Att bita den hand som föder en

Det får räcka nu. FRA, IPRED, Teledatalagringen, ACTA, förslag på tvångskvoterad föräldrapeng och styrelsesammansättning, samt gredelina kuvert. Plus Per Schlingmann.

Det är rent ut sagt ett hån, det som PS, Lars Ohly, och andra politiker efterlyser: att företag ska "börja" ta samhällsansvar.

Företagen tar ett gigantiskt samhällsansvar. Skapar innovationer som gör folks vardag enklare och bättre. Anställer människor och ger dem betalt. Rejält betalt, där över hälften av pengarna går till offentlig sektor. Erbjuder bra varor och tjänster till överkomliga priser.

Minskar belastningen på miljön. Sätter mat på bordet, och bord i köket, och kök i husen, och hus på marken. Tvingar inte till sig något som tillhör någon annan. Kräver ingen särbehandling. Kräver bara rätten att få sköta sig själva så länge de inte skadar någon annan. Ett krav som, när det framförs av Svenskt Näringsliv, kallas för ett "särintresse" av Expressen. Som om det är privilegier man efterlyser.

(Några som däremot verkligen har privilegier är fackföreningarna, som genom protektionism, Åmanlagar och påtvingade kollektivavtal med höga ingångslöner ökar risken för att den som vill anställa och därigenom effektivt stänger ute rätt stora grupper från arbetsmarknaden.)

Det är inte företagen som ska vara tacksamma för att de tillåts verka här. Det är vi som ska vara tacksamma för att människor vågar driva företag och göra våra liv både rikare och bättre. Läs även Munkhammar.