Var man på sin plats: Stefan Lundkvist till SD

I samband med Staffan Danielssons förslag om förbud mot muslimsk klädsel så diskuterade jag litegrann med centerpartisten Stefan Lundkvist, en ung man som tyckte att Danielssons förslag var osedvanligt rakryggat.

Det blev en rätt förvirrad diskussion eftersom Stefan i mitt tycke mest levererade känsloargument om främmande kontra egna kulturer; så jag som gärna håller med om att islam ofta på många sätt har förtryckande element i sig blev av hans argument inte klok på om Stefan i sin islamkritik vände sig emot förtrycket som sådant, eller om han enbart retade sig på att slöjbärandet var specifikt muslimskt.

Kulmen kom när han valde att avsluta diskussionen med ett väl valt bibelcitat, och hävdandet av svensk kristen kulturs primat på svensk jord. Apropå att hålla religion och politik åtskilda. Och apropå främmande ideer från Mellanöstern som sniker sig in på nordiskt territorium. Eller nåt.

Nåväl, jag misstänker att både han och jag redan då kände att Centerpartiet kanske inte var rätt forum för hans värderingar, och i enlighet med den underbara friheten att fritt välja parti efter övertygelse kallar han numera Sverigedemokraterna för sin nya familj.

Jag önskar Stefan Lundkvist lycka till i hans nya sammanhang, men jag hoppas att han aldrig aldrig aldrig kommer att sitta i en lagstiftande församling så länge som han hyser sådana polära åsikter om främmande och egna kulturer.

Frihet och nationalism går aldrig ihop.

Frihet och murar går aldrig ihop.

En mänsklighet, ett jordklot.