tisdag 9 mars 2010

Den tänkande högern

Jag kommenterade en ledare i Smålandsposten. Ledarskribenten gjorde ett nummer av att konservativismen minsann hävdar individens rätt gentemot vänsterns identitetspolitik och kollektivism.

Jag håller inte med om att det skulle vara konservativismens natur.

När jag blev kristen och rätt så konservativ i min teologi, så passade jag på att undersöka om även den politiska konservativismen var någonting för mig. Jag fann att det var den inte alls. Även om den hävdade värderingar som jag höll med om, så betonade den uppehållandet av dessa gärningar som en politisk plikt.

För övrigt inte olikt de fariseer (gärningsrättfärdiga traditionalister) som Jesus så ofta argumenterade emot. Ett gott handlande ska istället flöda ur ett pånyttfött hjärta som vet att det är förlåtet, inte ur en rädsla för straff. Vilket förklaras utmärkt i Romarbrevet.

Nåväl, kommentaren till Smålandsposten blev så här:


Smålandsposten förenar liberal idétradition med konservativa värderingar, och det gör även denna ledare. Problemet med det är att motsättningarna mellan liberalism och konservativism helt förbigås.

Burke själv företrädde identitetspolitik och individupplösning, i sin syn på individens skyldigheter gentemot staten och samhällets traditioner.

I sin kritik av individualismen spelar Marx, Burke och Engels på samma planhalva gentemot liberalerna ("burgeoisin" hos Marx och Engels), och det är enbart införlivandet av liberalt tankegods i SMP:s konservativism som gör att den kan sägas stå upp emot individupplösningen.

Motsättningen mellan klassiskt konservativa och vänstern består mer i att man är oense kring VILKA traditioner och vilka identiteter som ska vara de viktiga. Man är inte oense i den principiellt viktiga åsikten att individen ska underordna sig traditionerna och behandlas utifrån grupptillhörighet.

Däremot är klassiskt västerländskt konservativa och liberaler överens om det okränkbara människovärdet, men det beror ju på att klassiskt västerländskt konservativa hämtar sitt tankegods från kristendomen.

Det är ju på grund av det tankegodset som konservativa kan argumentera för att människor inte bör ha rätt att beröva sig själva livet, medan liberaler kan vara för självmordshjälp till den som är för sjuk eller handikappad för att ta livet av sig.

Det är också på grund av det tankegodset som konservativa kan argumentera emot rätten att köpa och sälja sexuella tjänster, medan liberaler inte ser något problem så länge som köpare och säljare agerar frivilligt.

Jag är själv kristen och liberal, med konservativa värderingar såsom emot sexköp och dödshjälp, men jag tycker inte att vi ska låtsas att det är vår konservativism som ligger bakom våra liberalkonservativa idéer om individens frihet.

Det är vår liberalism som driver idén om individens frihet, och det är vår konservativism som driver idén om att denna frihet bör begränsas till exempel när det gäller självmord och sexköp. Att påstå något annat vore att hyckla.


BTW: För den som är intresserad av hur en bibeltroende kristen libertarian tänker så rekommenderar jag Bob Murphys (på Ludwig von Mise's Institute) blogg. Sex dagar i veckan bloggar han om ekonomi och individens frihet, på den sjunde bloggar han om Jesus.

Han har också skrivit den fantastiskt roliga boken "The Politically Incorrect Guide to Capitalism".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar