delegerar delar av den.

2) Eftersom makt korrumperar, är det viktigt att vi medborgare har kontrollinstitutioner som granskar hur makten utövas, och som har förmågan att avsätta korrumperade makthavare. Det gäller inte minst tjänstemän i våldsapparaten. Till exempel korrupta byråkrater, men också poliser som missköter sig. Rätten att tillgripa våld är uppenbarligen något som frestar till maktmissbruk.

3) Våra kontrollinstitutioner är i dagsläget svaga. Poliser utreder sina brottsmisstänkta kolleger, åklagare tar inte upp fall emot poliser, och domstolar värdesätter slentrianmässigt polisers vittnesbörd som betydligt mer trovärdiga än andra. Detta visar sig i en väldigt låg andel dömda polismän, jämfört med antalet anmälningar och vittnesmål om incidenter.

4( Eftersom demokratins institutioner alltid kommer att vara svaga, så finns det en yttersta kontrollinstans: den fria opinionsbildningen. Man får bedriva journalistik, dvs rapportera om sådant som händer. Inte bara en utvald klick, utan alla har den rätten att informera sig om vad som händer, och informera andra om vad som hänt.

Vad händer med en demokrati som inskränker medborgarens rätt att dokumentera och informera om övergrepp som begås av maktens tjänstemän?

Lästips: Herbertson sammanfattar konservativismdebatten

Erik Herbertson har i ett bra inlägg en exposé över den senaste tidens debatt om svensk konservativism.

Och han passar på att, som vanligt mycket begåvat, kritisera den politiska konservativismen. Ett guldkorn:


När Lundberg & Linder skriver att förnuftet har sina gränser och vill ha traditionen som ett komplement att luta sig mot, så är återigen frågan: Vilken tradition? Utifrån vilka värden och principer?


Precis. Att luta sig mot traditioner är väl bra och något jag gör varje dag. Men vi har ju inte samma traditioner. Det som är ett bra val för den enskilde behöver inte vara ett bra val för hela samhällen. Ska jag pracka på andra mina traditioner? Eller bli påprackad deras?

För att samhällen ska kunna utvecklas och människor trivas, så måste det finnas en idéutveckling. Olika idéer som kan stötas och blötas mot varandra, och en tolerans där olika idéer och livsstilar kan samexistera.

Konservativism är väl bra som personlig livshållning. Men när den får politiska anspråk, så betyder den i verkligheten: "Min personliga livshållning ska från och med nu vara din personliga livshållning!"

This is England

Nej, bara för att man säger (aldrig så trosvisst) "vi har råd", så betyder inte det att man faktiskt har råd.

Storbritannien har under mer än ett års tid försökt sig på precis den politik som Göran Greider och andra keynesianer vill att Sverige ska föra.

Då, för ett år sedan, applåderade Dan Josefsson Keynes återkomst i den ekonomiska politiken.

Men vart har Keynes tagit Grekland? Vart har Keynes tagit USA? Vart har Keynes tagit Storbritannien?


Retail sales excluding gasoline in January fell 1.2 percent from the previous month, twice as much as economists forecast. The number of people receiving unemployment benefits jumped to 1.64 million in January, the highest level since April 1997. The yield on U.K. government debt is now higher than on Spanish or Italian bonds, a sure sign that investors are losing faith in the country’s ability to pay its debts. The inflation rate has also accelerated to 3.5 percent.

Triple Whammy

In reality, Britain has the worst of all possible worlds: a stagnant economy, a crippling budget deficit and rising prices.